Marine Le Pens mjukare framtoning ska locka fler väljare
Uppdaterad 2022-04-10 | Publicerad 2022-04-09
PERPIGNAN-NARBONNE. Det är en nedtonad, mindre konfrontativ Marine Le Pen som spurtar inför söndagens presidentval.
Hon koncentrerar sig på plånboksfrågorna och manar till enighet.
Invandringskritiken kommer i andra hand. Och valaffischerna med henne och Putin fick snabbt städas undan.
Strax innan hon intar talarstolen visas en kavalkad med bilder på Marine Le Pen under valrörelsen. Hon ler påfallande ofta på bilderna.
När hon väl börjar tala är rösten nedtonad. Det är inga ilskna, kraftfulla utbrott där rösten nästan spricker.
Hon ägnar mycket tid åt att fördöma de höga bensin- och dieselpriserna som ”oacceptabla”. Hon talar om de ökade matpriserna och hur svårt många har att klara vardagen.
Hon försöker också framställa sig som en feminist som slåss för kvinnors rättigheter och för jämställdhet.
– Det är hög tid att Frankrike får en kvinnlig president, säger hon. Det skulle göra skillnad.
”Har inget att frukta”
Åhörarna jublar och börjar sjunga i talkör ”Marine president, Marine president” samtidigt som de ivrigt viftar med sina stora franska flaggor.
Först mot slutet av talet kommer Marine Le Pen in på invandringen.
Hon upprepar många av de saker åhörare vant sig vid att höra. Att den som inte vill integrera sig i Frankrike bör ”åka hem” och att Frankrike aldrig kommer att gå med på att införa några islamistiska lagar.
Men hon säger också att de invandrare som bott i Frankrike länge och som vill integrera sig inte har något att frukta om hon kommer till makten.
Det är inte bara Marine Le Pen som förändrat sig. Även anhängarna känns öppnare och gladare. Mer självsäkra. Mindre taggar utåt.
Jag minns från tidigare franska presidentval hur Le Pens anhängare generellt var fientligt inställda mot journalister. Nu är stämningen mer avslappnad. Det är få som vägrar prata med oss.
Vill sudda ut stämpeln
Partiet har bytt namn från Nationella Fronten till Nationell Samling. Årets slogan är ”M la France” där ena M-benet i loggan pryds av den franska flaggans färger.
Sloganen är en ordlek som när man uttalar det betyder ”Älska Frankrike” samtidigt som det står för Marine.
Den kvinnliga kandidaten har gjort allt hon kan för att sudda ut stämpeln av partiet som högerextremt.
I årets val har hon också fått oväntad hjälp av Eric Zemmours uppdykande på scenen. En kandidat som är ännu mer extrem i sin fientlighet mot invandringen. Det har gjort att Le Pen uppfattas som mer av en normal högerkandidat.
Budskapet har fortfarande en klart nationalistisk prägel men är inte längre lika hårt mot dem som inte delar hennes uppfattning.
Många av åhörarna är påfallande unga. I publikhavet hittar vi 19-åriga studenten Lea Macarg.
– Marine har en massa idéer som är superbra, tycker hon samtidigt som rockmusik dånar i bakgrunden från en vägg av svarta högtalare.
– Hon vill montera ner vindkraften som förfular landskapet och ersätta den med mer kärnkraft. Det gillar jag. Jag märker på sociala medier och bland mina vänner att det är väldigt många unga som är intresserade av hennes politik.
Bredvid står hennes kompis Carla Alcantara som har en blå Marine-halsduk virad runt halsen.
– Vi vill inte ha fem år till med Macron där allting bara blir sämre. Vi behöver stora förändringar och om Marine blir president så kommer mycket att hända. Det kan bara bli bättre.
”Är till för fransmännen”
För 21-årige Philippe Bresson som bär på en Marine-flagga är invandringsfrågan viktig. Han tycker kritiken mot Marine Le Pen för att vara rasistisk och främlingsfientlig är orättvis.
