De blev mördare – trots larmen till socialtjänsten

Johanna Rapp

, 

Erik Wiman

• Sedan 2015 har 58 tonåringar dömts i hovrätten för mord, medhjälp till mord eller mordförsök i Sverige.
• Aftonbladet har i en unik granskning gått igenom samtliga domar och kartlagt de unga gärningsmännens bakgrund.
• Vi har ställt oss frågan; vad ledde fram till dagen då de begick brotten?

En människa ligger död – en tonåring har förvandlats till mördare och samhällets misslyckande är totalt.

Aftonbladets granskning visar att 9 av 10 unga mördare tidigare haft kontakt med socialtjänsten – men ändå fortsatt sitt kriminella liv.

– Det måste finnas en gemensam analys av barnets behov, men samhällets insatser har i många fall skett utan samordning, säger Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell.

När Jemal – som egentligen heter något annat – är 12 år gammal slår personalen på hans skola larm. Det är tydligt att pojken behöver mer stöd än vad skolan har resurser till. Socialtjänsten kopplas in och det konstateras att Jemal har ett behov av fler trygga vuxna omkring sig, men inget händer.

De följande åren avlöser larmen varandra. Gång på gång är socialtjänsten inkopplad, men utredningarna avslutas utan insatser. Sista gången var 2017.

Två månader senare har Jemal, som nu är 16 år, mördat en annan människa.

helskärm

– Tyvärr har den här kriminella miljön större dragningskraft än vad skolan har för många som redan från början har ett socialt utanförskap, säger Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell.

Jemals fall är långt ifrån unikt. Aftonbladet har granskat alla tonåringar som dömts i hovrätten för mord eller mordförsök sedan 2015. Vår genomgång visar att:

• 40 av 58 tonåringar haft någon form av kontakt med socialtjänsten före brotten.
• När det bara gäller tonåringarna som mördat är siffran ännu högre: 19 av 22 har under sin uppväxt utretts av socialtjänsten.
• Var tredje ungdom har dessutom varit omhändertagna enligt lagen om vård av unga, LVU.

En 17-årig som dömts för mord hade tidigt polisens ögon på sig. Även skolan slog larm när han missbrukade narkotika. Pojkens familj bad om hjälp och två år före mordet placerades han på ett SiS-hem där hans behov skulle utredas, men han flyttades tillbaka hem till den miljön som bedömdes skadlig för honom. Han fortsatte att begå brott och bara några månader före mordet avslutades ytterligare en utredning – utan åtgärder.

Exempel på larm som inte tagits på tillräckligt stort allvar är fler.

helskärm

17-åring, Stockholmsförort:

• Orosanmälningarna från polisen gällande 17-åringen blev allt allvarligare månaderna före mordet. Man var oroad över hans eskalerande kriminella livsstil. Under hösten sattes insatser i form av en ungdomspedagog in och han skulle göra en missbruksutredning men han uteblev allt oftare från mötena. Först efter att han skjutit ihjäl en 21-årig man togs beslut om att han skulle placeras på ett HVB-hem. Han avvek senare från HVB-hemmet och greps två dagar senare misstänkt för mord.

16-åring, Örebro:

• Pojken är föremål för en rad utredningar hos socialtjänsten. Året före de två mordförsök han dömts för, flyttas han mellan fem olika ungdomsboenden och behandlingshem. Han skrivs ut från det sista samma dag som han skjuter och skottskadar två personer.

17-åring, Göteborgsförort:

• Under flera års tid bad mamman om hjälp med sonen. Själv uttryckte 17-åringen en önskan om att få flytta från förorten där han bodde. Till slut blev han placerad enligt LVU och visade en positiv utveckling. Han fick flytta hem till samma förort och ett halvår senare frihetsberövades han misstänkt för medhjälp till mord.

Bristen på kontinuitet är slående. I frivårdsyttranden läser vi om tonåringarnas kontakter med sociala myndigheter. En mening är återkommande:

”Utredningen avslutas utan åtgärd”.

I flera fall ser vi tydligt hur tonåringarna faller mellan stolarna. Polis, skola och socialtjänst är inkopplad. Ibland också psykiatrin, men samhällets verktygslåda är otillräcklig.

Olivia Wigzell anser att samhället har all anledning att vara självkritiskt:

– Mycket arbete återstår att följa upp socialtjänstens insatser. Vi har för lite samlad kunskap om varför man avslutar insatser, säger hon.

1 000 orosanmälningar varje dag

En orsak kan vara resursbrist. En ny rapport från Socialstyrelsen visar att kommunernas socialtjänster tar emot 1 000 orosanmälningar varje dag i Sverige.

– Det är en stor belastning på kommunerna, men vi tolkar ändå ökningen positivt, vi vill ju att samhället ska fånga upp all oro för barn som far illa.

Hon hänvisar till den så kallade Rinkebymodellen som ett positivt exempel och hoppas att den nu ska spridas över hela landet.

Modellen bygger på tätare hembesök av barnhälsovården under barnets första ett och ett halvt år. Syftet är att tillsammans med socialtjänsten ge extra stöd i föräldraskapet och så tidigt som möjligt se vilka familjer som behöver extra stöd.

– Många studier visar att barn föds in i ett sammanhang som påverkar dem. Vi behöver fler hembesök än vi i dag har i Sverige. Både av socialtjänst och barnavårdscentral. En utvärdering som Karolinska institutet genomfört visar att de deltagande familjerna kände en ökad trygghet.

Det kommer att krävas en större samordning mellan skola, socialtjänst, polis och psykiatri för att rädda fler innan de fastnar i drogberoende och kriminalitet, enligt Olivia Wigzell:

– En av de viktigaste faktorerna är att främja skolnärvaro och säkerställa att elever inte kan vara borta utan att någonting händer.