Det blåser upp till rejäl skitstorm runt Hogwarts
Räkna med bråk när ”Harry Potter” blir tv-serie
TV-KRÖNIKA JK Rowlings böcker om Harry Potter håller på att bli en tv-serie, modell mastodont.
Och för att citera det skrumpna huvudet på nattbussen:
Det kommer att bli en skumpig resa.
Tv-svepet: Tre serier du inte får missa i vinterEn tv-serie baserad på sju omåttligt älskade barnböcker om en liten trollkarl med runda glasögon, hög moral och två trogna bästa vänner. Hur omdebatterad kan den bli?
Rätt mycket, skulle jag tro.
För redan nu börjar turerna kring HBO:s ”Harry Potter”-serie, som beräknas få premiär 2026, att bli en följetong i sig.
Och sprängladdningen i mitten av allt detta heter JK Rowling. ”Harry Potter”-världens moder, kring vilken det har uppstått en situation som så vitt jag vet är unik i sitt slag.
Hon är den kreativa kraften bakom, och har stor kontroll över, en fantasyfranschise som hela tiden växer och inte tycks ha någon bortre gräns. Men har samtidigt, i och med sina många uttalanden i den infekterade transdebatten, blivit en av nöjesindustrins mest radioaktiva personer och direkt hatad av delar av fanskaran.
Tonläget har varit högt. Jättehögt. Och inte alls förvånande har det funnits ett tydligt generationsgap bland de skådespelare från ”Harry Potter”-filmerna som har uttalat sig i frågan.
Daniel Radcliffe, Rupert Grint och Emma Watson har alla tagit ställning mot Rowlings åsikter, medan bland andra Robbie Coltrane, Ralph Fiennes, Jim Broadbent och Helena Bonham Carter har försvarat henne.
Och eftersom Rowling har vägrat att pudla, har ett låst läge uppstått.
Kan man separera böckerna, filmerna, temaparkerna, spelet, pjäsen, figurerna, alla prylarna och den kommande tv-serien från hon-som-inte-får-nämnas? Och bör man i så fall göra det?
När Warner Bros, som äger varumärket Wizarding World, för snart två år sedan gjorde jubileumsspecialen ”Harry Potter 20th anniversary: Return to Hogwarts”, kunde de runda minfältet genom att i princip låtsas som att det regnade.
Rowling syntes bara kort i en gammal intervju, och var helt osynlig i marknadsföringen.
Men när det nu drar ihop sig till supersatsning, på en serie som beskrivs som ”decennielång”, är elefanten i rummet högst delaktig som exekutiv producent, och efter mycket kritik från både fans och press gjorde en representant för HBO nyligen följande uppmärksammade uttalande i amerikanska Variety:
”JK Rowling har rätt att uttrycka sina personliga åsikter. Vi håller oss fokuserade på utvecklingen av den nya serien, som bara kommer att tjäna på hennes inblandning.”
Vilket jag tror betyder ungefär:
”Vi säger inte att vi håller med JK Rowling, så har vi ingenting sagt. Men framför allt är vi fokuserade på cashen, så nu blir det så här. Punkt.”
Det betyder naturligtvis inte att saken är utagerad. Och även om den bojkott som det nu hotas med sannolikt kan tas med en axelryckning (2023 blev Hogwarts Legacy årets mest sålda spel efter en liknande svartlistning) riskerar inte minst rollbesättningen att bli en het potatis på nätet.
I den ena ringhörnan finns de som lär försöka brännmärka alla som väljer att jobba med Rowling som medlöpare.
I den andra finns, ironiskt nog, deras raka motsatser, som redan har börjat oroa sig för att serien kommer att bli ”för woke”, och kommer att explodera om de nya huvudrollsinnehavarna inte ser ut ungefär som de gamla.
Samtidigt, ute i verkligheten, finns det dock såklart väldigt, väldigt många som inte bryr sig om något av det, utan bara vill ha mer ”Harry Potter” att konsumera i lugn och ro. Och om den här serien görs rätt, och lyckas tilltala både gamla fans och nya generationer, kan den bli en massiv kassako.
Men det är mycket som ska klaffa. Bland annat ska de modiga små liv som axlar rollerna som Harry, Ron och Hermione inte bara hinna spela in minst sju säsonger innan de blir för gamla, utan även lyckas matcha minnena av den kanske mest välartade truppen barnskådespelare i mannaminne, samtidigt som allt de gör kommer att nagelfaras i ett nytt, mycket hårdare sociala medier-landskap.
Det kommer att bli marigt, och vägen till en potentiell succé för en tv-serie har nog sällan varit mer minerad.
FJELLBORGS FAVORITER
A man on the inside
En ny, oerhört vinnande komediserie på Netflix av proffset Michael Schur. Med sitcomveteranen Ted Danson som en pensionerad änkling i San Francisco som får i uppdrag av en privatdeckare att gå undercover på ett seniorboende. Genomcharmigt.
Until I kill you
Anna Maxwell Martin och Shaun Evans är båda lysande i det här djärva och originella brittiska true crime-dramat på Britbox/TV4 Play. Om hur Delia Balmer, vars självbiografiska bok serien bygger på, överlevde en relation med en seriemördare.
Get Millie Black
Det här uppfriskande kriminaldramat på Max är ett stycke jamaicansk noir i starka karibiska färger, med fängslande typer och miljöer. Om en polis (Tamara Lawrence) som återvänder till sin hemstad Kingston för att nysta i både försvinnanden och sitt eget förflutna.