Alla åsikter är inte lika mycket värda

Publicerad 2020-11-20

Alla som granskas ska få chansen att komma till tals men vissa saker är fastslagna och kan bekräftas av fakta.

Journalistikens jobb är inte bara att vidarebefordra åsikter, skriver Martin Schori, chef för nyheter och gräv och stf ansvarig utgivare på Aftonbladet.

Svenska medier var ”balanserade” under USA-valet, slog Sveriges Radio nyligen fast, och hänvisade till en rapport från Institutet för Mediestudier.

– Det är mer bevakning, mer artiklar och mer inslag om Trump än om Biden. Men han får också mycket mer kritik och det väger upp uppmärksamheten, säger Bengt Johansson, professor vid JMG vid Göteborgs universitet till SR.

För oss som värnar om nyhetsjournalistik fri från åsikter är detta så klart glädjande. Att en president som sitter på makten får mer uppmärksamhet än en som inte är det kan tyckas självklart. Att han, det är ju alltid män, dessutom får utstå en mer kritisk bevakning än andra är inte heller några konstigheter.

 

Martin Schori, Aftonbladets ställföreträdande ansvarige utgivare

Vi ska landa så nära sanningen som möjligt

Undersökningen sätter också fingret på en viktig sak: vad är egentligen journalistikens uppdrag?

Vi menar att vi är opartiska och oberoende, men betyder det att vi behandlar alla åsikter exakt lika?

Nej, så är det ju inte.

Vi brukar inte säga att vi skriver sanningen, utan att vi ska landa så nära sanningen som möjligt.  “The best obtainable version of the truth” för att använda Watergate-reportern Carl Bernsteins ord.

I det uppdraget ligger en värdering. Inte en politisk värdering, som många ibland tycks tro, men väl en värdering. Alla åsikter är inte lika mycket värda i journalistiken. Alla som granskas ska få chansen att komma till tals, alla ska få ge sina bästa argument, det är en grundregel inom journalistiken. Men vissa saker är fastslagna och kan bekräftas av fakta.

Att bjuda in en person som säger att jorden är platt och låta hen lägga fram sina argument och sedan låta en annan person, en forskare exempelvis, få lika mycket tid att argumentera emot, är inte god journalistik. Då har vi inte gjort vårt jobb. Att vara ”opartisk” betyder inte att alla åsikter automatiskt måste få exakt lika mycket utrymme.

 

Bra affär att predika för de redan frälsta

”Det går inte att återge uppenbara lögner i samma tonfall som när man berättar om börskurser eller väderprognoser. Då är systemet i fara”, konstaterar Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt, som tycker att svenska medier ”präglats av en närmast övertydlig ambition att inte ta ställning” under USA-bevakningen (en slutsats jag inte nödvändigtvis delar).

Aftonbladets nyhetsjournalistik syftar inte till att hjälpa den ena eller andra makthavaren att vinna, varken i Sverige eller USA. Men när en person som USA:s president upprepade gånger far med osanning, då sätts den här ambitionen verkligen på prov. Då journalister ständigt tvingas granska lögner och korrigera presidenten, alltså göra sitt jobb, öppnar det för att man tolkas som partisk av vissa kretsar.

Malin Ekman är SvD:s korrespondent i New York.

 

Jag håller dock med Malin Ekman, SvD:s USA-korre, att vissa amerikanska medier ibland gick över gräsen och hamnade i aktivistfacket. Men här finns nog delvis en annan förklaring: det verkar vara en god ekonomisk affär att ta ställning och predika för de redan frälsta. Det ser vi även i Sverige, där så kallade ”Swishjournalister” och alternativa medier tar in donationer av meningsfränder. Medierna är hårt pressade av vikande intäkter, och det kan vara lockande att ta det klivet.

Min uppfattning är att det är fel väg att gå, i alla fall för Aftonbladet. Men vi ska inte inte heller bli slappa och bara vidarebefordra allt som sägs av alla. Det är inte journalistik. Vi ska granska, informera och ibland underhålla. Balanserat och opartiskt.