”Det skulle vara konstigt att växa upp med bara en kultur för mig”

En mästare på dialekter som älskar rörlig bild.

Liam Kalevi gör succé världen över på Tiktok med sina humoristiska imitationer av allt från svenskar till kenyaner.

Något han menar att han lyckas med tack vare sin egen erfarenhet av att växa upp med flera kulturer.

Vem är Liam Kalevi?

– Jag är en kreativ person som alltid har inspirerats av hur människor interagerar med varandra. Människor från olika kulturer och med olika personligheter. Något som jag själv exponerats för från tidig ålder. Jag har en tillbakadragen och fåordig pappa från Finland, och en extrovert mamma från Kenya. Två fantastiska kontraster.

Hur träffades dina föräldrar?

– De träffades på en franskakurs i Göteborg. Min mamma hade flyttat dit med sin exman och mina två systrar. Min pappa flyttade från finska Kannonkoski till Göteborg för att arbeta på Volvo. De träffades på kursen, men ingen av dem pratar franska, så jag vet inte vad de lärde sig där egentligen.

Sen fick de dig. Du föddes 1997 i Stockholm, men efter ett år flyttade ni igen?

– Ja, vi bodde i England tills jag var fem. Sen flyttade vi tillbaka till Sverige igen. Men min pappa fortsatte att jobba i England, och vi pratade jämt engelska hemma. I dag bor mina systrar där och flera av mina vänner, så jag har fortfarande en stark koppling dit.

Vad skulle du säga är den största skillnaden för dig när du är i England jämfört med här i Sverige? 

– Det finns många skillnader, det är exempelvis fler mixade där. Här kan man känna att andra tycker man sticker ut. I England är jag inte längre speciell. Där är alla mixade. Människor är mer vana vid det där, och jag upplever att jag får mindre konstiga frågor.

Vad är det för ”konstiga frågor” du kan få här i Sverige?

– Folk kan börja prata engelska med mig bara för att de antar att jag inte kan svenska. Eller så hör de mig prata svenska, och frågar om jag är adopterad, eftersom jag kan språket så bra. Och sen den ständiga frågan: Var kommer du ifrån?

Hur svarar du på den frågan? 

– Jag försöker anpassa svaret efter vad jag tror att de är ute efter. Om jag är i Göteborg och någon frågar så säger jag att jag är från Stockholm. Men om jag märker att det är någon som fiskar efter min etnicitet så svarar jag: Jag är född på Danderyds sjukhus i Stockholm. Fortsätter de att fråga svarar jag: Min pappa är från Finland. När jag till sist säger att min mamma är kenyan brukar de pusta ut. Som att det är det enda som är intressant.

Fick du samma frågor när du var yngre, i skolan?

–Ja, i skolan jag gick på var jag en av få svarta. Jag fick höra del rasistiska saker. Inte för att jag var mixad, utan för att jag var svart.

Såg du någon du kunde spegla dig i, som påminde om dig själv? 

– Jag är ju uppvuxen med två äldre systrar så jag fick aldrig styra över fjärrkontrollen. Så det blev mycket ”Americas next top model”, och där var det Tyra Banks som ägde showen. Men när det på riktigt blev coolt för mig var 2008 när Barack Obama höll på att bli president. Inte nog med att han var svart och mixad – han var från Kenya, som jag.

Förändrade det något för dig, att se Obama kandidera?

– Ja, definitivt. Det bekräftade min tes om att jag var minst lika bra som alla andra. Om jag ser tillbaka på min uppväxt så var det inte ett val att vara annorlunda, jag var bara det. Det var normalt för mig att växa upp med mina föräldrar, och sen kom man ut i världen och fick höra att det var onormalt. Många tycker man har en identitetskris om man är mixed. Men för mig är det inte det. Det skulle vara konstigt att växa upp med en kultur för mig. Och tack vare det så har jag kunnat göra min grej på Tiktok.

På tal om Tiktok. Du har 300 000 följare från hela världen. Vad är det som gör att så många uppskattar dina klipp tror du?

– Jag tror många känner igen sig. Därför är Sverige-klippen så populära. Det är så mycket underliggande som man känner och förstår.

Får du någon kritik?

– Jag kan få kritik om jag inte härmar en dialekt tillräckligt bra. Jag uttalade ett portugisiskt ord fel till exempel, och då kändes det som om jag fick arga meddelande från halva Brasilien typ, haha. Men jag får inte så mycket negativa kommentarer, tack och lov. Det är när jag driver med Sverige som rasistiska kommentarer kan komma fram. Jag brukar spara vissa kommentarer för att se kontrasterna. Nyligen fick jag en kommentar där det stod n-ordet. Kommentaren efter stod det: ”Det här är fantastiskt. Du gjorde min dag”.

Text: Nicole Gustafsson, Mysia Englund Bild och video: Magnus Wennman Videoredigering: Mysia Englund, Nicole Gustafsson, Filip Meneses Onlineredaktör: Stefan Sköld  Digital redaktör: Sofia Boström Design/UX: Daniel Kozlowski Utveckling: Ulrika Andersson och John Carehag  Redaktionell utvecklings­chef: Titti Jersler Editionschef: Mia Carron