Främlingsfientligheten lever i Tyskland

Wolfgang Hansson

DRESDEN. Den som tror att alla tyskar välkomnar flyktingar med öppna armar bör resa till Dresden och lyssna på slagorden som framförs på torget framför Operan.

”Avvisa dom”, ljuder ropen. ”Stoppa asylanterna.”

Skyltarna som åhörarna håller upp är om möjligt ännu mer fientliga.

”Stoppa asylbedragarna – varenda en som kommer är en för mycket.”

Eller; "Vårt land, vår kultur, våra regler, våra värderingar – om det inte passar önskar vi en god återresa".

Medan en majoritet i västra Tyskland välkomnat flyktingarna trots att landet redan tar emot överlägset flest är stämningsläget helt annorlunda i det som tidigare var Östtyskland.

Här ser sig många fortfarande som förlorare efter Tysklands återförening då östindustrierna slog igen och massarbetslösheten spred sig. Här är människor ovana vid främlingar och vana vid att leva i ett vitt, homogent samhälle. De gillar inte den förändring de nu ser. Framför allt är de rädda.

Som 40-åriga hotellstäderskan Nicole som blänger surt när hon säger att hon tjänar 8 000 kronor i månaden på att arbeta heltid.

– Hur ska vi ha råd med alla som kommer hit? undrar hon och håller upp två tomma handflator. Jag måste jobba för mina pengar medan flyktingarna kommer hit och lyfter bidrag.

Det är enda gången hon använder ordet flyktingar. Annars säger hon asylanter.

”Vem ska betala?”

Till en början är hon och övriga vi talar med väldigt reserverade och misstänksamma. Journalister står inte högt i kurs. Men när vännerna omkring faller in i samtalet triggar de varandra.

– Alla som kommer behöver ett arbete, konstaterar Nicole. Alla behöver de en våning. Alla behöver de sjukvård. Hur ska det gå till? Vi har redan fyra miljoner arbetslösa tyskar som behöver jobb. Vem ska betala för allt?

Sakta kryper det fram att det är sitt eget jobb hon är rädd att förlora.

– Jag blir inte förvånad om asylanterna erbjuder sig att städa hotellrummen för ännu lägre lön än den jag har. Då får jag sparken.

Hon ser på riktigt orolig ut.

”Måste stoppa flyktingvågen”

Wolfgang, 61, som står bredvid tycker att flyktingströmmen är den viktigaste frågan i Tyskland i dag.

– Merkel påstår att vi klarar det här men jag tror inte ens hon har en plan. Vi måste stoppa flyktingvågen innan det är för sent. Innan vi tyskar blir en minoritet i vårt eget land.

Han rynkar missnöjt på den grå mustaschen som pryder överläppen medan en äldre kvinna bryter in i samtalet.

– Jag är rädd att den tyska kulturen påverkas och förändras, säger Karin, 73. När många muslimer samlas förändras samhället. I vissa skolor i västra Tyskland har de slutat servera griskött.

När jag ser mig om på torget slås jag av två saker.

Det är anmärkningsvärt många människor som samlats. Minst 10 000 säger arrangörerna Pegida som ordnar marscher varje måndag. Torget är helt fullt.

”Vi är inga rasister”

Bortsett från en liten grupp kraftiga unga män med väldigt korta frisyrer ser majoriteten ut att vara vanliga, hyggliga medborgare i nästan alla åldrar.

– Vi är inga rasister eller fascister, säger Wolfgang. Vi är rädda för att våra barn inte ska kunna leva det liv vi lever. Krigsflyktingar har jag ingenting emot men det är många som är ekonomiska flyktingar. Någonstans måste vi sätta stopp.

Plötsligt stiger talkörer mot den allt mörkare himlen. Luften känns lite kyligare.

"Ut med Merkel, ut med Merkel".

Vid sidan av flyktingarna råder det ingen tvekan om vem som är skurken här trots att förbundskanslern själv växte upp i DDR. Merkel är lika hatad på detta torg som i Grekland. På ett plakat är hon förvandlad till Hitler.

– Det är hennes fel att alla kommer till just Tyskland, menar Anke, 45, även hon hotellstäderska. Hon bjöd ju in alla. Merkel är en landsförrädare. Hon har sålt ut Tyskland.

