”Klart de kan komma och hämnas när som helst”
Publicerad 2025-11-04 11.22
MALMÖ. Sedan i våras har Peter och hans 17-årige son Leo levt i skräck – och de måste fortsätta leva gömda.
Nu frias tre män för stämpling till mord – men döms för andra brott.
– Klart att de kan komma och hämnas, säger Peter.
Leo, 17, orkar inte träffa oss.
Peter beskriver hur sonen har rasat i vikt.
– Han har bitit av alla sina naglar. När han äter spyr han upp maten. Han mår jättedåligt.
Har han någon vårdkontakt?
– Vi är rädda att om vi går till läkare så möter vi gänget där. Vi vet inte var vi ska vända oss, säger han.
Far och son har bott hos olika släktingar, några nätter i en bil. De vågar inte vara hemma i bostaden.
I polisförhör har Leo berättat hur fyra män, däribland en 23-åring som uppges ha ett stort våldskapital, fångade upp honom vid kiosken och tog ut honom på Värnhemstorget. Först krävde de att 17-åringen skulle locka – – en man till en plats där han skulle bli mördad. Så ändrades budet. Leo skulle själv utföra mordet.
Här är de kriminella nätverken där du bor
”Då skulle jag gå hem till honom och skjuta honom i huvudet med en pistol”, har pojken sagt i förhör om händelserna den 12 april.
”Han sa att om jag inte gör det så kommer han klippa mig och hela min familj.”
Gänget har gått på Leo tidigare. Försökt pressa honom till att utföra en sprängning. Vägran har mötts med örfilar. Men nu blev hotet akut. Peter valde att gå till polisen.
– Nu får det vara nog.
Sonens rädsla efter konfrontationen var tydlig.
– Han skakade och grät, kunde knappt andas för att han grät så mycket. Han var jätterädd att de skulle komma tillbaka.
Männen greps och häktades kort efter konfrontationen på Värnhemstorget.
– Åklagaren säger till mig att de här männen är välkända av polisen.
De har inte kunnat gå ut. Leo har inte kunnat träffa kompisar, inte söka sommarjobb, inte ta körkort. ”Varför ska jag straffas?” har han frågat sin pappa.
Peter beskriver hur han och Leo har bollats mellan polis, socialtjänst och Bob, som står för Barn och unga i organiserad brottslighet. En gång i veckan har polisen ringt för att fråga hur de har det.
Men den lilla familjens situation har bara förvärrats. Männen har släppts ur häkte. En sak har stått klar: oavsett vad domen skulle landa i, måste Peter och Leo flytta och börja om. Gömda.
– Klart att de kan komma och hämnas när som helst, eller efter ett par år. Det finns många exempel på det, säger pappan, sittande i vardagsrummet hemma hos en släkting.
Peter har inte arbetat på flera månader, utan varit med sin son dygnet om. Sparkapitalet har krympt.
– Jag umgås med honom, pratar med honom, pushar honom, hjälper honom, förklarar saker. Vi pratar jättemycket.
Peter har önskat betydligt mer hjälp och stöd, vägledning i en svår situation. Efter flera månader har de erbjudits skyddat boende. Men Peter har också krav. De måste hamna någonstans där han kan arbeta.
– Jag kan och vill inte leva på socialbidrag. Jag älskar mitt jobb.
Familjen har tidigare försökt flytta ifrån våldet. När Peter och hans dåvarande fru kom hem en kväll var deras bostad på nedre botten avspärrad av polis, och det fanns blodspår på fönsterbrädet. Restaurangen intill hade rånats brutalt, en kvinna hade mördats och hennes man hade knivskurits. Peters familj flyttade därifrån, till en annan del av Malmö.
Våldet har ändå funnits nära inpå. Blåljus, larm om skjutningar och sprängningar. Men Leo har också gått över gränsen. I fjol dömdes han för misshandel. Men att agera lockbete för ett mord? Att mörda?
Peter säger:
– Min son har sagt till gänget att han gör inte sådant, han är inte en sådan människa.
I framtiden drömmer Leo om att arbeta som rörläggare och bilda familj. Lägga det som hänt bakom sig. Men för att kunna göra det måste han kunna känna sig trygg.
De tre männen frias för stämpling till mord – men döms i Malmö tingsrätt för bland annat ringa misshandel, olaga hot, brott mot knivlagen och övergrepp i rättssak, till fyra och åtta månaders fängelse, som ska anses förverkat, samt skadestånd. En av männen döms till skyddstillsyn. Männen nekar till brott.
Om domen säger Peter:
– Det känns skit. Nu är det fritt fram för förövarna att göra vad de vill. Jag är så besviken.
– Så jag förstår folk som inte vågar gå till polisen.
Fotnot: Namnen Peter och Leo är fingerade.