Signild dog innan hon fick plats på äldreboende

Publicerad 2022-11-06

86-åriga Signild var dödssjuk i cancer och oförmögen att klara sig själv. Trots det beviljades hon inte en plats på ett särskilt boende. De sista veckorna låg Signild i en lägenhet och tynade bort. Sängkläderna var stundtals våta av avföring.

– Jag kommer aldrig att förlåta biståndsenheten hur min dödssjuka mamma blev behandlad, säger Viveca Wallström, dotter till Signild.

Att beviljas en plats på ett äldreboende när hälsan och orken sviktar är ingen självklarhet. Inte alla som är i behov av en plats får det.

Aftonbladet kommer i flera publiceringar berätta om äldre som varit i livets slutskede och haft en stark önskan om att få komma till ett äldreboende.

Men önskan uppfylldes aldrig.

86-åriga Signild Wallström var en av dem.

Viveca Wallströms mamma Signild gick bort i september. Hon skickades hem från ett korttidsboende, trots att hon var döende och ville bo på äldreboende.

Signild Wallström växte upp i byn Mattisudden, en mil söder om Jokkmokk. Där bildade hon familj och fick en dotter. Hon levde för familjen och var hemmafru större delen av livet.

– Hon tänkte bara på oss hela tiden. Hon var en riktig mat-och-bull-mamma. Det fanns alltid mat och fika hos oss för familj och vänner, berättar dottern Viveca Wallström.

Tumör i livmodern

När Signilds man gick bort 2010 så blev det ensamt i huset. Hon beslutade sig för att flytta till en liten tvårumslägenhet i centrala Jokkmokk.

Under hösten 2021 drabbades Signild Wallström av cancer i livmodern. Hon blev snabbt sämre och i januari i år konstaterade läkaren att cancern var obotlig och skulle leda till hennes död.

Signild beviljades hjälp av hemtjänst för att klara av sin vardag. Men när tumören växte och spred sig till njuren mådde Signild sämre och blev inlagd på sjukhus.

– I maj fick hon en kateter inopererad till njuren. Efter det ville hon inte hem något mer. Det kändes otryggt, berättar Viveca Wallström.

Signild blev 86 år gammal.

Nu började en kamp där dottern Viveca försökte göra allt hon kunde för att hennes mamma skulle få en trygg sista tid. Efter operationen hamnade Signild på ett korttidsboende. Där fick hon hjälp med smärtlindring både i tablettform och injektioner. Signild kände sig trygg. Men hon var samtidigt orolig för att skickas hem till sin lägenhet igen.

Blev lovad en plats

Enligt Viveca ska en biståndshandläggare ha lovat Signild att hon skulle få komma till ett vård- och omsorgsboende, ett särskilt boende med personal på plats dygnet runt. Löftet ska ha kommit muntligt under ett vårdplaneringsmöte i juni. Men sedan hände ingenting.

– Efter två veckor får jag veta att den biståndshandläggaren hade sjukskrivit sig. Vi får då en ny handläggare. Denne sa att vi skulle göra en skriftlig ansökan, säger Viveca.

Intyget från läkaren på gynekologiska kliniken vid Gällivare sjukhus.

Viveca skickar in en ansökan om att hennes mor behöver komma till ett vård- och omsorgsboende. Hon skickar också med ett intyg från en läkare på gynekologiska kliniken vid Gällivare sjukhus. Denne beskriver att Signild är i livets slutskede och att hon är i behov av ett boende där det finns stöd av personal.

Läkaren skriver att:

”Signild är i slutskedet av allvarlig ej botbar cancerform i livmodern. Tillföljd av det har hon bland annat mycket svåra smärtor, blödningar av och till och blodproppar och sviktande njurar. Hon är förstås mycket trött och slut samt psykiskt belastad.”

”Hon gav upp”

Till familjens stora förvåning blev det avslag.

– Jag bröt ihop. Jag bara grät och skakade, säger Viveca.

Viveca berättar att beskedet var som en käftsmäll för hennes mamma.

— Hon gav upp. Hon sa att hon ville dö.

På grund av Signilds palliativa tillstånd och det tidigare löftet om plats på ett vård- och ett omsorgsboende så hade familjen sagt upp hennes lägenhet.

Därför tvingades Signild nu spendera sina sista tre veckor i livet i en främmande lägenhet. Hon hade ett larm på armen som gick till hemtjänsten men det kunde, enligt Viveca, ta uppemot 30 minuter innan de dök upp.

”Ett öppet sår”

Följden blev att Signild flera gånger inte hann till toaletten i tid utan tvingades göra ifrån sig i sängen. Enligt Viveca hände det att Signild låg i sin avföring sängen när hon kom på besök.

– På slutet var hon så hemskt dålig. Det bara rann ur henne, säger Viveca.

”Jag kommer aldrig förlåta biståndshandläggaren för hur min mamma behandlades”, säger Viveca Wallström.

Viveca har i dag mycket svårt att förstå varför inte Signild kunde fått stanna kvar på korttidsboendet de sista veckorna hon hade kvar i livet.

– Jag har själv arbetat där tidigare. Jag har aldrig varit med om att människor som ligger för döden flyttas på detta sättet.

Viveca och hennes dotter turades på slutet om att sova över hos Signild – för att hon inte skulle vara ensam om nätterna.

Den 8 september i år dog Signild. För Viveca är det fortfarande som ett öppet sår att prata om hennes mammas sista tid.

– Det värsta var att hon kände sig otrygg. Jag kommer aldrig förlåta biståndshandläggaren för hur min mamma behandlades.

ÅrAnsökningarAvslag (antal)Avslag (procent
Stockholm:2018:414984320%
2019:384395125%
2020:316967821%
2021:326452916%
Göteborg:2018:188619810%
2019:174123213%
2020:161317911%
2021:17951498%
Malmö:2018:1020727%
2019:97511111%
2020:8708410%
2021:968424%
Svedala:2018:951617%
2019:721217%
2020:6147%
2021:7246%
Jokkmokk:2018:3013%
2019:2500%
2020:2514%
2021:2327%

Följ ämnen i artikeln