18-åringens nödrop inifrån Kabul: ”Snälla, hjälp oss!”

Släktingen Roya: Jag är rädd att hon tar sitt liv

Uppdaterad 2021-09-02 | Publicerad 2021-08-31

30-åriga Roya har fyra kvinnliga släktingar som gömmer sig på olika platser i Afghanistan.

En av dem är en ung kvinna, nyss fyllda 18. Hon sitter nu ensam i en lägenhet och vågar inte gå ut. Och snart är maten slut.

– Snälla, hjälp mig jag är ensam här! Jag är så rädd att talibanerna tar mig, säger hon på telefon från sitt gömställe.

Roya, 30, kom ensam till Sverige som flykting från Afghanistan 2015. I dag lever hon med en sambo och bebis i Malmö.

När Aftonbladet träffar dem berättar Roya att de är utom sig av oro – kvar i Afghanistan finns fyra av deras kvinnliga släktingar. De är utan manligt beskydd och gömmer sig för talibanerna.

Värst är situationen för sambons syster, en ung kvinna som nyligen fyllt 18 år. Hon sitter ensam i en lägenhet och vågar inte gå ut, livrädd för vad som kan hända.

– Hon säger att hon ska ta sitt liv. Innan talibanerna hittar henne. De har knackat på dörrar om nätterna, säger Roya.

Roya och hennes släktingar tillhör minoritetsgruppen hazarer. De är extra oroliga efter talibanernas maktövertagande. Enligt rapporter från bland annat Amnesty har folkgruppen utsatts för flera övergrepp. I juli ska talibaner ha utfört en massaker på hazarer i sydöstra Afghanistan.

Men det största problemet är att kvinnorna gömmer sig utan manligt beskydd.

– Då anser talibanerna att de kan göra vad som helst med kvinnan. Gifta bort henne, våldta eller döda. I deras värld har en kvinna lägre värde än ett djur, säger Roya.

Roya och hennes sambo har kämpat hela året för att flickan ska få komma till Sverige.

Roya försöker stötta sina släktingar så gott det går. De hörs ofta på telefon. I dag lyckades hon komma fram på telefon till 18-åringen och Aftonbladet får möjlighet att ställa frågor.

Vad gör du om dagarna sedan talibanerna kom?

– Jag gömmer mig och sitter bara med burka och är jätterädd, säger den unga kvinnan.

Hur gör du för att överleva? Har du mat?

– Det är svårt. Jag kan inte äta. Det är väldigt svårt att äta.

Vad hoppas du att Sverige ska hjälpa till med?

– Snälla, hjälp mig! Jag ber om hjälp om att få komma till min bror för jag är ensam flicka här. Jag ber Sverige att hjälpa till – för jag har ingen familj här.

Roya och hennes sambo har kämpat hela året för att flickan ska få komma till Sverige eftersom de är de enda släktingarna hon har. Men Migrationsverket säger nej.

– Detta var innan flickan hade fyllt 18 år. Hon var alltså ett barn. Det krävdes att brodern åkte till Afghanistan för att skriva på papper men det kunde han inte göra för då hade han dödats, säger Royas advokat.

Advokaten förklarar att Migrationsverkets regler är mycket begränsande när det gäller att få uppehållstillstånd för ett syskon.

– I detta fallet är det särskilt upprörande, både hennes mamma och andra bror har dött så hon är nu helt själv.

Royas advokat är förfärad över den situation som släktingarna har hamnat i.

– Nu är de här stackars kvinnorna helt ensamma i sina hem och vågar inte gå ut.

Precis innan talibanerna kom lyckades Roya föra över pengar så de kunde köpa på sig mat. Men den börjar ta slut.

Kvinnorna vågar inte gå ut utan manligt sällskap sedan talibanerna tog över.

Roya försöker även att ringa till sina två systrar, 18 och 21 år gamla, som gömmer sig i en lägenhet med deras sjuka mamma. 18-åringen svarar inte men 21-åringen går att nå. Hon berättar att talibanerna går runt i området och knackar dörr.

– Vi har släckt så att ingen ska se att någon bor här och vågar inte spola på toaletten. Om talibanerna tar oss gifter de bort oss, säljer oss eller våldtar oss, säger systern.

Har du hört att talibanerna har tagit någon kvinna?

– I det här området har de tagit två flickor, en ung tjej och en liten flicka.

Varför är det så viktigt att ha en man i familjen nu?

– En man kan gå ut och köpa mat. Om talibanerna får veta att en flicka inte har någon så tar de henne.

För att maten ska räcka länge äter kvinnorna så lite som möjligt. Denna dag har de bara ätit på morgonen.

– Jag vet inte hur länge maten räcker. Kanske en månad. Kanske två veckor, säger systern.

Efter samtalet bryter Roya ihop. Tårarna rinner nedför hennes kinder. Hon känner en enorm vanmakt över att inte kunna göra något.

– Jag är så arg och ledsen. Varför hjälper inte Sverige till? Tänk om det hade varit deras familjer. Då skulle de ha gjort något, säger Roya.

– Jag har en fråga till Sverige – var är kvinnors rättigheter? Migrationsverket visste om situationen men de hjälpte inte en 18-årig tjej som är helt själv.

Fotnot: Roya heter egentligen något annat. Aftonbladet har valt att inte återge varken hennes eller hennes advokats namn då det finns en säkerhetsrisk för de kvinnliga släktingarna.


DAILY Nästa steg för Afghanistan

Aftonbladet Daily med Wolfgang Hansson, utrikepolitisk kommentator.

Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify
 
Eller ⬇️ Klicka på Lyssna-knappen