Stockholms skärgård

Strömmingen på väg att försvinna i skärgården: ”Katastrofen är nära”

Östersjöfisk mals ned – laxodlingar i Norge pekas ut

Av: 

Adam Westin

NYHETER

MÖJA.

Färsk fisk går knappt längre att få tag på i Stockholms skärgård.

Fiskare och forskare varnar för att strömmingen håller på att ta slut – vilket riskerar att slå ut hela ekosystemet.

– Jag tror att vi har strömming i max två år till. Så jag säger till mina gäster att passa på, säger Stina Wikström Åbrandt, krogägare på Möja.

Fiskare, skeppare, båtbyggare, snickare och bönder. Det är skärgårdsbornas främsta levebröd genom historien.

Men på Saltkråkan-ön Norröra med omnejd finns inga småskaliga fiskare kvar. I stället får vi bege oss till Möja, som ligger längre söderut i Stockholms skärgård.

En glittrande junimorgon blir vi upphämtade av Sven Bertil Westerman i hans båttaxi.

Sven Bertil är uppvuxen på Möja och fjärde generationen Westerman i sitt hus. Han har varit fiskare i hela sitt liv. På senare år sålde han torsk till skärgårdsbor runt omkring Möja, och även till finkrogen Sturehof vid Stureplan i Stockholm.

– De har ju köpt från Norge och överallt, men de tyckte att den här ifrån Ålands hav är den bästa fisken. Det var stor fisk också, sista sommaren fick jag upp en på 21 kilo, säger Sven Bertil Westerman, 57.

Stoppas från att fiska torsk

I juli 2019 nödstoppade EU-kommissionen det kommersiella torskfisket i södra Östersjön. Blixtsnabbt ställde Svenne, som han kallas, om till att köra båttaxi.

En fin försommardag som denna saknar Svenne fisket så att det svider. Och fiskepolitiken begriper han inte överhuvudtaget. Han önskar att man kunde minska trålfiskarnas tillåtna bifångst av torsk med några ton, vilket kunde öppna upp för de småskaliga yrkesfiskarna som han själv.

– Förut var det friare, om man säger. Det är bra att det finns regler men det är just att det blir så mycket pappersarbete. Och om man kommer i land fem minuter för tidigt blir det böter... det är mycket sånt där som är jobbigt. Det är därför många lessnar på fisket, säger Svenne Westerman.

Fiskaren Svenne Westerman kör numera taxibåten Jessica. Rune Wikström håller igång på Kajsa.

Vi är på Möja för att träffa Rune Wikström. Han är 80 år gammal men slank som en tonåring, och har nävar som ser ut att kunna knäcka det mesta.

Klockan 08.30 kommer Rune till land efter att ha varit ute med fiskebåten Kajsa sedan 16-tiden dagen innan. Under turistsäsongen fiskar han sju nätter i veckan, utan undantag.

Svenne och Rune är gamla fiskarkollegor och Svenne frågar hur det gått.

– Sådär, hörru. Jag fick... vad kan det vara, 35 aborrar och en gädda? Får se om jag kan få någon strömming nu.

I fornstora dagar gick det en fiskebåt från Möja in till Strömkajen, där stockholmarna kunde handla fisk. Då kunde dagsfångsten av strömming räknas hem i ton. När Rune dragit upp strömmingsnätet denna morgon har han fått åtta kilo.

Inte direkt några ton.

Det finns inte längre någon ekonomi i fisket om man inte förädlar den själv, genom att ha ett rökeri eller tillaga den på egen restaurang, säger Rune som satsar på det sistnämnda.

– Det är vår yngsta dotter som driver restaurangen. Och sen har vi en till generation till som jobbar där, hennes yngsta dotter är också heltidsanställd.

Fiskaren Rune satt i riksdagen

Parallellt med fiskandet har Rune Wikström varit politiker. Partiet är Moderaterna och något annat har aldrig varit aktuellt.

– Skärgårdsborna är det i regel. Vi tror ju på den enskilda människan.

Den politiska karriären började i kommunen på 60-talet och ledde hela vägen till riksdagen mellan 2006 och 2014. Där satt han i miljö- och jordbruksutskottet, men hans enskilt viktigaste fråga var att avskaffa fastighetsskatten, som Rune menar höll på att avfolka skärgården.

