Svenske Adrian fast i översvämningskaoset – flydde på flotte
”Som en zombiefilm”
Publicerad 2023-05-20
Pappalediga Adrian Boschetto levde ett lugnt liv i italienska Faenza när översvämningarna slog till.
Plötsligt blev han och frun tvungna att fly – han med hunden på magen och hon med sonen på ryggen.
– Det är som Independence day och Armageddon.
Adrian Boschetto, 39, från Stockholm har sedan några månader tillbaka befunnit sig i den översvämningsdrabbade staden Faenza mellan Bologna och Rimini.
Tanken var att spendera lite tid i hustrun Giulias, 34, hemstad under föräldraledigheten.
– Ända sedan pandemin har jag jobbat hemifrån så jag har varit här och jobbat och varit pappaledig. Jag går ut med hunden, lagar frukost, är pappa och hundägare. Men plötsligt står du i en sits där världen rasar ihop, berättar han för Aftonbladet.
Den norditalienska regionen Emilia-Romagna har under den senaste veckan drabbats av vad som har kallats ”de värsta översvämningarna på 100 år”.
Faenza ligger i epicentrum av katastrofen – och för Adrians del kom förödelsen in över hans egen tröskel.
Flydde på flotte
– Det regnade och när fördämningen sprack blev det vips regnvått på gatan och tre timmar senare var vattennivån två meter ovanför vårt hus. Som högst stod det tre meter ovanför vår kåk.
Adrian och hans familj bor ett par våningar upp.
Tack vare det blev inte bostaden översvämmad – men när vattnet började närma sig jämnhöjd med balkongen vågade de inte stanna i lägenheten längre.
– Min fru skrek från fönstret och då kom en man som paddlade fram med en gummiflotte och hjälpte oss att komma ombord för att ta oss därifrån.
Hustrun Giulia bar deras ettåriga son Pietro på ryggen och Adrian hade hunden Harley i en sele på magen medan de klättrade ned från balkongen och tog sig fram till flotten.
– Barnfamiljer var redo att kasta sig ut i vattnet. Det var helt tyst och strömmen var släckt. Man hörde bara huslarm och billarm, det var beckmörkt och man var helt själv.
”Luktar träsk”
Tillsammans med mannen som undsatte dem paddlade de till en stadsdel som inte var lika påverkad.
Därifrån kunde familjen promenera till Giulias föräldrar som bor på en högt belägen punkt i stadskärnan.
– Vi hade inte lyckats ringa mina svärföräldrar så de var lättade när vi hörde av oss.
Sedan evakueringen har familjen besökt sin lägenhet, men än kan de inte flytta hem.
– Vi har ingen el. Det luktar träsk. Det är träsklukt och myggor över hela staden. Staden har blivit ett träsk.
De bor nu hos Giulias föräldrar på obestämd tid samtidigt som de tillsammans med andra invånare hjälper till att försöka återställa staden.
Bland annat jobbar de med att gräva bort leran som täcker stora delar av stadsbebyggelsen.
– Det är katastrofalt. Som en zombiefilm. Det är som Independence day och Armageddon. Det är lera över hela staden, bilar ligger på tvären och bohag ute på gatan. Gamlingar står och gråter i förtvivlan för att hela deras liv ligger kastat ute i leran.
