Svenska Susann, 57, misstänks ha mördats på Jamaica

Gustaf Tronarp

Okända angripare gick till attack – och misstänks ha skjutit ihjäl svenska Susann Clarke och tre andra personer i ett hus på Jamaica.

Trots att det gått ett halvår sedan det brutala dådet har hennes anhöriga fortfarande inte fått någon klarhet i vad som hänt.

– Det känns fruktansvärt. Hon var min person här i världen, säger dottern Liza.

Liza Rodhe, 32, fick samtalet som ingen vill ha på natten den 24 november förra året. Då berättade en bekant på Jamaica att det utbrutit skottlossning i huset där hennes mamma Susann Clarke, 57, tros ha befunnit sig. Det hade även brunnit i byggnaden.

I husresterna hittade räddningspersonal fyra kroppar.

– Telefonlinjen var väldigt knackig, så samtalet bröts innan vi han prata klart. Jag fick ringa upp, och det tog en halvtimme innan jag fick reda på att mamma hade blivit skjuten och att hon var död, säger Liza till Aftonbladet.

Hon fortsätter:

– När jag hörde det så raserades hela min värld.

Får ingen information

Liza ringde desperat 112. Larmoperatören hänvisade till Utrikesdepartementet, som Liza fick kontakt med några timmar senare. Efter några dagar kom beskedet att en person från UD var på väg till Jamaica.

– Men det visade sig snabbt att UD inte visste vad de skulle göra. Jag fick guida personen till rätt polisstation via telefon.

Månaderna som gått sedan dess har varit fyllda av ovisshet. I januari kom en polis hem till Liza för att ta dna-prov. Detta skulle användas för att identifiera mammans kropp.

Efter det har Liza knappt hört någonting från svenska myndigheter.

– De har väl ringt max två gånger, annars är det bara jag som jagat dem. De har inte kunnat bekräfta någonting eller ge mig någon hjälp över huvud taget, säger Liza.

– Jag tycker att det är under all kritik.

UD: Behöver bekräftade uppgifter

Aftonbladet har varit i kontakt med UD i nästan ett halvår för att försöka få klarhet i vad som hänt Susann Clarke. Men departementet har lagt locket på.

– Vi kan inte säga så mycket eftersom vi inte har fått några bekräftade uppgifter från jamaicanska myndigheter. Innan vår honorärkonsul fått bekräftad information kan vi inte gå in på några detaljer alls, säger Rasmus Eljanskog, presskommunikatör på UD.

Vad är det som gör att det tar så lång tid?

– Jag vet inte vari problemet ligger. Jag kan bara säga att vi behöver bekräftad information och att vi inte fått det än.

De anhöriga känner sig väldigt utelämnade. Hur ser du på det?

– Jag kan inte gå in på hur våra kontakter med familjen ser ut, men det är beklagligt att hanteringen tagit så lång tid.

Motivet är ett mysterium

Susann Clarke befann sig på Jamaica på semester. Då överfallet ägde rum var hon tillsammans med sin make, som är hemmahörande på ön. Även han tros finnas bland dödsoffren. De andra två är makens bror och en 31-årig man, enligt jamaicanska medieuppgifter.

Det är tidningsrapporter som Liza hänvisats till i brist på information från officiella kanaler. Där har hon kunnat läsa om att åtminstone en misstänkt gripits. Än så länge har dock ingen ställts inför rätta.

– Det är katastrofalt att tvingas leva i den här ovissheten. Det är fruktansvärt tungt.

Motivet till den brutala attacken är fortfarande ett mysterium. Enligt Liza Rodhe kan det röra sig om ett rån som gått överstyr.

– Det är en extrem fattigdom i Jamaica. Människor kan bli mördade för ett par gympaskor eller ett smycke.

”Hon var min bästa vän”

Liza beskriver Susann som en hjälpsam, förstående och levnadsglad person. Efter att i många år ha jobbat med att träna travhästar på Solvalla i Stockholm hade hon gått över till att arbeta som personlig assistent.

– Hon slet hårt under sommarhalvåret för att kunna vara utomlands långa perioder på vintrarna. Hon och hennes man var mycket på Jamaica, men de var också ofta hemma i Sverige.

Vad betydde Susann för dig?

– Allt. Hon var min bästa vän och min person här i världen. Hon var en sådan karaktär. Nu känns det bara tomt. Det är fruktansvärt.

Startar insamling

Eftersom jamaicansk polis inte bekräftat att det är Susann som hittats har hon inte blivit dödförklarad av svenska myndigheter.

Liza slutade dock hoppas för länge sedan.

– Vi hade en jättenära relation och pratade nästan varje dag. Det skulle aldrig hända att hon bara skulle sluta höra av sig.

– Men det är jättejobbigt att allt hänger i luften och att vi inte får något avslut. Hon har skulder och abonnemang som tickar på och försäkringsbolaget vill inte hjälpa till eftersom hon inte har konstaterats död.

Liza har nu startat en insamling för att få juridisk hjälp med dödsbevis och hemtransport av mammans kropp.

– Många har hört av sig och vill hjälpa till. Det känns fantastiskt. Jag räknar inte med det ska komma in några stora summor, men jag vill så gärna få hem mamma och kunna begrava henne.