Lena Hallengren: Jag hittade knölen själv

Socialministern i stor intervju om sin bröstcancer

Uppdaterad 2021-10-23 | Publicerad 2021-10-22

Efter sex månader är hon klar med alla behandlingar mot sin bröstcancer.

Nu berättar socialminister Lena Hallengren, 47, om hur sjukdomstiden varit.

– Det är klart att det har påverkat mig på olika sätt. Men att det ändå gick bra att arbeta – trots cellgifter och strålning – det visste jag ju inte, säger hon.

Det var i mars som socialminister Lena Hallengren, 47, fick det omskakande beskedet. Hon beslutade sig ganska omgående för att gå ut offentligt med sin sjukdom.

– Det är svårt att gå igenom något sådant och hemlighålla det i min roll, säger hon.

Den 10 april berättade Lena Hallengren i "Nyhetsmorgon" i TV4 om sin bröstcancer och att hon nyligen hade opererats.

Hon skulle precis påbörja sina cellgiftsbehandlingar.

– Jag visste inte hur de närmaste månaderna skulle te sig, om jag skulle vara frånvarande eller om jag skulle kunna jobba som vanligt. Jag ville förekomma det, säger hon.

Tack vare att hon valde att vara öppen slapp hon spekulationer.

– Jag hade ju ingen aning om hur jag skulle må, men har överraskats av hur bra jag har mått.

Vill berätta för att hjälpa andra

Vi träffas i hennes tjänsterum på socialdepartementet i Stockholm, ett luftigt hörnrum med stora, spröjsade fönster där dagsljuset mjuk strilar in.

Vi har fått 45 minuter för en intervju i ett för övrigt väldigt späckat och tajt schema.

Sedan september är Lena Hallengren tillbaka på plats på socialdepartementet i Stockholm efter att under sin sjukdomstid till största delen ha arbetat på distans från hemmet i Kalmar.

Lena Hallengren har tidigare under dagen hållit en presskonferens kring en utredning om privata sjukvårdsförsäkringar.

Nu är hon beredd att berätta lite mer om sin bröstcancer, allt medan Rosa Bandet pågår i oktober. Jag frågar varför hon väljer att göra detta.

– Jag tänker att det kanske är den viktigaste frågan i det här, säger hon.

– Det finns något att bidra med, både hur det är att behandlas för bröstcancer, hur man mår, alla de tankar som kan finnas. Kan man underlätta och bidra och vara ett stöd för andra så…, säger hon, utan att avsluta meningen.

Opererat bort bröstet

Då, när hon gick ut med beskedet i april, hade hon kvar sina blonda lockar, men de föll sedan av som en biverkning av cellgifterna.

Lena Hallengren hade gått på alla kontroller med mammografiscreening. Men det var inte vid en sådan rutinkontroll som hennes bröstcancer upptäcktes, utan mellan två sådana tillfällen.

– Jag upptäckte den själv, säger hon om knölen i vänster bröst.

När Lena Hallengren berättade offentligt om sin cancer hade det gått en månad sedan bröstcanceroperationen.

Vilken typ av operation fick du genomgå?

– Jag har opererat bort mitt vänstra bröst, säger hon.

Cancern hade även hunnit sprida sig till några lymfkörtlar.

Vet du hur du vill göra sedan, om du vill göra en bröstrekonstruktion?

– Jag har funderat på bröstrekonstruktion, men det har ju bara gått ett halvår, det är väldigt kort tid. Är man 47 år kanske man vill ha en bröstrekonstruktion, säger Lena Hallengren, som fyller 48 på juldagen.

Tackade för allt stöd

Hon betonar dock vikten av att varje kvinna som mist ett bröst själv får välja hur hon vill göra.

Hon nämner även Plattnormen, en ny rörelse bland kvinnor i Sverige som förlorat ett bröst eller båda i cancer, men som av olika skäl väljer bort en rekonstruktion.

Några dagar efter tv-framträdandet påbörjade Lena Hallengren cellgiftsbehandlingarna mot cancern.

Hur reagerade du på cellgifterna?

– Jag blev inte särskilt påverkad, det kan jag inte säga. Men jag vill understryka att det är väldigt olika för olika personer. Och det handlar inte om inställning, utan man reagerar olika, säger hon.

I början av oktober skrev Lena Hallengren på Instagram att hon var klar även med sina strålbehandlingar:

”Det känns väldigt skönt och jag vill återigen tacka för allt stöd under min behandling, inte minst från er som följer mig här”.

Är alla behandlingar klara nu?

– Jamen i så måtto att jag opererats, fått cellgifter och strålning. Sedan käkar man ju tabletter i många år. Om man inte gått igenom klimakteriet kan man få besvär som till exempel vallningar. Men sånt kan man också leva med.

Hämtat stöd i familjen

Hennes bröstcancer är hormonkänslig, vilket innebär att cancern växer av det kvinnliga könshormonet östrogen. För att motverka östrogenets effekt får Lena Hallengren antihormoner.

Utåt sett, vid tv-framträdanden och presskonferenser, har du framstått som väldigt stark och stabil och utstrålat ett stort lugn. Har du aldrig känt dig sårbar och skör under den här tiden?

– Det är ju den privata delen. Men om jag ska sammanfatta den här tiden – hur känns det? är det tufft att gå till jobbet? – det tycker jag inte. Men det är klart att man är människa, i samtal med sin familj och några nära, säger socialministern.

– Jag ska inte säga att jag är jättekänslig, men i perioder kan man vara det.

Den närmaste familjen är maken Jonas Hellberg, 42, och barnen Klara och Olle. Till familjen hör även hunden Tage, en bichon havanais. Det är till familjen och vännerna hon vänt sig när det känts svårt.

