Brist på pengar och mål sinkar försvaret

helskärm

Sveriges försvar saknar sedan flera år ett stort antal soldater, sjömän och gruppbefäl – just den personal som snabbt ska kunna sättas in vid ett anfall mot Sverige.

Personalförsörjningen har varit underfinansierad och styrningen otydlig, slår Riksrevisionen fast i en ny granskning – och Försvarsmakten tar till sig av kritiken.

De ekonomiska målen för försvarets personalförsörjning har i princip varit frikopplade från målen för verksamheten, konstaterar Riksrevisionen som granskat perioden 2016–2020.

Några enheter har haft som mål att anställa fler än vad de har så väl plats som resurser för och ”saknar i realiteten möjlighet att nå bemanningsmålen inom de tidsramar som angivits”.

– Det finns personalmål man inte riktigt kan styra på eftersom budgeten är styrande, säger Fredrik Bonander, projektledare för granskningen, och tillägger att det kanske blir annorlunda nu när två procent av BNP ska gå till upprustningen av försvaret.

Otydlig organisation

Vad som också stuckit ut vid granskningen är otydligheten kring när olika mål ska nås, om de alls ska nås, och varifrån målen kommer.

Försvarsmakten självt tillstår att planering och styrning är en viktig del i den omorganisation på Högkvarteret som införs från årsskiftet, säger pressekreteraren Therese Fagerstedt.

De senaste åren har Försvarsmakten haft ungefär 15–20 procent färre kontinuerligt anställda soldater, sjömän och gruppbefäl, så kallade GSS/K, än vad som anses nödvändigt. Ungefär lika många är tjänstlediga.

Försvarsmakten upplever inte att man har några problem med att rekrytera. Däremot har man svårt att få anställda soldater att stanna och har inte prioriterat arbetet med att få fler att bli kvar, enligt Riksrevisionens granskning.

Att försvarsbeslutet 2016–2020 varit underfinansierat har gjort att Försvarsmakten fått göra prioriteringar som kan ha gjort det svårare att nå personalmålet.

Påverkar motivationen

På många regementen har man prioriterat de värnpliktiga, något som gjort att de anställda fått sämre materiel och färre arbetsledande yrkesofficerare, vilket i sin tur minskat deras övnings- och utvecklingsmöjligheter.

Och även om det i sig kanske inte får någon att sluta innan kontraktet gått ut, påverkar det förutsättningarna för att utföra roliga och meningsfulla arbetsuppgifter. Riksrevisionen anser att Försvarsmakten inte alltid tycks uppfatta hur det indirekt påverkar motivationen.

– En intressant sak är att lönen kanske inte är en så viktig faktor utan det är snarare så att GSS/K drivs av inre motivation och gillar arbetsuppgifterna. Får man inte utföra dem kommer man att bli omotiverad och vilja sluta, säger Fredrik Bonander.

Riksrevisionen har inte undersökt hur avsaknaden av anställda soldater påverkar Försvarsmaktens förmåga och beredskap.

– Men att det har betydelse för försvarsförmågan är rimligt att anta, säger Fredrik Bonander.

Inga nyheter

För Officersförbundet är granskningens slutsatser inga nyheter. Det är vad man fört fram både i medier och till Försvarsmakten under lång tid, säger förbundets vice ordförande Hans Bergvall. Han ser de tidsbegränsade anställningarna för soldater och sjömän som en starkt bidragande orsak till att många slutar.

– En stor del av problemet är att soldaterna är kontraktsanställda och har en maxlängd på sin anställningstid. Det gör att man inte känner någon trygghet i anställningen, man har svårt att få lån, man kan inte köpa bostad och hittar man något annat så tar man det.

Han tror inte att situationen kommer att förbättras enbart av att Försvarsmakten får mer pengar.

– Då krävs det att någon på högre nivå för över anslagen till personalen. Nu köper man mycket materiel, fartyg, flygplan och utrustning. Men det krävs ju soldater och officerare för att köra flygplan och pansarvagn.

Välkomnas

Fredrik Ståhlberg, ställföreträdande personaldirektör vid Försvarsmakten, säger att han känner igen en hel del saker som tas upp i granskningen och välkomnar den.

– Vi kommer ta till oss det som står där i vårt fortsatta arbete, säger han.

Ståhlberg betonar att det var en kraftansträngning att starta upp värnplikten igen, vilket fortfarande pågick under granskningsperioden, men säger också att försvaret måste ”lyssna och ta på allvar” de som känner sig nedprioriterade som GSS/K.

– Det betyder inte att vi kan hantera det snabbt, men vi måste hantera det skyndsamt, säger Ståhlberg.

Han fortsätter:

– I den väldigt snabba tillväxt som är nu kan det vara svårt att hitta balansen. Det måste vi hjälpas åt med. Jag tror vi kanske måste skruva lite i våra styrformer på myndighetsnivå för att skapa en större handlingsfrihet för vår personal.