Republikanerna i Kalifornien är som uppslukade

LOS ANGELES. De har visserligen legat lågt förut, republikanerna i Kalifornien.

Nu är de som uppslukade av jorden.

Tragedin i Washington har fått de mest lojala Trumpfansen att överge det sjunkande skeppet.

Efter årtionden i USA:s folkrikaste stat speglar min bekantskapskrets valresultatet. Den överväldigande majoriteten är demokrater. Men den innehåller också en handfull republikaner.

Några av dem har visat sig vara mycket hängivna den sittande presidenten.

Det är dem jag är mest nyfiken på att prata med efter onsdagens tragiska händelser i Washington som krävde flera liv.

Hur förklarar man det som hänt? Kan man fortfarande stötta en ledare som så flagrant splittrat en nation och äventyrat det demokratiska systemet?

På den nationella scenen är det glasklart. De politiker som kan vänder Trump ryggen.

Men att med två veckor kvar av Trumps tid i Vita huset ta sin hand från den sittande presidenten känns mer som ett karriärmässigt beslut än ett moraliskt ställningstagande, även om somliga försöker få det att låta så.

Trump tycks ha gått över gränsen

Bland kompisarna tycks Trump till slut ha gått över gränsen.

  • ”Det vi såg i går var ett övergrepp på den amerikanska konstitutionen”, säger en invandrad europeisk bekant i mediebranschen som blev amerikansk medborgare för två år sedan.
  • ”All form av våld är fel. Jag kan aldrig försvara det”, säger en manlig kompis från Michigan som jobbar inom sjukvården och som bott här i 20 år.

En kvinnlig, inflyttad Florida-vän i finansbranschen är inne på samma spår:

  • ”Det Trump gjorde i går var det största misstaget han gjort under sina fyra år vid makten. Egot blev för stort. Det bäddade för det här”.

Bland demokraterna är tonen föga överraskande hårdare.

  • ”Jag vet inte var jag ska börja”, uppger en kvinnlig bekant som jobbar med stadsplanering. ”Jag trodde att jag hade sett allt när det gäller Trump. Men det här var värre än allt annat”.

En serietecknare med uppdrag för stora filmbolag är så rasande att han knappt får fram orden när jag når honom på telefon.

  • ”Många så kallade anständiga republikaner får det att låta som om de är chockade över våldet, ödeläggelsen och angreppet på demokratin. Men det här har byggts upp under Trumps fyra år i Vita huset, allt medan de suttit tysta och låtit det ske”.

Det är det stora bekymret

Republikanerna har inte vunnit Kalifornien i ett presidentval sedan 1988. Det demokratiska partiets majoritet är så stor att republikanska presidentkandidater inte ens brukar bry sig om att kampanja här.

För mina republikanska bekanta tycks just det vara det stora bekymret just nu.

Att Trump skämt ut nationen, sig själv och partiet verkar de flesta överens om. Men det ser inte ut att få dem att ompröva sina politiska åsikter.

De tar visserligen avstånd från den amerikanske presidenten. Men pratar man med dem ett tag börjar ursäkter försiktigt smyga sig in.

  • ”Han kunde väl inte förutse att protesterna skulle spåra ur”, säger en.
  • ”Hur vet vi att det inte fuskades i valet?” säger en annan.
  • ”Är det inte dubbelmoral av er i media att kalla det här ett upplopp medan protesterna och skövlandet i somras beskrevs som, ”mestadels fredliga demonstrationer”? säger en tredje.

Att Trumps era är över råder det inte längre någon tvekan om. Men inte ens här i Kalifornien, bland alla demokrater, är man övertygad om att historien inte kan upprepa sig.

  • ”Trots covidkatastrofen, skandaler och deklarations-mörkande blev valet en rysare”, säger en (nu) arbetslös krögare. ”Trump har själv sagt att han ska ställa upp om fyra år igen. Vågar du räkna ut honom?”