Psykologen: Det kan vara direkt livsfarligt

Linda Hjertén

Att barn tvingas träffa en våldsam förälder är vanligt.

Men även om barnet inte utsätts för våld riskerar det att skadas.

– Det kan även vara direkt livsfarligt. Kanske inte för barnet självt men för mamman – om barnet råkar avslöja var de befinner sig, säger psykolog Åsa Landberg som arbetar med och för våldsutsatta barn.

”Susanne” är inte ensam om att behöva lämna sitt barn till den man som hon anmält för misshandel och där hotbilden bedömts så hög att hon lever med skyddade personuppgifter. Många gömda kvinnor berättar om liknande problem, hur de trots hemlig identitet måste lämna över barnet till sin förövare.

Det beror mycket på att olika myndigheter har helt olika regleringar att ta hänsyn till. Polisen och socialtjänsten kan bedöma att du och ditt barn svävar i allvarlig fara men det är inte säkert att bevisen räcker för ett åtal och en fällande dom. Rent juridiskt är du därmed inte utsatt för ett brott.

helskärm

Samtidigt ska domstolen, när de beslutar om föräldrarnas rätt att träffa sina barn och barnets rätt till föräldrarna, utgå från de bevis som finns. Därför kanske inte en riskbedömning som polisen gjort av situationen bli avgörande.

”Samhället har ett ansvar”

Anna Kaldal är professor i processrätt vid Stockholms universitet och har bland annat studerat riskbedömningar i vårdnads- och LVU-mål.

Hon säger att juridiken oftast är ett för trubbigt verktyg när det handlar om gruppen gömda kvinnor och vårdnadstvister.

– Mitt perspektiv är att när det finns uppgifter om att den ena föräldern brister så har samhället ett långtgående ansvar att ta det på allvar och att göra en så fullgod utredning som möjligt. Det behövs mer anpassade insatser där man skulle behöva kombinera juridiken med behandling och uppföljning, säger Anna Kaldal.

– Men som det ser ut i dag har juridiken inte de verktygen.

Åsa Landberg är psykolog som arbetar med och för våldsutsatta barn. De senaste 20 åren har hon mött barn som tvingas träffa en våldsam förälder trots att de uttryckligen själva inte vill.

– Min inställning är att om man har skyddade personuppgifter kan man inte ha umgänge med den som hotar en. Så borde det vara, sedan kan det finnas enskilda överväganden som ibland bör göras, säger hon.

”Kan vara livsfarligt”

Susanne, och många andra i hennes situation, vittnar om sin oro. Rädslan för att barnen ska fara illa, men också rädslan för att deras nya identitet ska råka röjas.

– Om den vuxne har varit våldsam och skrämmande kan man inte förvänta sig att ett litet barn ska kunna stå emot att avslöja var man bor och hur man har det. Det kan i vissa fall vara direkt livsfarligt. Kanske inte för barnet självt men för mamman om barnet råkar avslöja var de befinner sig, säger Åsa Landberg.

Anna Kaldal håller med om att det, som lagstiftningen är utformad, är svårt att tillgodose både barnens bästa och föräldrarnas rätt till sitt barn.

– Ska man diskutera de här frågorna så finns det fall där det finns enkla svar, men i de flesta fall är det här mycket svåra bedömningar, säger hon.

Hon tillägger att det finns forskning som visar att domstolar inte lyssnar på barnen i de här frågorna i den utsträckning som barnen själva skulle vilja bli hörda.

– Juridiken ger domaren väldigt lite utrymme att besluta om anpassade insatser. ”Nu vill Olle prata på Snapchat med sin pappa en gång i veckan, inget annat” – så fungerar det inte i dag.

”Genomsyrar varje timme av ens liv”

För barnet kan umgänge med en förälder som det utsatts för våld av, eller som det sett vara våldsam mot andra, upplevas som en ny våldshandling, säger Åsa Landberg:

– Även om man inte på nytt utsätts för våld så kan det väcka liknande reaktioner. Konsekvenserna av våld är väl kända och allvarliga. De medför en risk för hälsa, utveckling, relationer och lärande.

– Det finns en tendens att se våld i nära relation som enstaka, avgränsade händelser. Men lever man i familj där en förälder är våldsam så genomsyrar det varje dag och varje timme av ens liv, inte bara de stunder då våldet äger rum, säger hon.

helskärm

I många av fallen tar olika instanser olika beslut:

• Susanne polisanmälde sin ex-make men utredningen lades ner då brott inte kunde styrkas.
• Socialtjänsten anser dock hotbilden så stor att hon och sonen nu bor på ny ort.
• Samtidigt ligger hon i en vårdnadstvist med ex-maken som enligt den dom som just nu gäller har rätt till umgänge.

– Ur ett barns perspektiv spelar det ingen roll om det finns en fällande dom eller inte, har du upplevt våld så har du. Här brister det ofta, man glömmer barnet och hamnar i brottsmålstänkandet även i familjerättstvisterna där det ska vara barnet bästa som står i fokus.

Anna Kaldal säger att det är enormt svåra frågor rent juridiskt. Hur ska samhället hantera en förälders oro om den andra föräldern inte är dömd? Hur mycket ska man lyssna på ett barn som inte vill träffa den ena föräldern?

– Ibland har vi diskuterat att även om juridiken säger att det förekommit övergrepp eller inte så kvarstår faktum att något ligger bakom den allvarliga konflikt som utspelar sig i domstolen och det måste man gå till botten med. Då är de verktyg en domstol har mycket begränsade.