Yonas, 44, tvingades säga upp sig – familjen ”dumpad” i ödehus

Av: Natalia Kazmierska

Publicerad:
Uppdaterad:

NYKROPPA. En ensamstående pappa sitter i soffan med sina tre barn och den mörka Värmlandsskogen utanför.

Yonas Haile, 44, kan inte förstå hur han hamnade just här.

– Varför var jag tvungen att säga upp mig och flytta hit? säger han.

Yonas Haile tyckte om sitt jobb. Inte en timmes frånvaro har han haft under sina fyra år på städföretaget. Ett tag körde han städmaskinen på Karolinska sjukhuset, och jobbade ofta kväll.

– Det är konstigt. Jag var tvungen att säga upp mig fast jag inte ville, jag hade fast anställning. Men de sa att vi måste flytta till Nykroppa, eller bli bostadslösa i Stockholm, säger han.

Fick en vecka på sig

Strax före jul kom beskedet från stadsdelsförvaltningen i Kista i Stockholm att det fanns lägenhet åt familjen – i Värmland. De skulle få två månadshyror betalda.

Barnen hann knappt säga hejdå till sina klasskompisar och platsen där de hunnit rota sig. En vecka senare, på nyårsafton, gick flyttlasset de 30 milen från höghuset i Husby i Stockholm till den eftersatta villan i byn utanför Filipstad.

– Vi tänkte mest på skolan, hur det skulle bli. Och vi blev lovade varsitt rum, säger Mahelet, 16.

I Husby i Stockholm hade de bott trångt i andrahand. Nu skulle de få en bättre bostad, var det sagt.

Pappa Yonas med barnen Saron, Mahelet och Natenal. ”Det är ingen ute här, bara vi som promenerar ibland”.
Foto: LOTTE FERNVALL
Pappa Yonas med barnen Saron, Mahelet och Natenal. ”Det är ingen ute här, bara vi som promenerar ibland”.
Foto: LOTTE FERNVALL
Coop-butiken bommade igen för två år sedan eftersom den gick med förlust.

Matbutiken igenbommad

– Det var inte bra i Stockholm heller, mycket olagliga lägenhetskontrakt. Här finns bostad – men inget jobb, säger Yonas Haile.

Många har lämnat den gamla bruksorten Nykroppa utmed Mögsjön genom åren. I dag står hela hyreshus med gapande tomma fönster. När Coop-butiken bommade igen för två år sedan sa invånare ”den här lilla byn tappar nästan det sista som finns” och beskrev läget som ”nattsvart” i lokalmedia.

Ett fåtal har gjort den motsatta resan hit. Flyktingar, som nu dragit vidare. Och så människor som Yonas Haile och hans barn, fall av det som kallats “social dumpning” i media.

Foto: LOTTE FERNVALL
Många fall av ”social dumpning” har hamnat i byn, en gammal bruksort.

”Social dumpning” i Filipstad

Det syftar på hur storstadskommuner skickar utsatta invånare till döende glesbygd. Kritiken är att det blivit ett sätt att dumpa problem i fattiga kommuner – det har till och med jämförts med hur man ”bar fattighjon över sockengränserna” förr, som kommunalrådet i Kramfors, en annan drabbad ort, uttryckt det. Medan storstädernas politiker menar att bostadsbristen är problemet.

En del av dessa människor hamnar i Nykroppa, där tomma lägenheter annonseras ut på obskyra hyressajter: ”Du som har försörjningsstöd eller får hjälp med hyran från annan myndighet är också välkommen att visa intresse”, lockar annonser.

Foto: LOTTE FERNVALL
De äldre barnen åker buss in till skolan i Filipstad varje morgon. Det blir långa dagar.

– Det är ensamt här, vi har inga kompisar. Det är inga människor ute, bara när de går ut till bilen, säger Saron, 13.

Hon tar bussen tidigt varje morgon in till högstadiet i Filipstad, en halvtimme bort. Efter skolan gör hon läxorna på biblioteket där, för i Nykroppa har de inte tillgång till internet.

– När barnen kommer hem stänger vi dörren och sover, säger pappa Yonas.

I ett utlåtande från en kurator som lämnades in till Bostadsförmedlingen i Stockholm före flytten, betonas att Yonas Haile och hans barn behöver en bostad i en stabil och trygg miljö. Särskilt då sonen har en diagnos och fått bra kontakt med sin skola i Husby.

Fick lämna sin utbildning

Nu traskar lillebror Natenal, 11, ensam till och från byskolan i Nykroppa längs vägkanten. De flesta skolkamraterna blir skjutsade. Men pappa Yonas hann inte klart med körkortet i Stockholm. Han fick även hoppa av byggutbildningen, tio månader innan han skulle blivit färdig plattsättare.

Foto: LOTTE FERNVALL
Yonas fick sluta på sin byggutbildning i Stockholm, han vill bli plattsättare. Nu går han på fackets a-kassa.

– Nu måste jag söka nytt jobb, men det är svårt, jag ska hinna till arbetsförmedlingen i Filipstad och vara tillbaka när mitt yngsta barn kommer från skolan. Så jag är hemma, kanske lagar lite mat, säger Yonas Haile.

Den gamla villan de bor i ägs av ett investmentbolag med säte i Sollentuna, som hyr ut bostäder på flera håll i landet.

Hutlöst hög hyra

Mögel klättrar på fasaden och gipsplattor täpper igen dörröppningar för att stycka av huset till flera lägenheter. En ligger ute på en bostadssajt och beskrivs som “en trevlig fastighet” med “stora generösa boytor”.

Hyran ligger på 6 500 kronor. Hutlöst, för att vara Nykroppa.

Strax intill står en halvt nedbrunnen villa, som också varit uthyrd i andra hand. Ägaren har gått under jorden, och ingen gör något åt ruinen. Kvar finns uppgivenheten som brer ut sig.

Yonas Haile beskriver hur hela situationen skapat en stor stress för honom.

– Jag har mått mycket dåligt. Det jag undrar är varför vi skulle flytta just hit? Här finns inga jobb, ingen mataffär, ingenting.

Foto: LOTTE FERNVALL
Många hus i Nykroppa är tomma, och en del köps upp av företag som tjänar pengar på att hyra ut dem. Ofta är det hos kommunen kostnader för hyran hamnar.
Publicerad:

LÄS VIDARE