Kommunalrådet om instängde sonen: ”Fruktansvärt”

Publicerad 2020-12-02

Hur kan en pojke försvinna utan att omvärlden agerar – på 28 år?

Det är vad Haninge kommun nu behöver ta reda på.

– Det är så främmande att tänka sig att det skulle kunna ske här, säger kommunalrådet Meeri Wasberg (S).

I måndags kväll kom nyheten att en man misstänks ha hållits instängd av sin mamma i nästan 28 år.

När mannen fördes till sjukhus rapporterades han vara undernärd, sakna tänder och ha ett underutvecklat språk. I dag är han i 40-årsåldern.

– Det är fruktansvärt och tragiskt. Det är svårt att hitta rätt ord för det. Men bestörtning är nog det ord som sammanfattar min reaktion bäst, säger Meeri Wasberg (S), kommunalråd i Haninge kommun, där mannen bor och gick i skola som barn.

Polis på plats vid lägenheten där mannen hållits isolerad.

Kan ha fallit mellan stolarna

Mamman sitter anhållen och förnekar brott. Haninge kommun bistår i polisutredningen.

– Jag tror att vi alla ställer oss frågan hur det här har kunnat ske. Det vi gör nu från kommunens sida är att vi går igenom register och arkiv och ser om vi har några uppgifter som skulle kunna bistå polisen i deras arbete, säger Meeri Wasberg.

Kommunalrådet framhåller att man först och främst behöver ta reda på vad som hänt, innan man kan analysera hur det kunde gå till.

Men hon säger också att en faktor kan vara sekretess och bristande samverkan mellan olika instanser.

– Det kan mycket väl vara så att personer varit i kontakt med olika myndigheter vid olika tidpunkter. Men eftersom var och en jobbar med sina områden så blir det svårt att lägga pusslet.

– Rent generellt behöver vi vara duktiga på att hitta former för att samverka bra mellan kommun, region och statliga myndigheter för att undvika att människor ska falla mellan stolarna. Men exakt vad som har skett vet vi ju inte nu, säger Meeri Wasberg.

”Jag tror att vi alla ställer oss frågan hur det här har kunnat ske”‚ säger Meeri Wasberg.

Utreder om någon slog larm

Aftonbladet har intervjuat en lärare som säger att pojken ”alltid var så hungrig”. Detta är något som läraren säger sig ha rapporterat till skolledningen.

Mannens syster, som var den som i söndags upptäckte mannen och misären i bostaden, säger sig också ha larmat socialtjänsten.

Kommunalrådet säger att man söker i arkiv och register efter sådana larm. Hon vet inte om något framkommit ännu.

– Sedan är det är ju väldigt länge sedan, så det är också frågan om det finns uppgifter kvar, faktiskt, säger Meeri Wasberg.

Även om det var på 90-talet som pojken försvann – borde kommunen inte kunnat uppdaga fallet i modern tid?

– Det är också väldigt svårt att veta. Som sagt håller kommunen på att gå igenom arkiv och register och så. Vi får väl se om det finns några uppgifter som visar att något kommit till kommunens kännedom. Annars är det ju så att kommunen har svårt att få kännedom om vad som händer inom hemmets fyra väggar. Det är samma frustration som när det gäller kvinnor som utsätts för våld i nära relation till exempel, säger Meeri Wasberg.

”Det blir så ofattbart”

Sammanfattningsvis vill kommunalrådet betona hur allvarligt hon ser på fallet.

– Det går inte att understryka nog hur hemskt det är. Man har läst och hört om andra fall på andra ställen, och det är så främmande att tänka sig att det skulle kunna ske här. Det blir så ofattbart på något sätt, säger Meeri Wasberg.

Utifrån den dokumentation, de rutiner och den allmänna diskussionen kring barns rättigheter i dag jämfört med för 30 år sedan, hoppas kommunalrådet att detta inte skulle kunna hända igen.

Men att det aldrig går att säga aldrig.

– Det finns andra typer av verktyg i dag. Även det här med orosanmälningar är i dag både mer socialt accepterat och bredare. Vem som helst kan ju göra en orosanmälan, på gott och på ont, men mestadels är det naturligtvis ”på gott”. Riktigt så var inte läget för 30 år sedan. Så jag tror att vi har betydligt bättre förutsättningar i dag. Men ingen skulle kunna garantera att något sånt här aldrig skulle kunna hända igen, säger Meeri Wasberg, kommunalråd i Haninge kommun.