Palestinske Mahmoud blev blind i Israels fångenskap
Publicerad 2025-12-03 17.40
GAZA/STOCKHOLM. Först greps han.
Sen slogs han medvetslös.
När Mahmoud Abu Foul vaknade upp i det israeliska fängelset var han blind.
28-årige Mahmoud Abu Foul var så nära att få den vård han så länge behövt.
I oktober 2023 såg allt ut att vara klart med tillståndet.
Han skulle få lämna Gaza tillfälligt, göra en så kallad medicinsk evakuering.
Och äntligen få en protes till det ben som fick amputeras efter en israelisk flygbombning för tio år sedan.
Då slog Hamas till mot Israel.
Terrorattacken där nästan 1 200 dödades och 251 personer togs som gisslan förändrade allt. Israels svar kom direkt.
Mahmouds protes fick vänta.
Mer än ett år senare, den 27 december 2024, var Mahmoud Abu Foul inlagd på Kamal Adwan-sjukhuset i norra Gaza. Amputeringen behövde ses om.
Då stormade israelisk militär (IDF) byggnaden.
Ingen rättegång
Hundratals tvingades lämna sjukhuset, som IDF menade var en Hamas-bas. Många greps. Mahmoud Abu Foul var en av dem.
En annan var sjukhuschefen Hussam Abu Safiya, som trots återkommande hot från militären fortsatt vårda patienter. Abu Safiya är fortfarande försvunnen. Hans familj vet inte på vilka grunder han hålls. Israeliska medier beskriver honom som Hamas-kopplad, något anhöriga förnekar.
Mahmoud Abu Foul vet inte heller vad han misstänktes för. ”Terrorism”, är den enda förklaring han fått. Ingen rättegång har hållits. Men han är, till skillnad från sjukhuschefen, frisläppt. Det blev han vid den fångutväxling som följde på vapenvilan i oktober 2025.
28-åringen berättar för Aftonbladets Muhammad al-Masry att han och flera andra först togs till en skola.
– Vi förhördes där, inne i skolan. Vi utsattes för svår, brutal misshandel och förolämpningar.
Ännu värre
Därefter tror Mahmoud Abu Foul att de togs till den israeliska militärbasen Zikim, men vet inte säkert.
Han vet bara att han där blev av med sina kryckor.
Och att nästa ställe var ännu värre.
– Efter det flyttades jag till Sde Teiman-fängelset. Jag tror att det var Sde Teiman. Det var där den verkliga tortyren började. Handfängsel i långa timmar och dagar, ögonbindel hela tiden.
Sde Teiman i Negevöknen är ökänt bland palestinier som ”fängelset som krossar människor”. Vittnesmål säger att även sjukhuschefen Hussam Abu Safiya har hållits där.
Mahmoud Abu Foul säger att han regelbundet misshandlades under fängelsetiden.
– Efter den första misshandeln kunde jag inte känna min kropp på en hel månad.
Slängdes in i bur
Någon månad in i fångenskapen blev han slagen så kraftigt i huvudet att han svimmade, säger han.
Efter det började han se sämre.
– Jag bad upprepade gånger om vård. De gav mig några droppar, men de hade ingen verkan.
Efter varje läkarbesök väntade nya förolämpningar och misshandel.
– En gång när jag varit hos läkaren slängdes jag in i en bur.
Nu är han praktiskt taget blind. Huvudet värker ständigt. Ryggen och benen gör ont efter månader utan kryckor. Han tar sig fram i rullstol.
När föräldrarna hämtade sin frigivne son på Nassersjukhuset i södra Gaza i mitten av oktober fick de en chock.
Exakt hur skadad han är, och om synskadan är permanent, vet de inte.
Fadern Saeed Abu Foul säger till nyhetsbyrån Wafa att läkare i Gaza inte kunnat ställa någon diagnos på sonen, eftersom de inte har den medicinska utrustning de behöver för ögonkirurgi.
Israel nekar till anklagelserna
Mahmoud Abu Fouls vittnesmål är inte unikt.
Tusentals palestinier från Gaza och Västbanken hålls som fångar av Israel utan att veta vad de misstänks för.
Människorättsorganisationer har återkommande larmat om att IDF bryter mot internationell humanitär rätt med sitt systematiska och brutala fängslande. Israel har varje gång nekat till anklagelserna.
Enligt CBC säger den israeliska militären att man agerat i enlighet med rättsstatsprincipen och att alla anklagelser om övergrepp utreds.
I ett flyktingläger i Gaza väntar Mahmoud Abu Foul än en gång på medicinsk evakuering. Precis som tiotusentals andra, enligt Världshälsoorganisationen.
Enligt Israel kan Rafahövergången öppna snart.
– Jag fortsätter att be till Gud att återställa min syn, även om det bara blir på ett öga. Bara för att få se världen igen, om än bara lite.