Du kan döda en journalist men du kan inte längre döda en story

Du kanske kan döda budbäraren, men du kan inte döda budskapet.

Det är tanken bakom Daphne Project, ett nätverk av journalister som nu kan ha bidragit till att ge upprättelse åt en familj, lösa ett uppmärksammat mord – och skicka en tydlig signal till yttrandefrihetens fiender över hela världen.

Hösten 2017 dödades den maltesiska undersökande journalisten Daphne Caruana Galizia av en bilbomb.

Hösten 2017 dödades den maltesiska undersökande journalisten Daphne Caruana Galizia, 53, av en bilbomb.

Hon hade ägnat ett yrkesliv åt att granska politiker, näringslivstoppar och kriminella, och kopplingarna däremellan. Vid tidpunkten för mordet jobbade hon med de så kallade Panama-dokumenten, som avslöjade den maltesiska maktelitens affärer i skatteparadis.

 

Daphne Caruana Galizia var död, men storyn skulle leva vidare. En grupp journalister från flera olika länder gick nämligen samman i The Daphne Project, och svor att ta över där Caruana Galizia slutade.

För ett par veckor sedan avslöjade gruppen att en känd affärsman – Yorgen Fenech – ägde ett företag som Caruana Galizia granskade i samband med Panama-läckan.

Yorgen Fenech

I onsdags greps Fenech på sin lyxjakt. Detta efter att Maltas premiärminister erbjudit amnesti åt en misstänkt mellanhand i utbyte mot information om vem som låg bakom mordet på reportern.

Daphne Project är en del av Forbidden Stories, ett globalt nätverk av journalister med samma vision: att ta stafettpinnen och avsluta jobb som reportrar som mördats, fängslats eller hotats påbörjat. Nätverket har färdigställt granskningar från bland annat Irak, Mexiko och Tanzania – och publicerat dem i medier över hela världen.

Att tysta en journalist har därmed blivit direkt kontraproduktivt, eftersom granskningarna får långt större genomslag och uppmärksamhet än vad de skulle fått annars.

 

Det hindrar dock knappast mörka krafter från att försöka. Hatet mot journalister har trappats upp de senaste åren, och fortfarande mördas reportrar och fotografer världen över. 2018 var det dödligaste på många år. I krigszoner som Syrien och Afghanistan – men också i Mexiko, USA och Europa.

Fyra månader efter mordet på Daphne Caruana Galizia sköts den slovakiske reportern Ján Kuciak ihjäl i sitt hem. Även han var känd för att ha granskat makteliten i landet. Mordet kom efter att den dåvarande premiärministern hade kallat journalister för “smutsiga anti-slovakiska prostituerade” och “slemmiga ormar”.

Det politiska priset för den här typen av beteende har minskat

Enligt Reportrar utan gränser går utvecklingen för pressfriheten globalt åt fel håll. Organisationen talar om en ”mediefobi” som hotar demokratin.

– Det politiska priset för den här typen av beteende har minskat, konstaterar Joel Simon, chef för Committee to Protect Journalists.

 

Här i Sverige trappas också retoriken upp, något Aftonbladet skrivit om flera gånger tidigare. För ett par dagar sedan larmade chefredaktören för lokaltidningen Spegeln i den lilla skånska kommunen Staffanstorp för att deras reportrar allt oftare möts av hot och hat när de granskar kommunledningen. 

Sverige har hittills varit relativt förskonade från dödligt våld mot journalister, i alla fall på hemmaplan. Låt oss hoppas att Forbidden stories aldrig behövs här.