– Den var utformad så att en pensionär som hade en tomt skulle bli tvingad att sälja den. Beskattningen var mer än pensionen gav. Hade sossarna fått fortsätta en period till då hade det varit kört, säger Rune Wikström i sin fiskebåt. Inne i hans hytt ligger för övrigt en Expressen, inte en Aftonbladet.

Rune Wikström satt i riksdagen för Moderaterna mellan 2006 och 2014.

Men åter till fiskeproblematiken. Rune är framför allt oroad över strömmingsbeståndet.

– Det finns olika orsaker men havet är i obalans, och sedan är det ett överfiske. Man tar ut mer än vad som produceras. Och då är katastrofen ganska nära, säger Rune Wikström medan han rensar näten.

Säl blir en allt vanligare syn i Stockholms skärgård. De letar sig längre in bland öarna när fisk blir svårare att få tag på ute till havs. Den allt mer dominerande fågeln skarv tar också en del fisk. Men Rune pekar ut trålfisket som den främsta orsaken till att det börjar bli skralt med sill.

– Det här kustfisket som jag håller på med – vi gör ingen skada på fiskbestånden. Vi har levt såhär i hundratals år, och det har inte fiskbestånden tagit minsta skada av. Men de här stora trålarna som kommer in här ligger utanför kusten och drar, och tar ut mer än vad tillgången är. Då blir det som det är va. Och det värsta är att Världsnaturfonden tycker att det här är ett hållbart fiske. De borde skämmas de jäklarna, dundrar Rune Wikström.

Enda sättet att tjäna pengar på småskaligt fiske är att förädla den, genom att ha ett rökeri eller restaurang, enligt Rune Wikström.

Trots sillkris – kvot höjs med 80 procent

Henrik Svedäng, forskare vid Östersjöcentrum, säger att det inte finns särskilt många vetenskapliga studier kring tillgången på strömming i Östersjöns kustzon.

– Vi har tittat på loggböcker, alltså fiskarnas egna fångstuppgifter, var och när man har fångat fisk. Både för trålarna och för kustfisket. Den sammanfattningen visar att kustfisket gått ner väldigt markant, de får nästan ingenting. Med brasklappen att deras fiskeintensitet minskat också. Däremot har trålfisket flyttat sig närmare kusten, säger Henrik Svedäng.

Något som rört upp en hel del känslor bland fiskare som Rune Wikström, och taxibåtföraren Svenne som inte får fiska torsk längre, är att Internationella havsforskningsrådet nyligen höjde den rekommenderade fångstkvot i Bottniska viken under resten av 2021.

117 875 ton ska få fiskas upp under 2021, en ökning med 80 procent jämfört med den tidigare angivna kvoten

– Samtidigt kan kustfiskarna längs med Norrlandskusten inte fylla de behov som till exempel surströmmingsfabrikörerna har. De hittar inte större strömming som de behöver för den tillverkningen. Utan nästan allt går till djurfoder, säger forskaren Henrik Svedäng.

Henrik Svedäng, forskare vid Östersjöcentrum.

Djurfoder, ja. Den allmänna uppfattningen i skärgården är att sillen, och annan fisk som fångas upp i trålningen, blir till fiskfoder som skickas till laxodlingar i Norge.

Men exakt hur mycket som går till den norska laxen har Henrik Svedäng svårt att uttala sig om.

– Det mesta går till Danmark och sen ingår det bara i en internationell djurfodermarknad, det kan i princip hamna var som helst. Jag är även anställd på Havsmiljöinstitutet, och jag och några till försökte rådda i vart svensk fisk tar vägen, och möjligheterna för konsumenter att agera. Vi kom fram till att konsumenterna har i stort sett ingen betydelse alls. Man producerar helt enkelt för en internationell djurmarknad, det kan bli för minkar eller vad som helst. Kanske i mindre grad till sånt som kan ätas av människor, eftersom fet fisk från Östersjön innehåller en hel del miljögifter fortfarande, säger Henrik Svedäng.

En strömming.

Och om strömmingen försvinner får det drastiska konsekvenser för hela ekosystemet, enligt forskaren.

