Selma, 62, blev ihjälbiten av sin egen hund

Publicerad 2022-10-25

Selma blev 62 år gammal.

Selma hade gäster hemma i Robertsfors när hennes hund gick till attack.

Hon blev svårt biten och dog av sina skador.

– Det är en tragedi. Hon var världens största djurvän, kanske för mycket för sitt eget bästa, säger dottern Guna.

I söndags larmades polis och ambulans till en adress i Robertsfors kommun. En hund hade gått till attack mot människor.

Det var hemma hos 62-åriga Selma där hennes hund angripit henne och en av hennes två gäster. Gästen fördes till sjukhus men Selma var så svårt biten att hon dog av sina skador.

En timme tidigare hade dottern Guna, 31, pratat med sin mamma Selma i telefon.

– Vi pratade om att vi skulle byta däck dagen efter. Men så blev det inte. Det här är en sådan tragedi och vi har förlorat vår älskade mamma och bästa vän, säger Guna.

Hade attackerat förut

Hon har fått berättat för sig att sällskapet var på väg att lägga sig när hunden, en amstaff som hette Papi, gick till attack mot mannen i sällskapet. Han skulle sova i bäddsoffan, vilket var hundens plats. När hunden bet mannen, tog Selma ut hunden. Men den lugnade inte ned sig och angrep även henne.

– Jag kan inte föreställa mig den kampen, säger Guna.

Selma med dottern Guna.

Selma hade tagit över hunden från en annan familj sedan några år tillbaka. Hon beskrivs av sina nära som en sann djurvän, hade jobbat med djur och var lantbruksspecialist. Dottern berättar att hon har haft nära kontakt med sin mamma och de ses ofta. Men sedan två år tillbaka umgås de aldrig i Selmas hus på grund av en händelse då hunden bet Gunas dotter.

– Den gången var jag utomhus och hörde hur min dotter skrek, och sen även min mamma. Jag sprang in och kastade mig ner för att få hunden att släppa loss om min dotter. Hon var bara två år då. Det var fruktansvärt, säger Guna.

”Jag hatar den hunden”

Gunas dotter klarade sig bra efter omständigheterna och minns inte mycket av händelsen, men det satte stora spår i Guna. Från den dagen har hon vägrat träffa hunden och ville att den skulle avlivas. Guna berättar att det var tal om att hunden skulle flytta, men att det av någon anledning inte blev så.

– Jag har alltid varit rädd för att något mer ska hända och haft mardrömmar. Jag hatar den där hunden. Mamma var så fin och omtänksam och så hände det här, det värsta som kan hända. Hon satte alla andra i första rummet och räddade kanske en annan människas liv, säger hon.

Följ ämnen i artikeln