Jan, 81, hade dött i onödan på äldreboendet – om inte sonen ryckt in
Publicerad 2020-07-24
Jan, 81, låg för döden i covid-19 – men nekades ordentlig vård.
Först efter sonens många påtryckningar kunde han räddas, i sista stund.
– Det är avskyvärt. Man låter dem dö helt enkelt, säger sonen Thomas Andersson, 46.
Efter ett sjukhusbesök i mars blev Jan Andersson, 81, snabbt väldigt sjuk i covid-19. Men läkaren tyckte i sin telefonbedömning inte att dropp eller antibiotika var nödvändigt. I stället fick Jan, på Ärlingshems äldreboende i Märsta norr om Stockholm, palliativ vård och morfin – och blev bara sämre.
– Han fick aldrig träffa någon läkare för en ordentlig individuell bedömning utan han blev ju slentrianmässigt dömd till palliativ vård, säger sonen Thomas Andersson, 46.
Den 7 april ringde läkaren till Thomas och bad honom att åka dit direkt.
– Han trodde inte att pappa skulle leva dagen efter. Och om en läkare säger så då är det illa ställt, säger Thomas.
– Och det var det ju. När jag kom dit hade de gett honom morfin och någon palliativ dos utan att försöka undersöka honom överhuvudtaget. Då är det klart att folk dör.
Jans läppar var blå av syrebrist, men när sonen försökte få läkarna att ge honom dropp svarade de att droppen kunde samla sig i lungorna och dränka honom. På grund av morfinet var fadern var i stort sett okontaktbar.
– Jag hade ju fått rätt till ett besök, ett avskedsbesök helt enkelt, säger Thomas.
– Han andades men i övrigt var han helt borta. Så då blev jag sur över det också. Vad är det här för jävla besök – pumpa i honom morfin och sen får jag komma dit? Så det godtog jag inte.
Läkarna sa att Jan inte velat ta sina mediciner men Thomas bestämde sig för att återvända till boendet dagen efter och säga att han hade tillstånd att träffa sin pappa igen. Han ville se om han kunde få prata med Jan när morfinet lagt sig. Faderns röst var nu för skör för att prata i telefon men om Thomas låg nära honom kunde han höra vad han sa.
– Då säger han till mig att ”det är inte det att jag inte vill ta medicinerna, det är bara att jag inte kan”, för han kan inte svälja när han är så dålig. Läkaren hade ju framställt det som att han inte ville ta sina mediciner, att han ville dö, säger Thomas.
Mår bättre i dag
– Hade han bara pallrat sig ut dit och träffat min pappa så hade han fått reda på det. Det är bullshit att läkaren får den informationen han behöver via telefon. Men de försökte inte ens rädda honom förrän vi kontaktade ansvariga och media. Samma dag fick han dropp och sina mediciner genom spruta och svarade direkt. Han var ju uttorkad.
Jan blev genast piggare. I dag mår han nästan bättre än innan sjukdomen, enligt Thomas, som beklagar sig över att ett misstänkt tusental svenskar inte haft samma tur.
– Det är fruktansvärt, avskyvärt. Jag tänker många gånger på om jag skulle läsa om detta och pappa hade dött. Man hade blivit skogstokig, säger han.
”Man låter dem dö”
– Man låter dem dö helt enkelt. Det är hemskt egentligen. Nu klarade sig farsan men det är så många som dött i onödan. Det är ju fel ord att använda i sammanhanget men det är ju som att systemet har masslaktat en massa äldre människor.
– Men det är ju inte bara systemet utan det är ju också de här läkarna. Deras läkarlegitimationer ska ju dras in, de har ju inte gjort sitt jobb.
Thomas Andersson tror att pappan behandlats annorlunda om han legat på sjukhus.
– Vi har via lite bekanta haft kontakt med andra läkare som jobbar på infektionsklinik och handlar det om att rädda livet på någon då sätter de in intravenöst antibiotika. Men de som bor på äldreboende får ingenting, säger han.