Värst drabbat av corona i New York: Corona
Uppdaterad 2020-10-20 | Publicerad 2020-10-19
NEW YORK. När coronaviruset slog till mot New York, drabbades särskilt ett fattigt område – kvarteret Corona i Queens.
Den första dödliga smittvågen har avtagit, men de ekonomiska efterskalven tros bara ha börjat.
– Allt har handlat om att få mat och att överleva, säger Jhoselin Organi, 17.
Frisören Miguel Langumas, 52, putsar fönstren som vetter mot Corona Plaza.
När smittspridningen härjade som mest, hörde han ambulansernas tjuta var femte minut utanför salongen.
– Det har varit riktigt illa i området. Många har dött. Alldeles för många, säger han och skakar på huvudet.
Corona i Queens drabbades hårdast i hela New York när pandemin drämde till med full kraft. Namnet är en ren slump.
Miguel känner mängder av bekanta som avlidit eller förlorat sin inkomst på grund av covid-19 i området. Hans egen tvillingbror var nära på att läggas i respirator.
– Klart jag var rädd. Jag är fortfarande orolig, säger han.
En karta som visar hur viruset påverkat New Yorks postadresser markerar Corona med mörklila – värst på skalan – med över 5 000 bekräftat smittade och 450 döda.
Manhattan 15 kilometer därifrån, där fler vita höginkomsttagare bor, är motsatta änden av måttstocken.
Tester visar att hela 51 procent i Corona bar på antikroppar i augusti, enligt stadens hälsomyndighet. Siffran för Manhattan är 19 procent.
Siffrorna blottar hur coronaviruset drabbat redan utsatta områden, platser där fler svarta och latinamerikaner bor – och vittnar om den extrema segregationen och fattigdomen i New York.
Utanför Miguels frisörsalong sjuder det av aktivitet. Från matvagnarna säljs grillad majs och tacos med fläsk. Få personer kan mer än ett par ord engelska. Här är det spanska som dominerar.
Över hälften av invånarna i Corona är latinamerikaner och över 60 procent här är födda utanför USA. Norra Corona tillhör även det distrikt som har högst andel papperslösa i hela landet.
Det är troligtvis en bidragande orsak till att få har vågat söka vård i tid.
– På sjukhuset frågar de vart de kommer ifrån, var du bor och så vidare. Då kan du riskera deportation. Då har du ett problem, säger Miguel Langumas.
Eftersom en stor andel är papperslösa, är det också få som har stadiga jobb. De har inte heller sjukförsäkring, eller kan ansöka om bidrag som medborgare fått under pandemin.
I Miguels frisörsalong har handsprit blivit ny stapelvara jämte burkar med hårspray och gelé. Bakom honom gapar nio tomma frisörstolar. Nya draperier som är till för att minska smittspridning hänger från taket.
Bara besökarna saknas.
– Vi brukade ha mängder av kunder, nu går det långsamt. Folk går inte och klipper sig när de inte har några jobb kvar, säger han.
En stor andel i Corona jobbar inom restaurang eller byggbranschen och blev arbetslösa när samhället stängde ner i mars.
Andra arbetar inom vården eller kollektivtrafiken och var snarare de som höll igång New York. De riskerade också att exponeras mer för viruset, jämfört med de som började arbeta hemifrån.
Smittspridningen tros även ha eldats på av att trångboddheten i Corona, som är störst i hela New York. När mer än en familj ibland bor under samma tak är det svårt att isolera sig om någon är sjuk.
Det är extremt dyrt att bo i Corona för en arbetare, säger Miguel Langumas, som pekar mot sin bostad en bit från salongen.
– En lägenhet kostar 2-3 000 dollar i månaden. När många är arbetslösa eller jobbar två dagar i veckan, har de knappast råd. Jag tror det kommer fortsätta vara riktigt illa, fortsätter han.
Den demokratiska kongresskvinnan Alexandria Ocasio-Cortez, som representerar distriktet där Corona ingår, har tidigare sagt i en intervju med New York Times, att pandemin inte har skapat nya problem i Corona – krisen har snarare hällt bensin på kvarterets befintliga utmaningar.
En bit från Corona Plaza, ligger grönområdet Flushing Meadows. I skuggan av två futuristiska torn, där finalen i Hollywoodrullen Men in Black utspelar sig, slingrar sig en flera hundra meter lång kö fram till Queens museum.
Här har man öppnat matutdelning för familjer i nöd under pandemin, eftersom man såg ett allt mer växande behov i området. En av de som hämtar matkassar är 17-åriga Corona-bon Jhoselin Organi.
– Min familj har påverkats enormt. Min mamma förlorade sitt jobb och vi hade inte tillräckligt med pengar. Allt handlade om att få mat och att överleva, säger hon.
Restaurangen där hennes mamma städade och lagade mat stängde i våras. Familjen förlorade sin enda inkomst och har inte rätt till sociala bidrag. Jhoselin har varit riktigt orolig för sina två småsyskon och de gick ofta hungriga i början av pandemin.
– Det var tufft. En riktigt svår tid, säger Jhoselin.
Inne på museet ligger högar med de färdigpackade matpåsarna. Härifrån hjälper de 600-1 000 familjer per vecka i Corona.
– Det är sånt här staten borde hjälpa till med, men inte gör här. Då får ideella dra ett tyngre lass, säger Gia Nino, 40, som arbetar på muséet.
– När någon uppenbart är i nöd, brukar jag smyga ner lite extra, viskar hon.
Utanför lastar Jessica Chacha, 34, människors vagnar och väskor med potatis, morötter, pasta, gröt och konserverade persikor.
Hon arbetar med utdelningen för hjälporganisationen Together we can, och säger att Corona toppar den dystra listan över antalet smittade och döda på grund av bristen på resurser.
– Många här är nyinvandrade. Inte bara invandrare – utan helt nya i landet. De vet inte heller vilka resurser som finns tillgängliga för dem.
Hon har skapat ett förtroende till en rad familjer i corona. Somliga ringer hellre henne än kontaktar myndigheterna, säger Jessica Chacha.
– Du förstår inte hur många samtal jag har fått. En del ringer och säger att deras pappa har dött av covid-19 i lägenheten, och frågar: ”vad ska vi göra?”. Jag har mängder av sådana hemska historier.
Hon orolig över att Corona inte ska lyckas resa sig igen på länge. Först måste ett större antal arbetsplatser öppna igen. Men en del har tvingats slå igen för alltid.
– Jag är rädd att detta kan pågå i flera år, eftersom att hela systemet berörs. Vi är så beroende av skolan som tar hand om våra barn, och att föräldrarna kan jobba. Om inte det förändras ser jag inte hur vi kommer ifrån den punkt där vi befinner oss just nu.