Mamman om Adriana: Hon ville förändra samhället
Uppdaterad 2020-09-09 | Publicerad 2020-09-08
Hundratals samlades för att ta ett för tidigt sista farväl av Adriana, 12.
Nu vill hennes mamma att dotterns död leder till politiska förändringar som stoppar gängvåldet.
– Adrianas plats på jorden var inte för ingenting. Hon var här för att skaka om den, säger hon.
Strax innan kyrkklockorna ringde över Norra begravningsplatsen i Solna hade de regntunga molnen skingrats. Istället lyste solen in över Norra kapellet där hundratals samlats för att föra 12-åriga Adriana till sin sista vila.
Inne i kapellet samlades den närmsta familjen. Utanför stod hundratals vänner, klasskamrater och lärare och följde den katolska begravningsceremonin via högtalare.
– Jag ville att det skulle vara mäktigt, stort och vackert. Hon förtjänade så mycket mer, berättar Adrianas mamma Susanne.
”Hon var min andra halva”
Efter ceremonin fördes Adriana i en lång kortege till sin gravplats där alla fick ta farväl och lägga ner blommor. Vita ballonger släpptes upp mot himlen.
Det har gått lite mer än en månad sedan Adriana sköts till döds på en rastplats i Hallunda söder om Stockholm. Skottet som träffade var inte menade för henne, hon blev ytterligare ett oskyldigt offer för gängvåldet.
– Jag lever i en dimma, jag har inte kontakt med mina känslor eller min själ. Det känns bara som att jag vandrar omkring i ett skal och är alldeles tom, hon var min andra halva, säger Susanne.
– Jag känner mig bara som en skugga.
Ville bli politiker
Hon beskriver Adriana som en människa som ville förändra världen och göra samhället bättre och mer rättvist.
– Hon var tuff, rättvis och modig. Och hon stod för sina tankar och åsikter. Hon var en fredsmäklare. Helt fantastisk, berättar Susanne.
Adrianas gudmor Isabella beskriver henne som en människa som stod upp för utsatta och sa ifrån när hon tyckte att något var fel. – Hennes dröm var att bli politiker. Hon ville göra förorten bättre och ändra på just de här sakerna, säger hon.
Det som drabbat Adriana måste bli en vändpunkt för samhället, menar hon.
– Det har gått för långt för länge sedan.
En lex Adriana mot tystnadskulturen
Ingenting kan få tillbaka Adriana till livet. Susanne hoppas att det fruktansvärda som hänt familjen åtminstone kan leda till en förändring.
– Adrianas plats på jorden var inte för ingenting. Den var för att skaka om den. Jag hoppas att hon blir politiker på sitt eget sätt, säger hon.
– Jag vill aldrig att hennes namn glöms bort.
Hon hoppas att dotterns död kan leda till en lex Adriana, som innebär att tystnadskulturen bryts och gör det lättare för vittnen att våga träda fram när den här typen av brott begås.
– Jag skulle vilja att Adrianalagarna införs. Om vi hade anonyma vittnen hade vi varit mycket längre fram än vad vi är idag, då skulle fler vittnen skulle våga träda fram. Nu vågar inte personer som var på platsen när det hände prata med polisen, säger Susanne.
Skolan startar minnesfond
På plats på begravningen var också rektorn på Adrianas skola, Maria Nordheden Gard. I ett tal berättade hon att skolan ska starta en minnesfond i Adrianas anda.
– För familjen och Adrianas skull måste vi alla hjälpas åt att se till att samhället blir bättre.
