Därför är Paludan Erdogans bästa vän

Flyttar fokus från Turkiets problem

Jag säger inte att det är rätt.

Jag säger inte heller att det är fel.

Jag vill bara diskutera frågan.

Måste man få bränna upp koraner, biblar och andra heliga skrifter utanför strategiskt utvalda byggnader?

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan sade på måndagskvällen att ”Sverige ska inte förvänta sig att Turkiet godkänner Natoansökan.

Skälet ska enligt Reuters vara Rasmus Paludans koranbränning utanför turkiska ambassaden i Stockholm.

 

Paludan är en dansk högerextremist som älskar att skapa uppståndelse, exempelvis genom att bränna exemplar av Koranen. Helst utanför en moské eller ett annat känsligt ställe för att aktionen ska få största möjliga uppmärksamhet.

Paludan är också svensk medborgare vilket gör att han kan arrangera sina islamfientliga demonstrationer även i vårt land.

Rasmus Paludan bränner ett exemplar av Koranen i närheten av Turkiets ambassad i Stockholm under lördagen.

Hans senaste brasa ledde till starka reaktioner i Turkiet redan före Erdogans uttalande. Det har demonstrerats mot Sverige och det har bränts svenska flaggor. Den finske utrikesministern Pekka Haavisto slog redan före måndagskvällens uttalande från den turkiske presidenten fast att det påverkar de svensk-finska Natoansökningarna negativt.

 

Det passar president Erdogan som hand i handske att ha en yttre fiende att koncentrera den turkiska debatten på i stället för landets usla ekonomi med bland annat exploderande inflation.

I Istanbul brände en arg folksamling upp en svensk flagga.

Han vill att den ska hamna i bakgrunden. I maj är det val i Turkiet, Erdogan vill bli omvald. Det kanske man inte blir om ekonomin missköts. Om den frågan inte hamnar i förgrunden kan det vara enklare att vinna.

 

Rasmus Paludan kan alltså vara president Erdogans bäste vän. Hans vapendragare i kampen om makten i Turkiet.

På det sättet har Paludans medborgerliga rättigheter med valet i Turkiet att göra. De försenar både Sveriges och Finlands Natoansökningar. Till en tidpunkt då Erdogan och hans parti inte behöver yttre fiender längre.

Men den ursprungliga frågan i den här artikeln handlade inte om det utan om rätten att bränna Koranen, bra eller dåligt?

Svenska tryckfrihetsdebattörer hävdar att det är en självklarhet. Det räcker inte med att tryck- och yttrandefriheten ger rätt att håna heliga skrifter som Koranen verbalt. Att vanhedra och förlöjliga innehållet på andra sätt ska också tillåtas. Gränsen går inte vid ord, säger de.

Recep Tayyip Erdoğan

Andra ifrågasätter om rätten verkligen måste omfatta bränning. Är eldar ett uttryck för yttrandefrihet? Och måste den yttrandefriheten i så fall manifesteras utanför särskilt känsliga ställen?

Jag vet inte vad jag tycker. Det enda jag vet är att saken tål att diskuteras.

 

Rasmus Paludan har självklart rätt till sin yttrandefrihet och sin rätt att demonstrera den. Men har han rätt att framföra den på exakt det sätt han vill – genom bränning? Eller precis det ställe som han valt – i helgen utanför turkiska ambassaden i Stockholm?

Vad är tanken bakom Paludans aktion? Att uttrycka sin åsikt eller att provocera? Sannolikt både och.

Frågan tål som sagt att diskuteras. Avvägningarna är svåra och eventuella avgränsningar synnerligen delikata.

 

Så hade det varit även utan de turkiska reaktionerna på helgens Paludan-utspel. Den svenska yttrandefriheten tycks för närvarande inte gå hem i Turkiet. Inte i någon form.