– Som det är nu går de flesta sociala bidrag till invandrare. Därför tycker jag Le Pens förslag om att man måste ha jobbat fem år i Frankrike för att överhuvudtaget kunna få bidrag är bra. Frankrike är trots allt i första hand till för fransmännen.
62-årige Alain började jobba på en mekanisk verkstad när han var 17 år och har precis gått i pension. Han tycker att alla kandidaterna är för lika varandra.
– I 40 år har vi fört samma politik och se vart det fört oss, utbrister han och slår ut med händerna. Vi måste satsa på att bygga ut polisen och militären. Jag tror Marine Le Pen är rätt person för jobbet.
Även flyktingfrågan är viktig för honom.
– Alldeles för många lever på bidrag. Det är inte rimligt att de som kommer hit som flyktingar ska få ta med sig sina familjer och släktingar. Vi ska ge skydd till de som är förföljda men vi måste bli bättre på att välja ut de som är riktiga politiska flyktingar.
I sitt tal nämner Marine Le Pen nästan ingenting om kriget i Ukraina. Kanske vill hon inte påminna om sin goda relation med Ryssland president Putin som höll på att ställa till det för henne direkt efter invasionen.
Uppåt i mätningarna
Partiet hade redan tryckt upp valaffischer på en bild när hon hälsar på Putin i Kreml. Affischerna fick snabbt förpassas till historiens sophög. Marine Le Pen var sedan rätt snabb med att fördöma kriget utan att för den skull fördöma Putin. När kriget är över vill hon att Putins pariastämpel ska tvättas bort.
Alain tycker inte det är så konstigt att hon tidigare hade en bra relation med Putin.
– Det var ju ingen som kunde veta att han skulle starta krig mot Ukraina. Då måste man ha rätt att ändra sig.
Uppenbarligen tycker merparten av väljarna att närheten till Putin inte ligger henne i fatet. De senaste veckorna har Marine Le Pen stadigt tickat uppåt i opinionsmätningarna. Nu ligger hon på 22 procent i den första valomgången, bara fem procentenheter efter Macron. Därmed verkar hon mer eller mindre given som hans utmanare i den andra valomgången om två veckor.
Dagen efter valmötet anländer Marine Le Pen till matmarknaden i Narbonne med ett stort pressuppbåd och nyfikna lokalbor i släptåg. I diskarna ligger läckra ostar, välpolerade frukter och färsk fisk på isbäddar som det ryker om.
Alla försäljare vill inte hälsa på henne. Då går hon snabbt vidare till nästa. Hon skakar hand, växlar några ord och går vidare. Alltid med ett leende på läpparna.
Hon stannar till vid bröddisken hos Anna Biral och berömmer hennes bakverk samtidigt som hon utlovar bättre stöd till småföretagare.
”Hon är ingen djävul”
– Det låter jättebra i mina öron, säger Anna Biral när vi träffar henne efter besöket, Problemet är att jag hör alla dessa löften från alla politiker. Men om de inte genomför dem i praktiken är de inget värda.
Hon har ännu inte bestämt sig för hur hon ska rösta.
– Men jag tycker det vore bra om Frankrike fick en kvinnlig president. Och varför inte Marine Le Pen?
Hon rycker på axlarna.
Kvinnan i grönsaksdisken intill blev helt förstummad när Marine Le Pen kom fram till henne.
– Jag har aldrig tidigare träffat en kändis i verkligheten, förklarar hon.
Hon berättade för kandidaten att hon tänker rösta på henne.
– Le Pen tackade mig. Marine är ingen djävul. Jag tycker det är dags att hon får en chans.
Kvinnan vill inte säga sitt namn.
– Det här är vänsterland och jag kan få problem i butiken, säger hon.
Marine Le Pen kliver in i valbussen en sista gång och hoppas att hennes idoga kampanjande ska ge utdelning på söndag.