Att ställa dumma frågor är vårt jobb

MARTIN SCHORI: En viktig del i nyhetsjakten som alla journalister ägnar sig åt

En reporter frågade om Annie Lööf var gravid. Något som fick C-ledaren att reagera med ilska i sina sociala medier.

Utan att ha alla detaljer om hur det gick till så låter det som en olämplig fråga. Och det har reportern nu själv erkänt, i en intervju med Sveriges Radio.

 

Men det är också, som Expressens stf ansvarige utgivare Karin Olsson påpekar, vårt jobb att ställa frågor. Ibland dumma sådana. Det är en viktig del i nyhetsjakten som alla journalister ägnar sig åt.

Journalister ställer alla möjliga frågor som kan verka självklara, oinsatta eller för den delen mycket kritiska. Målet är detsamma, att få ett svar. Ibland kanske reportern vet eller anar svaret, men vill att personen den intervjuar ska säga det. Så enkelt kan det vara.

Annie Lööf under måndagens partiledardebatt i TV4. Efteråt frågade en reporter om hon var gravid, vilket fick C-ledaren att se rött.

 

Aftonbladet får ofta frågor om våra frågor. Och kritik. Ställer vi tuffa sådana till en politiker tolkar några det som reportern själv avskyr föremålet för intervjun, eller att hen har köpt politiska motståndares argumentation.

Men kritiska frågor är ett av våra viktigaste instrument, vi ska ifrågasätta det som makthavarna säger. Gärna baserat på fakta och genom att vi är pålästa.

Stina Oscarsons redan klassiska intervju med kulturminister Jeanette Gustafsdotter är ett utmärkt exempel. På ena sidan: tuffa, pålästa frågor. På den andra: floskler och grunda plattityder. Frågorna driver fram svaren – och avslöjar makthavaren.

Kritiska frågor är skillnaden, eller i alla fall en av skillnaderna, mellan journalister och andra som producerar innehåll eller samtal.

 

De senaste veckorna har flera poddar hamnat i stråklastarljuset efter att ha genomfört intervjuer med personer med kontroversiella åsikter. Men utan de kritiska motfrågorna.

Ett sätt att se på saken är att alla ska få komma till tals, att vi behöver höra alla åsikter, även de som skaver. Och det är lätt att skriva under på.

Men journalistiken har ett annat mål: att komma så nära sanningen som möjligt. I en sån kontext är alla åsikter faktiskt inte lika mycket värda.

Alla som granskas ska få chansen att komma till tals, alla ska få ge sina bästa argument, men vissa saker är fastslagna och kan bekräftas av fakta.

I en journalistisk kontext är inte alla åsikter lika mycket värda

Att bjuda in en person som säger att jorden är platt och låta hen lägga fram sina argument och sedan låta en annan person, en forskare exempelvis, få lika mycket tid att argumentera emot, är inte god journalistik. Att vara ”opartisk” betyder inte att alla åsikter automatiskt måste få exakt lika mycket utrymme.

 

Men är alla frågor bra? Självklart inte.

Det finns insinuanta frågor, frågor som ställs utan någon fakta bakom, eller mot bättre vetande. Till exempel. Det är också stor skillnad på att ställa en fråga i direktsänd tv och, som i fallet Annie Lööf, diskret på sms till en pressekreterare.

Men oavsett blev just den här frågan till Annie Lööf uppenbart inte bra – och då förtjänar medierna kritik.

Andra gånger är det inte lika lätt att säga vilken fråga som är rätt och fel, för allt beror på sammanhang och syfte. Men som alltid är det viktigt att vi förklarar hur vi tänker.

Har du... frågor om hur vi jobbar? Då är du som alltid välkommen att höra av dig!