Glöm inte den verkliga skandalen

Svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai.

Om Sveriges ambassadör i Kina försöker lägga munkavle på Gui Minhais dotter för att inte störa relationerna med stormakten är det givetvis ett allvarligt övertramp.

Men det gäller att inte glömma den verkligt stora skandalen.

Kina har i strid mot all internationell rätt kidnappat en svensk medborgare i ett tredje land, fört honom till Kina och håller honom fängslad utan rättegång.

Fallet med bokförläggaren och författaren Gui Minhai är den största diplomatiska krisen som Sverige har att hantera just nu. Bara jämförbar med fallet Dawit Isaac, den svenskeritreanska journalisten som suttit fängslad i Eritrea i snart 20 år.

Sverige befinner sig på kollisionskurs med världens framtida supermakt, en enpartistat helt utan rättssäkerhet men med en omvittnad förmåga att straffa länder som vågar utmana regimens maffiametoder. Något Norge fick erfara efter att Nobels fredspris gått till den kinesiske människorättsaktivisten Liu Xiabo.

Kinas ambassad i Stockholm har verbalt angripit svenska journalister och aktivister som protesterat mot fängslandet av Gui Minhai. Något som saknar motstycke.

Vill få Sverige att hålla tyst

Det är uppenbart att Kina är otroligt irriterat över den uppmärksamhet som fallet får i Sverige och internationellt. Man vill genom hot och manipulation få Sverige att hålla tyst och släppa fallet. Numera van vid att särskilt små länder böjer sig för det allt mäktigare Kinas hot.

Ytterligare tecken på det är den ovanliga intervju som Kinas Sverigeambassadör gav SVT:s Agenda där han förnekade att framtvingade erkännanden förekommer och förklarade att Sverige inte kan påverka utgången av fallet.

Angela Gui kämpar för frigivandet av sin far Gui Minhai.

En snabb rekapitulering: Gui Minhai är född i Kina men svensk medborgare sedan länge. 2015 befann han sig på semester i Thailand där han enligt uppgift skrev färdigt en bok med avslöjande detaljer om det mindre smickrande privatlivet hos ett antal ledande personer inom kommunistpartiet, däribland president Xi Jinping.

Gui Minhai fördes mot sin vilja från Thailand till Kina där han senare tvingades till ett förnedrande ”erkännande” i kinesisk tv. Två år senare uppgavs han vara släppt men när han i januari 2018 var på väg till Peking i sällskap med svenska ambassadtjänstemän greps han på nytt och har sedan dess varit frihetsberövad.

”Bisarrt möte”

Som brukligt i sådana här sammanhang har svenska UD arbetat med en kombination av tyst diplomati och offentliga protester mot behandlingen av en svensk medborgare.

En som arbetat intensivt att få Gui Minhgai fri är hans svenska dotter Angela Gui som studerar vid Cambridge-universitetet i Storbritannien. Hon försöker hålla uppe pressen på Kinas regim för att hennes pappas fall inte ska falla i glömska.

På sin blogg berättar Angela Gui hur hon i mitten av januari kontaktades av den svenska Kina-ambassadören Anna Lindstedt. De två har ofta talats vid angående pappans situation.

Sveriges ambassadör i Kina.

Ambassadören bad Angela att resa till Stockholm för att vara med på ett möte med några affärsmän som hon trodde kunde hjälpa Angelas pappa. Angela Gui antog därför att mötet skedde på initiativ av UD.

Anna Lindstedt var själv med på det utdragna mötet som Angela Gui beskriver som bisarrt och hotfullt. Hon blev ombedd att hålla tyst för att få så sätt ”pröva en ny approach” för att få hennes pappa först dömd och sedan frigiven efter ett antal år. I utbyte erbjöds hon ett visum till Kina.

Korten på bordet

Om hennes berättelse om mötet stämmer med verkligheten ser det ut som ambassadör Lindström trodde att hon hittat ett okonventionellt sätt att lösa den diplomatiska krisen genom att via affärskontakter som påstod sig ha känningar i kommunistpartiet starta en process som kunde få Gui Minhai fri. Sånt kan behövas ibland. Men hon verkar ha agerat utan klartecken från UD och dessutom gick allt fel.

Att ambassadören kallats hem för att utredas och att UD går ut med detta offentligt är extremt ovanligt. Det säger en hel del om hur känsligt fallet är. UD vill uppenbarligen rentvå sig från ambassadörens agerande.

Här måste korten upp på bordet.

Viktigast av allt är att Sverige intensifierar försöken att få Gui Minhai frisläppt. Om de senaste händelserna försvårar eller skyndar på den processen återstår att se.

Lätt blir det under inga omständigheter, varken med tyst diplomati eller genom att slå på trumman.