Dags säga bye, bye till Schengen?
I strid mot EU:s regler vill Merkels nye inrikesminister förlänga gränskontrollerna på obestämd tid.
Vågar EU-kommissionen gå emot mäktiga Tyskland?
Om inte kan det betyda bye, bye till den fria rörligheten inom EU.
Schengen-avtalet som reglerar den fria rörligheten är en av EU:s grundstenar. Är du väl innanför EU:s gränser ska du kunna röra dig fritt utan att behöva visa pass.
Ett antal länder, Tyskland, Sverige, Österrike, Danmark, Norge och Frankrike, satte det ur spel efter den stora flyktingströmmen 2015-16 och terrordåden i Paris.
EU:s regelverk tillåter länder att införa tillfälliga gränskontroller om den nationella säkerheten hotas. Men inte längre än totalt två år.
Den 12 maj går tillståndet ut för Sverige och de övriga att ha gränskontroller. Men nu flaggar Tyskland för att man vill behålla kontrollerna på obestämd tid.
Kravet framförs av Horst Seehofer, från det konservativa CSU i Bayern, systerparti med förbundskansler Merkels CDU. Under flyktingkrisen var de två ofta i luven på varandra. Seehofer tyckte att Merkel gjorde ett fatalt misstag när hon öppnade landets gränser för flyktingarna.
Impopulär
Numera är Seehofer inrikesminister och därmed en av Merkels närmaste och mäktigaste ministrar. Det blir svårt för henne att öppet gå emot hans rekommendation. Särskilt som hon tappade stort i valet förra året till högerpopulistiska Alternativ för Tyskland mycket på grund av hennes alltmer impopulära flyktingpolitik.
Seehofer hävdar att gränskontrollerna måste vara kvar så länge EU inte "på ett effektivt sätt kan skydda och kontrollera sina yttre gränser".
– För närvarande kan jag inte se att vi ska lyckas göra det inom överskådlig tid, säger Seehofer.
I den uppfattningen kan han definitivt räkna med stöd från Österrike, Danmark, Norge och Frankrike. Sannolikt även från Sverige där numera de flesta partier vill ha "ordning och reda i flyktingpolitiken".
Undantag
Därmed sätter han EU-kommissionen i Bryssel inför ett svårt dilemma. Ska de göra ett undantag från reglerna och tillåta en förlängning av gränskontrollerna och därmed riskera att urholka en av EU:s grundpelare?
Ju längre gränskontrollerna förlängs desto svårare blir det att återgå till helt fri rörlighet.
Säger kommissionen nej riskerar de att få EU:s mäktigaste och rikaste land emot sig. Det är inte osannolikt att de aktuella länderna öppet trotsar ett nej.
Visserligen har flyktingströmmen minskat kraftigt men det anses bero på just gränskontrollerna. Länderna vill ha kvar kontrollerna inte för att de befinner sig i ett exceptionellt läge utanför att undvika att hamna där igen.
Under förra året kom 120 000 flyktingar över Medelhavet till Italien. Grannländerna Österrike och Frankrike är livrädda för att många ska ta sig dit och genomför därför noggranna kontroller.
Ny flyktingström
EU betalar Turkiet för att stoppa flyktingar från att ta sig vidare över Medelhavet till Grekland. Om avtalet havererar, EU:s relationer med Turkiet är skakiga, kan Europa räkna med en ny omedelbar och kraftig flyktingström.
I fruktansvärda läger i Libyen sitter omkring 700 000 människor och väntar på att smugglas över Medelhavet.
Kriget i Syrien fortsätter att skapa flyktingar. Vi har kriget i Jemen, stridigheterna i Afghanistan och en allmän orolig situation i Mellanöstern som inte ger grogrund för något optimistisk framtidsscenario.
Samtidigt har EU inte kunnat samla sig till en uppgörelse om hur man gemensamt ska dela på flyktingbördan när ett stort antal asylsökande kommer till Europa. Före midsommar ska de ha enats men inget tyder i dag på att det blir verklighet.
Det är mycket som står på spel. EU-projektet såldes in till medborgarna i de olika länderna bland annat med den fria rörligheten som argument. Om den urholkas riskerar stödet för EU att minska.
Men med den folkopinion som råder i dagens Europa får okontrollerade flyktingströmmar samma effekt.
Det kan ta lång tid att återställa Schengen-avtalet. Om det ens går.