Inte ens minskade utsläpp stoppar extremvädret

Förmodligen har de flesta svenskar och människor runtom i världen drabbats av klimatångest denna extrema sommar.

Men även om den fungerar som en väckarklocka kan vi inte stoppa extremvädret på kort sikt.

Att anpassa samhället blir lika viktigt som att minska utsläppen.

Visst har det varit skönt att ligga på badstranden i sommar. Kanske lite väl skönt. När Sverige förvandlas till Medelhavet samtidigt som skogen brinner, skördarna torkar bort och boskapen svälter är det något som skaver.

Inte blir det bättre när så avlägsna länder som Japan drabbas av extremvärme i kombination med kraftiga skyfall eller när Afrika uppmäter sin högsta temperatur hittills, 51,3 grader i Quargla, Algeriet.

Trots extremvädret har klimatforskarna ett pedagogiskt problem. De kan föra i bevis att de av människan skapade koldioxidutsläppen gör att det kommer att regna kraftigare, bli allt varmare och samtidigt allt torrare. Men de kan fortfarande inte säga att just det åskovädret eller den värmeböljan är ett resultat av mänsklig påverkan.

En brist som gör att det fortfarande är svårt för många att greppa allvaret i situationen. Vi talar om långsamma processer som sker över årtionden och århundraden. Klimatet ändrar sig även utan mänsklig påverkan. Vi har extremväder även utan koldioxidutsläpp. Det svåra är att tydliggöra skillnaderna.

Risk för liv och hälsa

Det människan gör, enligt forskarna, är att bidra till att extremvädret i framtiden kommer att bli allt vanligare.

I dag bor en av tre människor på en plats som varje år drabbas av extrem hetta under mer än 20 dagar, enligt en vetenskaplig studie som förra årets publicerades i Nature Climate Change. År 2100 kommer 75 procent av världens befolkning att få uppleva extrem värme i minst 20 dagar per år. Värme på en nivå som innebär risk för liv och hälsa.

Men trots att det inte är svårt att hitta den här typen av domedagsprofetior från seriösa forskare så fortsätter merparten av jordens befolkning att leva som om det inte vore någon större fara. Vi flyger på våra långsemestrar. Vi kör våra bilar. Vi konsumerar som aldrig förr.

Hotet är fortfarande för svårt att greppa. För diffust. Och så finns det där lilla tvivlet. Om det nu var lika varmt för flera hundra år sedan vad är det som säger att forskarna verkligen har rätt om graden av mänsklig påverkan?

Stor framgång

Lägg till det rena klimatförnekare som USA:s president Donald Trump som med sina beslut förvärrar i stället för att förbättra situationen. Utan att ha utsläppsgiganten USA med på tåget blir försöken att begränsa klimathotet ännu svårare.

Låt oss anta att denna sommar trots allt får inte bara svenskarna utan människor över hela världen att bestämma sig för att forskarna har rätt. Den globala uppvärmningen måste stoppas om vi ska undgå en katastrof för framtida generationer. Därför minskar världen omedelbart sina utsläpp i nivå med vad klimatavtalet från Paris 2015 kräver för att jordens uppvärmning ska dämpas till maximalt två grader.

Det vore givetvis en stor framgång. Men det skulle enligt expertisen inte betyda någonting på kort sikt.

Växthuseffekten har redan gått så långt att extremvädret fortsätter förvärras i årtionden. Glaciärerna kommer att fortsätta smälta, havsnivåerna höjas, ovädren öka i intensitet liksom värmeböljorna. Samtidigt blir det på sina håll ibland kallare.

Även om utsläppen minskar kraftigt.

Deprimerande? Ja, men det är så verkligheten ser ut.

Stora pengar

Det vi kommer att tvingas göra för att överleva på kort sikt är att anpassa oss. Hitta sätta att skydda oss mot värme, kyla, kraftigare stormar och höjda havsnivåer. Sannolikt kommer det att kosta stora pengar. Men världen har inget val.

Enda trösten är att investeringar i sol, vind och andra förnybara energikällor bidrar till att minska utsläppen och om 30-100 år förhoppningsvis dämpar ökningen av extremt väder.

Inte ens de som förnekar mänsklig påverkan på klimatet kan väl tycka det är något dåligt att vi fasar ut fossila bränslen?