Civil olydnad – metod som hjälper och stjälper

Av: TT

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 3 | Foto: Michael Sohn/AP/TT
Klimataktivister från nätverket Extinction Rebellion blockerar shoppinggatan Kurfürstendamm i Berlin i Tyskland. Bilden är från den 9 oktober.

Gator som ockuperas, sittstrejker och aktivister som limmar fast sig i väggar och dörrar – civil olydnad som protest kan ta sig olika uttryck.

Men hur effektiv protestmetoden är för att faktiskt åstadkomma förändring är svårt att avgöra. Den kan lika gärna slå tillbaka mot utförarna, enligt experter.

I flera stora städer, däribland London, Berlin och Paris, har hundratals klimataktivister ockuperat bland annat gator och broar de senaste dagarna. Bakom protesterna står nätverket Extinction Rebellion som i måndags inledde två globala klimatveckor. Genom civil olydnad och ickevåld vill de som deltar i protesterna störa ordningen för att få makthavare att agera. Hundratals personer har gripits av polis.

Klimataktionerna är bara ett exempel där civil olydnad använts som metod för att uppmärksamma en fråga. Ett annat är 1950-talets medborgarrättsrörelse i USA där aktivister trotsade segregationslagar genom att exempelvis ta plats vid barer som var förbjudna för svarta.

Aktivister använde också civil olydnad för att protestera mot kalkstensbrytning i den naturskyddade Ojnareskogen på Gotland.

Protestmetoden är effektiv för att få mediernas uppmärksamhet, säger Per Adman, docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet.

– Det är rätt tydligt att det får massmedial uppmärksamhet. En demonstration med ganska många deltagare får inte alltid så mycket massmedialt utrymme, säger han.

"Slå i båda riktningar"

Men hur effektiv metoden är för att få till politisk förändring är svårare att svara på.

– Civil olydnad kan leda till större uppmärksamhet hos allmänheten, men det garanterar inte större stöd och ett direkt politiskt beslut den närmaste tiden, säger Katrin Uba, docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet.

– Protesternas påverkan på politiken beror mycket på själva frågan och kontexten, om det blir förändring. Det kan exempelvis bero på om ett val är nära, då är politiker mer benägna att göra förändringar.

Det kan också slå tillbaka mot rörelsen, säger Uba. Om aktionerna upplevs för extrema eller störande kan det vara negativt för rörelsens legitimitet – och just legitimiteten är viktigt, förklarar hon.

– Det kan slå i båda riktningar. Det kan få mer av allmänhetens uppmärksamhet, men kan också leda till att människor ser mer negativt på det, att nu går de över gränsen.

Inget recept

Per Adman håller med om bilden.

– Det handlar mycket om att få den allmänna opinionen med sig eller inte. Får man inte det kan folk ta avstånd från detta och se det som något radikalt.

Förutom ett stort stöd från allmänheten är alternativa förslag om hur förändring kan åstadkommas viktiga för att protester, oavsett metod, ska ge effekt i form av faktisk förändring.

– Ofta har protester inte så mycket effekt förutom när de mobiliserar stort och kommer med ett alternativt förslag. Det är många små grejer som spelar roll, säger Uba.

Samtidigt måste den politiska processen ha sin gång, i alla fall när det handlar om förändring i demokratier, anser Uba. Något som ofta kan ta tid och innefattar kompromisser mellan partier och politiker.

– Det finns inget recept för hur en protest ska lyckas.

Publicerad:

LÄS VIDARE