23-åriga Rebecca somnade in i hemmet

Höll avskedsfest mitt under brinnande pandemi

Uppdaterad 2020-06-01 | Publicerad 2020-05-31

1,4 miljoner människor läste reportaget i Aftonbladet om cancersjuka Rebecca Gerholt.

Den 17 maj somnade hon in i sitt hem i Stenungsund.

– Ibland har jag frågat mig vad jag gjort som inte får leva, men sen dänger jag mig i skallen och tänker att jag levt det bästa liv man kan tänka sig, sa Rebecca själv strax före sin död.

Rebecca Gerholt somnade nyligen in i sitt hem i Stenungsund.

”Hej Rebecca, hur är det med dig?”

Jag skickade det sista sms:et till Rebecca Gerholt på förmiddagen den 18 maj, men fick inget svar. Kvällen innan somnade hon in i sin lägenhet i Stenungsund, nio dagar före sin 24-årsdag.

Få reportage i Aftonbladet har lästs av så många som det vi skrev om Rebecca i mars i år. Hon, som var döende i blodcancer och hade ett immunförsvar som läkarna betecknade som noll, arrangerade en avskedsfest för alla sina vänner på restaurangen Harry´s. Mitt i den pågående pandemin.

– Det här är en fest att dö för, men jag vill egentligen bara hylla livet. Jag vet att jag snart kommer att dö och jag vill inte att något ska vara osagt mellan mig och alla jag känner, sa hon.

Rebecca arrangerade en avskedsfest för alla sina vänner på restaurangen Harry´s. Mitt i den pågående pandemin.

Rebecca fick sin cancerdiagnos i juni förra året, akut myeloisk leukemi. Den unga kvinnan, som vännerna beskrev som den mest levande personen, var dödligt sjuk. Tröttheten och blåmärkena hade fått sin förklaring. Det blev ett års kamp. Cellgifter som slogs mot cancern, men också mot hennes egen kropp. Hopp och förtvivlan.

Tro och tvivel, som Rebeccas favoritartist Håkan Hellström sjunger. Hans sånger var med henne dygnet runt i slutet.

– Hans musik betyder allt, jag vill bara ha hans musik på min begravning, sa Rebecca.

Jag frågade henne om hon var rädd för att dö och hon sa att hon inte var det, men hon var rädd för att såra sin familj och sina vänner 

Ingen fick gråta i hennes närhet, den regeln höll hon strikt på. Hennes egen mamma Gisela Gerholt fick rusa ut ur rummet när tårar och förtvivlan tog över. Rebecca genomförde en stamcelltransplantation i november förra året. Det såg ut att vara vändningen. Hon kom hem lagom till jul med nya stamceller från en donator ur det så kallade Tobiasregistret. Allt såg bra ut tills januari när hennes värden började sjunka igen. Domen kom med ett nytt benmärgsprov: Rebecca du kommer inte att klara dig.

Den 20 mars arrangerade Rebecca sin avskedsfest. Mitt under pågående pandemi trotsade hon alla rekommendationer.

– Alla som kommer på den måste ta sitt ansvar gentemot varandra så att de inte smittar någon, men själv är jag inte rädd att bli sjuk, sa Rebecca.

Rebecca fick sin cancerdiagnos i juni förra året, akut lymfatisk leukemi. Den unga kvinnan, som vännerna beskrev som den mest levande personen, var dödligt sjuk.

Vi höll kontakten efter att vårt reportage publicerades i Aftonbladet och även i vår systertidning VG i Norge. Hundratals personer hörde av sig och mejlen vidarebefordrades till Rebecca. Hon svarade på så många hon orkade, men hon blev tröttare för varje vecka och på slutet var hon bara vaken korta stunder åt gången.

– Jag låg hos henne på kvällen. Helt plötsligt gjorde hon andningsuppehåll. Jag låg bredvid henne och kramade och pussade på henne. Hon öppnade munnen och ögonen och tittade på mig och sen kom sista andetaget, berättar hennes mamma Gisela Gerholt.

Vid fotänden på sängen satt styvpappan Mikael Olsson och strök Rebeccas ben. I rummet var även vännen Hanna Thonell. Ytterligare en vän, Michelle Olsdotter, hade varit där tidigare under dagen, men vände om och kom tillbaka.

– Nu blir livet aldrig det samma och jag sörjer mer och mer för varje dag, men jag är någonstans glad att min dotter somnade in omgiven av oss som älskade henne över allt annat och att hon slapp ångest och smärta.

Rebecca visste att coronapandemin inte tillåter någon stor begravning, men en av hennes sista önskningar var att alla som vill ska kunna ta farväl.

Rebecca visste att coronapandemin inte tillåter någon stor begravning, men en av hennes sista önskningar var att alla som vill ska kunna ta farväl. Efter ceremonin som bara är för familjen och de närmaste vännerna, kommer kapellet att stå öppet för att fler ska kunna ta farväl.

– Jag vet inte hur vi ska klara att leva vidare nu, samtidigt är jag otroligt tacksam för all hjälp vi fått av sjukvården, säger Gisela Gerholt.

– Jag vill även uppmana människor att anmäla sig till Tobiasregistret. Det är andras liv som står på spel och ni kan rädda dem.