Uppdrag: Stoppa eldstormen

De vilda skogsbränderna hotar att slå ut Australiens ekosystem

Tusen små rökpelare steg från marken i den förkolnade skogen.

Marken var svart som kolstybb på en gammal löparbana, men här var det resterna av träd, buskar och gräs som frasade under fötterna. Fåglarna var borta sedan flera dagar tillbaka och jag stannade för att lyssna på tystnaden när en stor schaktmaskin startade.

Föraren rusade motorn. Sedan la han i en växel och gick till attack med skopan mot en 30 meter hög eucalyptus som brann i kronan. Trädet vajade. Han backade och tog ny sats mot den svarta stammen.

Med ett enormt brak föll trädet i marken men kronan fortsatte att brinna och röken från den blandade sig med röken från alla de andra pyrande eldarna och drev bort i ett grått, spöklikt dis.

Tim Ryan, en 26-årig volontär i brandförsvaret, sa att träden med eld i toppen måste fällas, annars sprider sig branden uppe i luften, från krona till krona, den flyger fram, och kan nå hastigheter på 40–50 kilometer i timmen.

– Den lever sitt eget liv, sa han.

Branden i nationalparken Goonod hade börjat fem dagar tidigare och så långt hade 21 000 hektar skog ödelagts. Det var halva parken och en större yta än hela Stockholm.

Branden i sig var inte konstig. Australien är ett torrt land med torra åskväder och det var ett sådant som antände skogen. Skogsbränder har alltid varit en del av den australiska sommaren.

Det kusliga var hur den utvecklades.

Insatsledaren Paul Whiteley sa att han bekämpat skogsbränder i 36 år och aldrig upplevt något liknande.

– Intensiteten, röken ... Vi har aldrig sett bränder i trädtopparna på nätterna tidigare. Då stiger luftfuktigheten och det blir kallare.

Kronbränder nattetid borde inte kunna uppstå. Fjorton flygplan och helikoptrar flög över skogen och bombade med vatten och kemikalier. Det fanns ingen förhoppning om att kunna släcka elden, bara att få den att sakta ner.

200 brandman, de flesta frivilliga, från Dubbo och angränsande kommuner röjde brandgator och anlade motbränder längs nationalparkens utkanter. En lyckad motbrand förstör undervegetationen och försvårar för den okontrollerade elden att sprida sig.

– I lördags hoppade lågorna över en brandgata, sa Tim Ryan. Vi hade parkerat på sandvägen och vinden drev elden emot oss men plötsligt blev det alldeles stilla. Då ställde jag mig på gasen, för jag visste att det var stillheten innan den skulle ta ny fart. Den skapar sin egen vind och flög över vägen 200 meter bakom oss.

Alla jag talade med var förundrade över skogsbrändernas nya mönster, eller snarare att de bröt alla kända mönster.

I december brann det i nationalparken Blue Mountains utanför Sydney. Inte heller där är bränder ovanliga. Parkvakten Neil Stone berättade att 1997 startade 35 bränder på samma gång.

– Vi flög med helikopter över området och försökte bestämma var vi skulle börja släckningsarbetet.

Men branden i december trotsade tidigare erfarenhet.

– När jag kom hit 1989 var det fuktigt i marken fram till jul. Sedan kom torkan och med den bränderna. Men sedan fem tillbaka år är det torrt hela tiden, sa Stone.

James Merson, chef för Blue Mountains World Heritage Institute (bergen är uppsatta på FN:s världsarvslista), sa:

– Vi ser att det blir tätare cykler av torka. Om det fortsätter kommer bränderna att inträffa med kortare mellanrum och träden får svårare att återhämta sig. Då kollapsar ekosystemet. Vi hade svåra bränder i bergen 2002 och 2003 och de områdena har ännu inte hämtat sig.

Det kanske bara är en lång men tillfällig period av torka? sa jag. James Merson gapskrattade.

– Trenden är uppenbar sedan tre, fyra decennier tillbaka. Det blir varmare och torrare. Det är inget kontroversiellt påstående. Bevisen är tydliga.

James Merson sa att områden i Blue Mountains som normalt är förskonade har börjat brinna. Men viktigare är att bränderna blivit så intensiva.

– Som eldstormen över Dresden under andra världskriget! Australiens skogar har alltid brunnit. Bränderna har varit lika naturliga som vågorna på havet.

Men nu är marken så torr och bränderna så häftiga att de är som tsunamier.

Det var det vi såg i Dubbo.

Tim Ryan körde en fyrhjulsdriven ledningsbil på de sandiga brandgatorna genom skogen som var svart och insvept i diset från de tusen och åter tusen små rökpelarna.

Längre in i skogen rasade den okontrollerade elden som bara kunde nås av helikoptrar och flygplan. Tim hoppades att den skulle vara släckt inom några veckor, kanske en månad.

Australien plågas av den värsta torkan på tusen år. Forskare säger att det beror på klimatförändringar. Aftonbladets Peter Kadhammar och Björn Lindahl (foto) har rest genom det sönderbrända landet. I en vecka kan du följa deras dagbok i Aftonbladet. I dag besöker de den brinnande nationalparken. På fem dagar har en yta större än hela Stockholm förkolnat.

Peter Kadhammar