Ökande attacker på asylsökande

I flyktingvågens spår har antalet attacker mot asylsökande ökat kraftigt. Bara under årets första sju månader inträffade 200 hatbrott, mer än under hela förra året. Ett av fyra i Saxen där Dresden ligger.

Men främlingsfientligheten finns även i västra Tyskland. När vi träffar Patrik Irmer på frivilligorganisationen Saxens flyktingråd berättar han om en nationell undersökning gjorde av Leipzigs universitet.

– Den visar att medeltysken har en rasistisk och främlingsfientlig inställning. Så har det varit under lång tid.

Något som han menar visade sig under flyktingvågen i samband med Balkankrigen i början av 90-talet då våldet mot flyktingar var ännu värre än i dag.

”Ingen skäms längre”

Under de senaste månaderna har den latenta rasismen väckts till liv igen, enligt Irmer.

– Ingen skäms längre för att tala illa om flyktingar.

Hans unga ansikte får en bekymrad rynka i pannan.

– Flyktingvågen har skapat så stora spänningar i Tyskland att det är svårt att säga var det slutar.

Han visar upp väggen i trappuppgången där den tidigare graffittin är övermålad. Därför syns inte slagorden "Ausländer raus" som någon målat dit. Inte heller känns lukten av hundskit som någon smetat på väggen.

Irmer räknar upp de frivilliga i Dresden som hjälper flyktingar. Högst 500 personer.

– För en stad på en halv miljon människor kan man knappast säga att det är att ta emot människor med en öppen famn. Några få stöttar flyktingarna. Majoriteten är rädd och skeptisk.

I Heidenau strax utanför Dresden besöker vi flyktinglägret som i slutet av augusti attackerades av högerextremister. Det är inrymt i en nedlagd byggvaruhandel och omgivet av ett järnstaket där man satt vit plast på utsidan för att hindra insyn.

Nynazister attackerade flyktingläger

Under en helg rådde här fullt kaos. Nynazister och andra sympatisörer försökte hindra bussar med asylsökande från att åka in i lägret. När polisen satte upp avspärrningar attackerade de högerextrema med flaskor och stenar. Allt för att få bort flyktingboendet. 23 poliser skadades.

I dag är stämningen runt lägret lugn. När vi kommer åker en polisbil iväg men i övrigt finns ingen bevakning utom säkerhetsvakterna vid ingången.

Ändå har attacken satt sina spår.

Asim, 20, är alltid rädd så fort han lämnar lägret.

– Människor här är mycket fientliga. De tittar argt på mig bara för att jag går på samma trottoar. Många skriver otrevliga saker som "åk hem, svartskalle" eller gör obscena gester.

Nästan alla flyktingar vi pratar med säger att de känner rädsla och oro när de lämnar lägret. Men samtidigt står de inte ut att vistas hela dagarna i den jättelika ladan i vitt och blått där 700 människor samsas i stora sovsalar.

”De borde stanna i stället”

Visam, 25 från Syrien har tagit med sig sin sovsäck ut av rädsla för att någon ska stjäla den.

– Toaletterna och duscharna är för få. Maten är inget vidare. Det finns ingen möjlighet att ha ett privatliv.

De flesta flyktingar vågar sig inte längre än till stormarknaden Real på andra sidan den trafikerade genomfartsleden där de kan göra inköp för sin dagpenning. På kundparkeringen träffar vi Bernd Göbel som inte är överförtjust i den förändrade stadsbilden. Han står i brun t-shirt med armarna i kors och muttrar ogillande när en grupp flyktingar passerar.

– Hela världen kan inte komma till Europa, säger han medan han sneglar efter hustrun som är inne i köpcentret. Titta på alla unga som kommer hit. De borde istället stanna kvar och bygga upp sina hemländer.

En viss förståelse har han för de som flyr kriget i Syrien.

– Men det finns många ekonomiska flyktingar bland dem. De vill inte ens arbeta. Sådana summor som de får i bidrag här kan de bara drömma om i sina hemländer.

Men en sak är Göbel och gänget som demonstrerar på torget eniga om. Att använda våld för att mota bort flyktingarna är fel.

– Där går gränsen, säger Nicole.