”Folk förväntar sig att man ska vara perfekt”

Frasse möter SSU-ledaren Lisa Nåbo

Publicerad 2022-07-03

SSU:s ordförande Lisa Nåbo är utbildad polis.

Hon tror inte tuffare tag och skärpta straff räcker för att stoppa gängkriminaliteten.

– Svenssonlivet behöver bli status.

Lisa Nåbo, 27, har just utbildat sig till polis. Men utryckningarna får vänta. I höstas valdes hon till förbundsordförande för SSU och flyttade till Stockholm från Linköping.

– Jag saknar det varje dag. SSU sitter ju på Sveavägen. Det åker så mycket blåljus utanför. Jag sitter vid fönstret och önskar att jag fick åka med. Men jag kommer tillbaka. Den som väntar på något gott…

Hur blev du intresserad av politik från början?

– Jag var nog en ganska högljudd flicka när jag gick i skolan. Tog mycket plats och ställde många frågor. Jag är uppfostrad i en familj där det är viktigt att engagera sig. Man går på bostadsrättsföreningens möten, är med på städdagarna och är klassförälder. När SSU kom till min gymnasieskola hittade jag några som ville lyssna på mitt klagande och mina åsikter. Men jag vet inte om jag har varit eller om jag är politiskt intresserad.

”Mötet med människor är jätteintressant, men det politiska spelet och byråkratin är rätt trist”, säger SSU:s ordförande Lisa Nåbo.

Varför går du inte med på att säga att du är politiskt intresserad? Du är ändå ordförande för SSU.

– Jag tycker inte att det är jätteintressant att titta på en partiledardebatt eller en interpellationsdebatt i riksdagen. Den delen av politiken tycker inte jag är särskilt intressant eller rolig. Däremot är det jättekul att vara med på ett möte där man diskuterar hur förskolan ska fungera i framtiden, till exempel. Mötet med människor är jätteintressant, men det politiska spelet och byråkratin är rätt trist.

Vilka frågor brinner du mest för?

– Jag har alltid tyckt att klimatet är väldigt viktigt. Ett av mina tydligaste minnen från barndomen är när min äldre bror tittade på någon dålig Hollywoodfilm som handlade om att jorden går under på grund av klimatet. Det var en skräckupplevelse. Det där hänger kvar. Det är ingenting man ska tänka på när man ska gå och lägga sig, för då somnar man inte.

– Eftersom jag är utbildad polis är det klart att frågor som handlar om trygghet är viktiga för mig, och segregationen kopplat till det. Jag minns att det var extremt tydligt när jag var ute och åkte polisbil att samhället är jävligt orättvist. Det är ingen slump att det är killarna från förorten som får sitta i baksätet. Anledningen är att samhället är orättvist. Systemet är riggat.

Varför ville du bli polis?

– Jag tror det handlar om att jag vill vara med och påverka. När jag gör något praktiskt känner jag att jag gör skillnad. Jag vill göra något på riktigt. Polis är ett riktigt jobb.

Till skillnad från?

– Till skillnad från väldigt många jobb. Just det här jobbet jag har nu känns lite hittepå ibland. Det är viktigt, men jag är en praktiker. 

Innebär det att du är en förespråkare av skärpta straff och tuffare tag?

– På vissa områden. Men jag tycker inte att strängare straff i sig kommer lösa någonting. Man måste göra annat. De unga gängkriminella jag träffade i Linköping var extremt medvetna om att de kommer sitta inne länge. Men de sket i det. Det var fullständigt ointressant. För risken att åka dit är så liten att man kan chansa. Dessutom är det en statusgrej att sitta inne. De kommer ut och är kungar i området. Vi behöver fler poliser och att det blir mer status att gå till jobbet, betala skatt och åka till Ikea. Svenssonlivet behöver bli status.

Hur får man till det? 

– Då måste man satsa på skolan. Skolan är nyckeln till att göra en klassresa. I dag är skolan väldigt ojämlik. Det spelar roll vart man bor, vilka föräldrar man har och om de visste att man kan göra ett skolval eller inte. Det är orättvist. Alla skolor borde vara bra skolor. Segregationen vi har i dag totalcementerar människors dåliga möjligheter i livet. Det är pinsamt att vi har ett samhälle där det skiljer många år i livslängd beroende på vilken tunnelbanestation du hoppar av vid.

Det blir ju allt ovanligare att unga engagerar sig partipolitiskt. Vad tror du att den utvecklingen beror på?

– Jag tror att unga är väldigt måna om sina personliga varumärken. Hur man presenterar sig själv, hur ens flöden ser ut och vilka man umgås med. Det är nog många som har en bild av att om man engagerar sig i ett parti så måste man hålla med om allt det partiet står för. Att man måste försvara nedläggningen av någon byskola i mellersta Norrland som man aldrig har hört talas om om man går med i sossarna. Men det är ju ingen som håller med om allting. Jag tror inte ens Magdalena Andersson skriver under på alla partiprogram och alla beslut som fattas runt om i landet. 

– Dessutom lever vi i en helt annan tid nu. Jag träffade Ingvar Carlsson i en hiss i dag. På hans tid arrangerade SSU danser under påskhelgen, för det fanns inget annat som var öppet då. Att få folk att vilja gå på ett möte, äta finska pinnar och följa en dagordning när all världens underhållning finns ett knapptryck bort är rätt klurigt.

Vilka är baksidorna med ditt uppdrag?

– Det finns många baksidor. Man jobbar väldigt mycket, så det är svårt att upprätthålla kontakten med vänner och familj. Jag tycker också det är jobbigt att bli igenkänd och att folk förväntar sig att man ska vara perfekt. Där är jag absolut inte, jag har fel och brister som alla andra. Det är många som har förutfattade meningar om en.

Vilken sorts förutfattade meningar?

– Människor tycker illa om socialdemokrater. Nyligen satt jag på en pub i Gamla stan och hade ett politiskt möte. Då säger någon ”Jag hatar Socialdemokrater!”. Halva rummet var socialdemokrater! Det där är jättekonstigt. Men det händer ofta.

Hur ofta är du med om det?

– Jag skulle säga att jag ibland undviker att säga vad jag för att jag orkar inte ta det samtalet. Hos frisören eller när man träffar någon ny i något annat sammanhang. Men jag älskar att åka taxi i Stockholm. Alla taxichaufförer är sossar och vill prata politik.

Hur ser du på framtiden? Är det politiken eller polisen som lockar mest?

– Det beror nog på. Jag lever för att göra Sverige bättre. Där jag kan göra mest nytta vill jag vara. Om det är att hålla på med politik vill jag göra det, annars vill jag stoppa fortkörare eller någonting. Det spelar inte så stor roll. Bara jag känner att jag gör någonting meningsfullt.

ANNONS