Stödet till Ukraina testas i Tyskland

Ukraina behöver nya tunga stridsvagnar. Allierade i väst samlas för att avgöra om stödet ska trappas upp. Hur långt är de villiga att gå?

För värdnationen Tyskland är det en särskilt kvalfylld fråga.

Ryssland bidar av mycket att döma sin tid för en ny våroffensiv. Ukraina försöker samla kraft för att driva bort ockupationsstyrkor från ukrainsk mark.

På fredag samlas alla länder som stödjer det ukrainska försvaret med vapen på den amerikanska flygbasen Ramstein i Tyskland. De ska avgöra om de är beredda att förse Ukraina med mer och tyngre materiel för motoffensiver.

– Ryssland har redan signalerat med den stora mobiliseringen att man inte tänker ge sig, säger Magnus Christiansson, som undervisar i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan i Stockholm.

– Det är ett dyrt krig, ett kostsamt krig materielmässigt. Utan det här stödet så kommer Ukraina att rasa samman som stat. Det är innebörden av att Ryssland har valt den här vägen. Då testas västsidans vilja: Är vi beredda att betala det här priset?

Hänger på Tyskland

På dagordningen för mötet står stridsvagnar av den tyska modellen Leopard 2, en tung stridsvagn som är mer modern än de sovjetiska modeller som Ukraina har använt hittills.

Dessa stridsvagnar finns också i större uppsättningar hos de 13 europeiska arméer som använder dem. Finland och Polen har redan visat sig villiga att bidra.

Att stridsvagnarna är tyska innebär dock att Tyskland har sista ordet. Och Tyskland, stöpt i pacifism efter andra världskriget, har redan behövt ompröva sin försiktiga säkerhetspolitik flera gånger om under det senaste året.

– Rädslan för eskalationsrisker och att konflikten ska sprida sig till Nato har varit jättestor i Tyskland, en rädsla för kärnvapenkrig. Därför säger man sig då inte vilja kliva över vissa röda linjer. Sedan har man förskjutit de röda linjerna steg för steg när man skickat olika vapensystem, säger Alina Engström, som är Tysklandskunnig analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut.

Hon påtalar att den tyska regeringen har motiverat sina steg med att Ukraina ska kunna försvara sig självt och ”inte får förlora”, men att det inte har sagts uttryckligen att Ukraina ”måste vinna”.

Inte på eget bevåg

När den fullskaliga invasionen av Ukraina var ett faktum i februari förra året aviserades stora satsningar på den tyska militären. Den tyska energipolitiken, som byggt på rysk gas, lades om. Sedan har Tysklands regering agerat långsamt och kommunicerat dåligt, men den har åtminstone vaknat, enligt Engström.

– Det är en ekonomisk och psykologisk chock som Tyskland genomlever för tillfället. Den identitetsmässiga förändringen tar tid, men man har lyckats ställa om snabbare än vad många väntade sig.

Enligt en av Tysklands säkerhetspolitiska principer ska landet inte agera på eget bevåg.

– Jag tror att man kommer att hänvisa till att man gemensamt med andra europeiska länder har beslutat om det här, samt att det är nödvändigt i det här skedet av kriget, säger Engström.

Även Sverige har Leopard 2-stridsvagnar (här betecknas de Stridsvagn 122), men ett fortsatt svenskt stöd tycks för närvarande handla om möjliga leveranser av Archer-artilleri.

Större roll

Att fler än 50 länder samlas på en amerikansk militärbas i Tyskland bär stor symbolik, enligt Magnus Christiansson. Riskerna möts med en uppvisad enad front.

– För många länder är det här en stor sak, att hamna i en situation där de blir direkta stödnationer till återerövringståg av det som ryssarna nu betraktar som sitt eget. Ska man göra det så är det bättre att man inte står själv utan gör det tillsammans, i en samlad front, säger han.

– Men man får en större roll, och i någon mening större ansvar för konflikten, ju tyngre materiel man exporterar in i den.

Med nya stridsvagnar skulle Ukraina lättare kunna bryta igenom Rysslands försvarslinjer i en motoffensiv.

Men vapenförråden i väst är inte outtömliga. Om kriget fortsätter och stödet till Ukraina ska upprätthållas så bör vapenproduktionen trappas upp redan nu, bedömer Christiansson.