– Strömmingen är ju viktig för den torsk som trots allt finns, och för laxen, aborre, gädda, sälar och fåglar. Så 30, 40 eller till och med 50 års miljöarbete riskerar att falla ut till ingenting, på grund av att man rycker undan födobasen. Den är den viktigaste fiskarten i Östersjön.

Regeringen: ”Bekymmersam situation”

Även i fisket finns det naturligtvis politik. Ulf Kristersson och Jessica Rosencrantz från Runes gamla parti Moderaterna fick nyligen en debattartikel publicerad. De vill bland annat se över trålgränsen, öka jakten på säl och skarv och värna det småskaliga fisket.

Aftonbladet har sökt regeringen med frågor om fiskesituationen. På grund av att jordbruksminister Jennie Nilsson kunde ställa upp först när undertecknad gått på semester, och att Jennie Nilsson sedan avgick i en regeringskris-rockad, har vi fått mejlsvar från Ibrahim Baylan som tagit över frågorna från Jennie Nilsson.

”Situationen i Östersjön har länge varit väldigt bekymmersam. Det finns inte en enskild förklaring till varför beståndssituationen ser ut som den gör för olika fiskebestånd. Vi behöver få mer kunskap om hur olika faktorer spelar in. Vi vet att miljösituationen i Östersjön är bekymmersam, samtidigt har vi växande bestånd av säl och till det kommer frågan om hur fisket påverkar just de här bestånden”, skriver Ibrahim Baylan.

Baylan skriver vidare att regeringen gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att titta på hur regleringen av fisket kan utvecklas för strömmingsbestånden i Östersjön.

Möja är en livlig ö, ganska så mitt i Stockholms skärgård.

Fiskenäringen har haft det väldigt tufft de senaste åren, på grund av kraftigt minskade kvoter samt coronapandemin, fortsätter Baylan.

”Grunden för att ett småskaligt fiske ska kunna leva och utvecklas är att vi har långsiktigt hållbara fiskebestånd. Vi behöver ta ett helhetsgrepp och arbeta både med hållbara fiskekvoter, stöd till näringen och ett kraftfullt miljöarbete för Östersjön för att det här ska bli en bra helhet”.

Tror att strömmingen är slut inom två år

Åter till verkligheten på Möja. Stina Wikström Åbrandt, 49, är Runes yngsta dotter och driver restaurangen Wikströms fisk. Hon är van vid att hennes pappa syns en hel del i media.

– Han gör ju mycket bra saker. Han syns, det har han alltid gjort. Sen är han framför allt vår enda leverantör av fisk, och det är ju alldeles fantastiskt bra. Utan honom skulle vi inte ha någon restaurang över huvud taget, säger Stina Wikström Åbrant.

Stina Wikström Åbrandt driver krogen Wikströms fisk på Möja. Hennes dotter Matilda Wikström Åbrandt jobbar där över sommaren.

Krögaren har ingen plan för vad som kommer hända när hennes pappa av en eller annan anledning inte fiskar längre. Den dagen den sorgen, resonerar hon.

– Vi kommer alltid fortsätta med småskalighet, närodlat och lokalt så långt det går. Vi kommer aldrig köpa in storskaligt industrifiskad fisk. Det är det enda löftet man kan ge. För vi kan inte arbeta på det viset. Då får vi ändra inriktning, smälla upp växthus och köra vegetariskt, eller så kan vi säkert få tag på lokalt skjutet viltkött.

Hamnen där fiskebåten Kajsa lägger till.

Personligen tror krögaren att Wikströms fisk kan sälja stekt strömming i max två år till. Och det handlar inte om att hennes 80-årige fiskarpappa kommer gå i pension.

– Han går i pension samtidigt som han inte kommer kunna fiska, för att Östersjön inte längre ger någonting. Han kommer inte sluta med flaggan i topp, det tror jag inte, säger Stina Wikström Åbrandt.

ANNONS EXTERN LÄNK

Missa inte: Den nya muminmuggen för 2021 finns hos Cervera – förhandsboka här!

Cervera

Aftonbladets Adam Westin och Lotte Fernvall på plats på Möja.
Publisert:

LÄS VIDARE

Verklighetens Saltkråkan om nyinspelningen: ”Blandade känslor”

ÄMNEN I ARTIKELN

Stockholms skärgård

Östersjön

Fiske

Politik