Evin Ahmad slår hål på alla myter – och kan inte stoppas

Publicerad 2017-07-27

Evin Ahmad, skådespelare.

Den som letar fel i detta sommarprat kommer säkert att hitta några.

Strunt samma.

Evin Ahmad är fullkomligt oemotståndlig.

I våras kablade nyhetsbyrån TT ut en nöjesartikel om en skådespelare. Ingressens andra mening: ”Kan någonting stoppa naturkraften Evin Ahmad?”

Naturkraften. Ordvalet väcker en rad frågor. Inte bara för att ordet saknar täckning i texten – det nämns inte mer än just i ingressen – utan för vem som tillskrivs epitetet.

Det brukar bli så när nya stjärnor kommer från ”ingenstans”, vilket i nio fall av tio betyder utanförskapsområden eller landsbygden eller arbetarklassen eller alla tre på samma gång.

Deras förmåga beskrivs som en naturkraft, precis som om det var något medfött. Något djuriskt, en instinkt.

 

Just därför är Evin Ahmads ”Sommar” befriande att lyssna på. Hon slår hål på varje myt om biologiskt nedärvd briljans: Konstnärskap är och förblir ett hantverk.

Nästan alla skådespelare vi ser på en bioduk eller på en scen har pluggat livet ur sig på scenskolan, repeterat i månader och år. Sökt roller och blivit refuserade. Sökt igen med samma resultat. Tränat mer, offrat allt.

Så är det inte minst med Evin Ahmad. Det är som om hon har fyllt sina blodkärl med kolsyra. Det bubblar om hennes ”Sommar”, och det lär smitta av sig på lyssnarna.

I en tid då det offentliga samtalet ständigt handlar om allt som går att kombinera med ”-kris” är det underbart att få höra Evin Ahmad prata om konstnärskap.

 

Programmet är inte perfekt, absolut inte. Professionen till trots misslyckas (som alltid, i alla sommarprat) försöken att dramatisera dramatiska scener ur livet. Och fokus skiftar alltför ofta.

Men det spelar ingen roll, just i dag. Evin Ahmad är fullkomligt oemotståndlig.

Det har troligen noll procent att göra med någon påstådd naturkraft; hon är ju en träningsprodukt. Fortsätter Evin Ahmad att träna får nog även TT svar på frågan om vad som kan stoppa henne.

Ingenting.