Sten-Inge dog i cancer, men tvingade vården att bättra sig
Publicerad 2020-05-23
SANDVIKEN. Medan Sten-Inge Ström förgäves väntade på operation spred sig cancern.
Efter hans död tvingades Akademiska sjukhuset i Uppsala att bättra sig.
– Pappa sade ”låt oss anmäla dem, vi kan väl rädda någon annan som är sjuk”, säger sonen Mattias Ström.
Sten-Inge Ström blev 74 år. Han hade stora scheman uppsatta i hemmet, cyklade runt och följde sju barnbarns idrottsträningar och matcher.
– Han var otroligt engagerad, säger sonen Mattias Ström, 47.
Midsommar 2017 började magen krångla och vikten rasade. På vårdcentralen noterades hans gula ögonvitor. Sten-Inge skickades direkt till akuten. Efter röntgen kom beskedet den 20 juli: han hade en två centimeter stor cancertumör i bukspottkörteln. Läkaren lyckönskade Sten-Inge.
– Han sade ”jag får trots allt gratulera, för du tillhör de 15 procent som kan opereras”, säger Mattias.
Bukspottkörtelcancer drabbar varje år omkring 1 500 svenskar, och är en av de dödligaste cancersjukdomarna. Fem år efter diagnos lever bara fem procent av patienterna.
Den variant Sten-Inge hade gick i alla fall att operera. Han fick besked att Akademiska sjukhuset i Uppsala snart skulle skicka ett brev med information om ett inskrivningsmöte.
– Lyckan var total för oss alla. Vi fick uppfattningen att han skulle komma in ganska snabbt, säger Mattias.
Varje dag promenerade Sten-Inge den korta biten till brevlådan hemma i Sandviken.
– Men varje dag möttes han av samma besvikelse. Ingen kallelse kom, berättar Mattias.
Först efter en månad, den 22 augusti, fick Sten-Inge ett möte i Uppsala. Tumören bekräftades och han sattes upp på en väntelista.
Nu vidtog en ny lång väntan, medan Sten-Inge stadigt blev sämre. I början av september hade han gått ner 22 kilo och gulsoten hade förvärrats.
– Min syster ringde till Uppsala och skrek i desperation: ”gör ni inget snart så dör min pappa”, berättar Mattias.
Inte förrän den 4 oktober — 75 dagar efter första misstanken om cancer, trots att maximal väntetid till operation skulle vara 43 dagar — opererades Sten-Inge. Operationen skedde till slut i Karlstad, eftersom Akademiska sjukhuset i Uppsala hade för långa väntetider.
Plötsligt hade Sten-Inge två månader kvar att leva
Omkring tio timmar skulle operationen ta. Men redan efter några timmar ringde kirurgen upp Mattias. Han meddelade att ingreppet hade avbrutits när det visade sig att tumören hade spridit sig. Det gick inte längre att avlägsna cancern.
Nu hade Sten-Inge bara två månader kvar att leva. Han fick en bra sista tid, omgiven av familjen på ett palliativt boende i Sandviken.
– Pappa bodde i en liten lägenhet, i stället för att ligga på sjukhus och försvinna. Det kändes konstigt men ändå skönt att vi pratade om allt innan han dog, till exempel hur han skulle begravas. Vi har en ljudinspelning där han pratar, som jag lyssnar på ibland, säger Mattias.
Innan Sten-Inge dog bad han sina barn att anmäla Akademiska sjukhuset i Uppsala till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.
Ett år senare kom Ivos beslut, där det slogs fast att Sten-Inges långa väntetid inneburit en patientsäkerhetsrisk. Ivo beslöt också att göra en tillsyn av sjukhusets kirurgiavdelningar.
I februari 2019 var tillsynen klar. Ivo konstaterade då att kirurgiavdelningarna hade inlett ett arbete för att korta väntetiderna till operation, och avslutade ärendet.
”Känns bra att Akademiska sjukhuset bättrat sig”
Drygt två år har nu gått sedan Sten-Inge Ström dog den 10 december 2017. Bengt Isaksson, sektionschef inom kirurgi på Akademiska sjukhuset, uppger att läget förbättrats rejält sedan dess:
– Vi ser en ökning från två, tre operationssalar per vecka till sju, åtta salar per vecka. Operationer sker nu alla veckodagar, ibland på lördagar. Vi har en förbättrad kölogistik. Fyra ytterligare kirurger. Väntetiden från beslut till operation de senaste månaderna har legat runt två, tre veckor. Volymerna av lever-bukspottkörtelkirurgi har ökat cirka 50 procent. Vårdtiderna har minskat från åtta till sex dagar, säger Isaksson.
När Sverige sviker — i detta fall Akademiska sjukhuset i Uppsala — är det upp till den enskilde att inte ge upp.
– Pappa var 74 år, i fin form och hade ett bra liv. Jag saknar honom. Men effekten av att anmäla blev i alla fall att kirurgiresurserna har blivit bättre. Det känns bra, säger Mattias Ström.