Hans Blix i Ukraina – ska överlämna sarkofag till Tjernobyl

Superdiplomatens sista tjänsteresa: Tjernobylexpedition

Uppdaterad 2019-07-11 | Publicerad 2019-07-10

KIEV. – Detta är min sannolikt sista tjänsteresa.

Så sa Sveriges internationellt mest respekterade röst (nej, nej det är inte Carl Bildt, inte heller Margot Wallström), när han, stödd på en käpp, gjorde sig redo för en sista farofylld expedition.

Han ska till resterna av den ökända och havererade reaktor 4 i det sovjetiska kärnkraftverket Tjernobyl.

Hans Blix fyllde 91 för någon vecka sedan. Nu håller han ute i de radioaktiva skogarna högtidstalet när ett hölje som förhindrar fortsatt radioaktiv spridning överlämnas till Ukraina.

Blix har, som ordförande i the Assembly of Donors of the Chernobyl Shelter Fund, i 22 år lett finansieringen av ett arkitektoniskt mästerverk som ofta beskrivs som ”en gigantisk tennishall” eller ”en hangar”.

Blix själv kallar den ”sarkofagen”.

”Ett sår som sytts ihop”

Sarkofagen har kostat den hisnande summan 15 miljarder kronor. Blix gav, när jag i går kväll fick en två timmars exklusiv intervju med honom i hans hotellobby här i Kiev, ett annat perspektiv på summan:

– Det är en tredjedel av minimikostnaden för en stor reaktor i dag. Den ska hålla i minst hundra år och hindra att radioaktivitet blåser ut från den förstörda reaktorn.

– Det är ett sår som sytts ihop. Men det är ännu inte helt läkt.

Han talar om sarkofagen som ”resultat av internationell solidaritet”. Men alla vet Blix nyckelroll och den belgiske insamlingsdelegaten Ludwig van der Maelen sa:

– Det är dags att Hans Blix får Nobels fredspris.

Sista tjänsteresan i livet

Blix var det internationella atomenergiorganet IAEA:s generaldirektör i 16 år från 1981 till 1997 och det var Blix som med titeln 1:e styrelseordförande för United Nations Monitoring, Verification and Inspection Commission från 2000 till 2003 konstaterade att det i Irak inte fanns massförstörelsevapen.

Med tanke på hans internationella karriär och höga profil frågade jag om han på allvar menar att Tjernobylexpeditionen verkligen är ”min sista tjänsteresa i livet”.

– Ja, för på torsdag reser jag hem till Stockholm. Jovisst har jag fått erbjudanden om fortsatta insatser. Jag har tackat nej. Nedrustningssituationen är så svår. Det är i huvudsak inbördeskrig som råder, inte mellanstatliga konflikter. Det är mest amerikaner som kan göra insatser.

Vad ska 91-åringen göra?

– Jag återgår till att forska och skriva min bok om folkrättsliga frågor. Det är så roligt att skriva på dator. Jag ska också vattna min själ och läsa romaner. När jag var ung läste jag Camus och Sartre. Men sedan blev det mest facklitteratur. Jag har gillat att hugga ved. Men för sådant brister nu balansen.

Mest stolt över internationellt arbete

I ett mejl till mig hade Blix för någon vecka sedan beklagat sig över att hans 23 år gamla Audi lämnat honom i sticket. ”Nu får jag ta buss till Hallstavik för att komma till mitt sommarställe.”

Och vad köper du sedan för bil?

– Först ska jag tänka över frågan: Ska man köra när man är 91?
Vad i din gärning är du mest stolt över?

– Mitt internationella arbete. Jag har fått vara med om att bygga upp regler och organisationer, en internationell infrastruktur, som gör det bättre för länder i deras samarbete. Ta ebola till exempel. Den måste hanteras internationellt. Den tekniska utvecklingen för stater närmare varandra.

Den som talar är globalist och EU-vän.

– Jag är generellt för överflyttning till överstatlighet, men det innebär inte att man på internationell nivå behöver bestämma hur svenska barns sandlådor ska se ut.

Samtidigt är Blix för sanktioner:

– Det är bättre med ekonomisk krigföring än militär.

Men dagen i Tjernobyl är motsatsen till ekonomiskt krigföring.

– Den visar vad man gemensamt kan åstadkomma, säger Blix.

Följ ämnen i artikeln