Har turkarna börjat genomskåda Erdogan?

När president Tayyip Erdogan hastigt utlyste nyval rådde inga tvivel om att han skulle vinna. Enkelt.

Nu ser det inte alls lika kassaskåpssäkert ut.

Har turkarna börjat genomskåda Erdogan och hans sultanambitioner?

Först ska sägas att den mest troliga utgången ändå är en seger för Erdogan. Allt annat är i viss mån ett önsketänkande från en omvärld som misstror den alltmer diktatorlike Erdogan. Men opinionsmätningarna visar en väldigt knapp seger för den sittande presidenten eller att han till och med kan förlora.

Sedan de folkliga protesterna omkring ett bygge i Geziparken i Istanbul 2013 har Tayyip Erdogan visat upp en auktoritär sida och en irritation över att han som ändå vet bäst inte kan bestämma allt själv.

Därför drev han 2015 igenom en folkomröstning om att avskaffa premiärministerposten och inrätta ett presidentstyre av amerikansk modell där statschefen kan styra med dekret, utse domare och tysta medier. Med den skillnaden att det i det turkiska systemet inte finns några "checks and balances". Erdogan skulle efter sina redan 15 år vid makten förvandlas till något som liknar en modern sultan, de envåldshärskare som en gång i tiden styrde Turkiet.

Turkiets president Erdogan.

Sedan kuppförsöket förra sommaren har Erdogan visat vad det kan innebära. 160 000 människor har gripits misstänkta för inblandning i kuppen. Nästan lika många har avskedats från sina jobb. De flesta utan andra anklagelser än att de tillhört den så kallade Gülenrörelsen som Erdogan hävdar låg bakom kuppen.

Men det har inte stannat där.

Syriens diktator kallar alla som är emot honom för terrorister. Erdogan använder exakt samma taktik.

Han har låtit fängsla ett antal politiker från det pro-kurdiska partiet HDP, däribland dess ledare Selahattin Demirats, anklagade för att ha samarbetat med den terrorstämplade väpnade gruppen PKK. Men någon rättegång har inte hållits trots att det gått 20 månader sedan Demirtas greps.

Det har gått mindre än tre år sedan Demirtas stod i mörk kostym i Rosenband i Stockholm efter att ha uppträtt på en gemensam presskonferens med Sveriges utrikesminister Margot Wallström. Ännu kortare tid sedan hans parti passerade den extremt höga tioprocentsspärr som Turkiets parlament har för att just försöka utestänga partier som HDP. Partiets framgångar gjorde att Erdogans och hans AK-parti inte fick egen majoritet.

Så fort utför kan det gå för den som drar på sig Erdogans vrede.

Demirtas har tvingats driva sin kampanj från fängelset.

Denna uppvisning i auktoritärt ledarskap verkar ha fått många turkar att tänka efter en andra gång inför söndagens kombinerade parlaments- och presidentval. Vill man verkligen att Erdogan ensam ska sitta på all denna makt?

Ekonomin påverkar också. Precis som för president Putin i Ryssland har Erdogans maktställning vilat på att han alltid lyckats leverera ökad levnadsstandard, särskilt för den fattiga befolkningen på landsbygden.

Den garantin finns inte längre.

Turkiets ekonomi växer betydligt långsammare. Valutan har tappat 20 procent i värde vilket gjort det dyrare för turkarna att köpa importvaror och resa utomlands. Kanske är Erdogans diktatur light inte så bra för affärerna.

Erdogan känner sig så pressad att han har ett behov av att utmåla en yttre fiende. Framförallt är utmålar han det Europa där Turkiet fortfarande vill bli EU-medlem som fientligt.

Eller är förklaringen till svängningen i opinionen så enkel att det dykt upp en motkandidat som kan mäta sig med Erdogan i karisma.

Fysikläraren Muharrem Ince har på kort tid seglat upp som mångas favorit. Han appellerar både till de mer religiösa och de sekulära väljarna, en ständig konfliktlinjen i Turkiet, ett muslimskt land där man velat separera religionen från politiken men där Erdogan gått i alltmer islamistisk riktning.

Ince har öppet visat hur fel han tycker fängslandet av politiska meningsmotståndare är genom att besöka Demirtas i fängelset.

För Erdogan gäller att vinna minst 50 procent av rösterna redan på söndag. Då blir han president. Annars blir det en andra valomgång. Det är då Ince har en chans. Övriga partier har gaddat ihop sig mot Erdogan och sagt att man kommer att enas bakom fysikläraren vid en andra valomgång om två veckor.

Då finns risken att Erdogan kan förlora. Något som varit uteslutet sedan han först kom till makten 2002.