Grattis till plåtbröllop

Hela Stockholm kokade av bröllopsfeber.

Vår unge nyblivne kung, nyss fyllda 30, skulle få en drottning vid sin sida.

Nu, i dag, har det gått 43 år sedan Silvia Sommerlath med klar stämma sa ja i Storkyrkan.

Hon och kungen, som då ännu var kronprins, träffades vid invigningen av OS i München 1972. Hon var anställd som chefsvärdinna med ansvar för vip-gästerna och han slogs genast av hennes skönhet. Diskret tog han fram sin kikare och fick se henne på riktigt i närbild. Hon kände sig iakttagen, vände sig om och log åt den unge mannen med kikaren.

Henne ville han träffa igen. På kvällen fick han chansen på en tillställning som den tyske presidenten bjöd på. Som vip-värdinna var Silvia självklart där.

Eftersom kronprinsen var officiellt inbjuden som representant för Sverige, bad han sin adjutant att kontakta fröken Sommerlath och framföra en önskan om att träffas ett par dagar ­senare.

Presenterades tidigt

Kronprinsens farbror prins Bertil och hans Lilian hade bjudit honom, prinsessan Birgitta och hennes Hansi på den exklusiva ­restaurangen Chalet Suisse några dagar efter invigningen. Kunde han möjligen få bjuda med sig den tyska ­värdinna han blivit presenterad för och som verkade så trevlig, undrade kronprinsen.

Prins Bertil ­svarade entusiastiskt ja och så kom det sig att Silvia blev presenterad för flera av kronprinsens släktingar efter bara ett par dagars bekantskap.

Det sa ”klick”

Under resten av OS lyckades de två träffas korta stunder då och då. Men en kväll möttes de på nattklubben Bar Kinki dit hon kom i en ljus ärmlös klänning. Håret som hon ­tidigare haft prydligt uppsatt bar hon utslaget och det räckte nästan ner till midjan. Sa det ”klick” redan där, som kungen påstod under förlovningsintervjun?

På Bar Kinki togs den första bilden av kronprinsen och Silvia. Den väckte ­inget intresse förrän ett par år ­senare, när media hade ­insett att han ­hade flickvän och att det var ­allvar mellan dem.

Sommaren 1973 togs den första bilden på Silvia på svensk mark. Kungen tankade sin ljusblå Porsche i Borgholm på Öland och Silvia satt i passagerarsätet. Ingen visste vem hon var.

Var velig till en början

När Silvias identitet avslöjades och hon gav en kort intervju vaknade pressen både i Sverige och Tyskland. Alla som hade minsta relation till Silvia överfölls av reportrar och fotografer.
I september lugnade jakten ner sig något. Kung ­Gustaf VI Adolf dog och kronprinsen blev kung Carl XVI Gustaf med valspråket ”För Sverige i tiden”.

Men det var inte bara harmoni i förhållandet fram till förlovningen två och ett halvt år senare. Kungen verkade velig ibland, som om han inte var säker på att ­Silvia var den rätta för honom. Alla omkring honom visste att han inte kunde hitta en bättre hustru och blivande drottning.

Under OS i Innsbruck kom sig kungen äntligen för att ställa frågan. ­Ville Silvia gifta sig med honom och bli Sveriges drottning? Hon sa ja och sedan blev det ­bråttom med drottning­skolan.

Bar kamédiadem

Förlovningen ägde rum på Stockholms slott på eftermiddagen den 12 mars 1976. Silvia fick prinsessan Sibyllas förlovningsring med ­diamanter, kungen en slät guldring.

Silvias brudklänning i duchesse med klassiska linjer och ett långt släp var skapad av Marc Bohan på mode­huset Dior. På huvudet bar hon kungafamiljens privata kamédiadem av guld med pärlor och diamanter. I brudbuketten samsades ­vita ­orkidéer, liljekonvalj, doftranka och myrten från kronprinsessan Margarethas planta på Sofiero.

I dag är det exakt 43 år ­sedan.