Du är ute och cyklar, Ruben Östlund
Publicerad 2017-08-21
Skildrar filmen verkligheten – eller är det egentligen film som driver verkligheten framför sig? Det är ett av flera teman när Ruben Östlund sommarpratar - ett spännande och referenssprängt program med en hel del aha-upplevelser där man dessutom blir ganska provocerad.
I sina filmer vänder och vrider Ruben Östlund på det mänskliga psyket, ofta i skärningspunkten där vi tvingas ur våra sociala mönster och blir bara instinkter - som när pappan rusar i väg från sina barn i ”Turist”.
Oupphörligt intressant
I sitt sommarprogram kastar sig vår mest hyllade filmskapare just nu mellan de forskningsrapporter, sociologiska experiment och studier som ligger till grund för hans filmer. Män räddar sig själva först när skepp sjunker, visar en rapport, trots allt prat om kvinnor och barn först. Blaxploitation-filmerna under 70-talet bidrog till att skapa den bild dagens USA har av svarta, visar en annan studie.
Programmet är oupphörligt intressant och fängslande och - efter en lång sommar där värdarna vänt ut och in på sina själsliv - befriande fritt från personliga trauman.
Ruben Östlund menar att det finns ett värde i provokationen för att väcka uppmärksamhet, och i ett fall lyckas han även med mig: Det är när han påstår att journalistiken har ett handlingsförlamat förhållningssätt till de pressetiska reglerna, och att tidningar visar klipp på exempelvis terrordåd mest för att dra klick till annonsörer.
En levande debatt
Det är en uppfattning jag som journalist inte delar, den pressetiska debatten på redaktionen där jag verkar är kanske mer levande än någonsin.
Frågan är förvisso intressant - i vilken utsträckning ska tidningar ge terrorister och nazister den uppmärksamhet man kan anta att de gärna eftersträvar? Och i vilken utsträckning ska redaktionerna ta på sig uppgiften att begränsa vad läsare och tittare får se, under förevändning att det kan uppvigla copycats att utföra liknande handlingar?
Diskussionen är inte enkel, i synnerhet inte med konsekvensneutralitetens ande svävande över redaktionsgolvet, men att påstå att den inte förs - nja, det stämmer inte. Så för att använda hans eget grepp, provokationen, i andra riktningen: Du är helt enkelt ute och cyklar, Ruben Östlund.