En resa genom ljus och bråddjupt mörker
Uppdaterad 2021-08-17 | Publicerad 2021-08-16
Janne Schaffer är inte debutant i ”Sommar”-sammanhang, men om du inte minns hans förra är du ursäktad.
Det sändes för 36 år sedan.
Den här gången minns han sin resa – genom både ljus och bråddjupt mörker.
Nästan alla svenskar har en relation till något Janne Schaffer gjort. Han har bidragit till så många hits, spelat med ABBA, samplats av Christina Aguilera, skrivit filmmusik, diggat iklädd zebrarandigt med Electric Banana Band, och mycket, mycket mer.
Hans ”Sommar” består egentligen av två delar. Den ena är ljus. En minnenas resa i hans älskade musikbransch, med start på 1960-talet. Musiken, som föräldrarna inledningsvis tror är en hobby, men som utvecklas till en ”brinnande passion”.
Världsnamnen duggar tätt. Som den "prudentlige" unge mannen Schaffer mötte i en villa i Nockeby, och som av rumsbrist inkvarterades i pannrummet under inspelningen. Bob Marley. Vi får höra hur det lät när Marley sjöng ”Stir it up" till ett enkelt gitarrkomp. Gåshud. Det är underbart (och en synnerligen välvald anekdot, då det i år är 40 år sedan ikonen Bob Marley dog).
Den andra delen består av mörker. Det är berättelsen om psykisk ohälsa – som drabbade Janne Schaffers bror Bo så hårt. Och hans anhöriga kände sådan skuld och vanmakt. De som inte kunde hjälpa. Bo avslutade sina samtal med: "Mitt enda mål i livet är graven”. 1983 hittades han död i badrummet.
Även artisten Ted Gärdestad led svårt av psykisk ohälsa, men Janne minns vännen Ted med värme. Hur han, iförd mörka solglasögon, till slut vågade sig upp på scenen under en julkonsert 1992: ”Han spelar och sjunger 'För kärlekens skull', det är magiskt."
Genom allt har musiken lyft och stärkt Janne Schaffer, så mycket står klart. Att lyssna på hans sommarprat är som att sitta ner med en god vän, musikentusiasten som bläddrar bland nötta skivomslag, visar och berättar. Man lär sig mycket på vägen. Skillnaden är att Schaffer har personliga minnen av dem allihop.
Vilken skatt han är.