”Det är svårt att gå igenom något sådant och hemlighålla det i min roll”, säger socialminister Lena Hallengren , 47, om sin bröstcancer som hon nu är färdigbehandlad för.

Har du varit rädd?

– Nej det har jag faktiskt inte varit, säger hon.

– Jag tänker att man skulle kunna bestämma sig för att börja gräva väldigt mycket i det där, men det har jag inte gjort.

”Glad och tacksam över mitt uppdrag”

Lena Hallengren säger att hon har stor tillit till vetenskapen och alla de framsteg som hela tiden görs inom bröstcancerforskningen. Det har lett till allt bättre och mer skräddarsydda behandlingsmetoder, som bidragit till ökad överlevnad bland drabbade kvinnor.

– Jag har vilat mycket i vilka framsteg som forskningen har gjort. Det finns ingen anledning att ha en mer negativ bild än nödvändigt, säger hon.

Kände du aldrig att du bara ville dra täcket över huvudet och strunta i allting?

– Nej, om jag hade haft ett jobb som jag tyckte var jättetråkigt och absolut inte stimulerande eller energigivande, då kanske. Men så känner inte jag. Jag har varit väldigt glad och tacksam över att mitt uppdrag ger mig energi.

”Jag hade ju ingen aning om hur jag skulle må, men har överraskats av hur bra jag har mått”, säger Lena Hallengren om när hon skulle påbörja behandlingarna  med cellgifter mot sin bröstcancer i april.

Hon uppger att det underlättat hennes tillvaro att hon kunnat kombinera arbetet som socialminister med behandlingarna vid Länssjukhuset i Kalmar, tack vare möjligheten till digitalt distansarbete från hemmet i Kalmar under hela pandemin.

– Det har ju varit en tid som möjliggjort distansarbete för väldigt många, inklusive mig själv och mina kollegor, så det är förstås något som underlättat och ökat flexibiliteten.

Blev inlagd på sjukhuset

Lena Hallengren har inte varit sjukskriven en enda dag under sjukdomstiden, mycket tack vare att hon mått så bra som hon gjort, betonar hon.

– Att man ska vara ledig för att ta hand om sig själv, så tänker inte jag.

Hon säger att hon tack vare sin familj, fantastiska vänner och ett uppdrag som ”är mer än ett arbete” samt ”en spännande och intressant vardag” orkat med både behandlingarna och jobbet.

Under några dagar blev hon dock så pass dålig av cellgifterna att hon blev inlagd på sjukhuset i Kalmar.

Vad hände?

– Mina värden försämrades. Jag hade 38 graders feber, men ingen tydlig infektion. Jag fick antibiotika intravenöst i förebyggande syfte, säger hon.

Cellgifter ökar risken för infektion, eftersom det minskar antalet vita blodkroppar som är en del av kroppens immunförsvar.

Över 100 presskonferenser

Det var under dessa dagar som riksdagen riktade en misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven som blev avsatt och det blev regeringskris.

Kände du dig maktlös över att inte kunna vara på plats i riksdagen?

– Nej, jag tänkte att jag som socialminister hanterat pandemin i 1,5 år men att det låg på andra att hantera regeringskrisen. Framför allt var det ju Stefan Löfven som statsminister som hanterade situationen, säger Lena Hallengren.

Hon fick sin cancerdiagnos mitt under pandemin och som socialminister är hon den högst ansvariga politikern för folkhälsoarbetet, sjukvården och pandemibekämpningen.

Du har minst sagt befunnit dig i stormens öga. Hade denna unika händelse någon betydelse för ditt beslut att fortsätta att arbeta under hela din sjukdomstid?

– Inte pandemin i sig. Att vara socialminister blir ju väldigt synligt under pandemin. Jag har säkert gjort 100 presskonferenser.

Lena Hallengren (S), statsminister Stefan Löfven och Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson under en digital pressträff i april.

Hennes pressekreterare flikar då påpassligt in och korrigerar sin chef: ”Det är fler, minst 100”, säger hon.

– Men även om det inte är en pandemi så är det väldigt mycket arbete hela tiden, man har fyra år på sig. Det vill jag ta tillvara, säger socialministern.

”Fantastisk välfärd i grunden”

När Lena Hallengren i januari 2019 utsågs till socialminister hade hon bara sett sjukvården utifrån. Ett drygt år senare fick hon möta den inifrån, som patient.

Finns det några lärdomar, erfarenheter eller slutsatser från din sjukdomstid som du kommer att bära med dig i uppdraget som socialminister?

– Dels tänker jag att vi har en fantastisk välfärd i grunden och vi har en väldigt välfungerande sjukvård med bra personal. Vårdpersonalen är fantastisk på att möta varje individ och man känner sig unik, säger hon.

– Ska man känna trygghet i vården så handlar det väldigt mycket om den första kontakten och att tillgängligheten inom sjukvården är god.

Socialminister Lena Hallengren har inte varit sjukskriven en enda dag under sjukdomstiden. Parallellt med arbetet, som hon mestadels skött digitalt och på distans från hemmet i Kalmar, fick hon behandlingar med cellgifter och strålning på Länssjukhuset i Kalmar.

Har det funnits situationer då socialministern Lena Hallengren inte kunnat låta bli att kliva ut på sjukhusgolvets scen och ta till orda – trots att det är privatpersonen Lena som är på sjukhuset som patient?

– Det var både och. Så är det ju, jag är ändå socialminister hela tiden. Det är klart att personalen inte behandlar mig annorlunda. Om folk tänker att jag får förmåner, så är det inte. Men det är intressant att ställa frågor till personalen. Det är aldrig påtvingat, utan de får svara om de vill.

Så svarar hon som socialminister – men som privatperson svarar hon:

– Jag är ju lika mycket Lena, som alla andra Lenor.



ANNONS