En förhållandevis värdig Kristallengala
TV-KRÖNIKA Kristallen är fortfarande inte färdigslipad. Men årets gala var ett klart lyft från förra årets.
Det är lite lustigt att det svenska tv-priset Kristallen, som har 17 år på nacken vid det här laget, fortfarande lider av barnsjukdomar.
Varje år är det något knas i nomineringslistorna, kategorier ändras hitan och ditan och känns ofta luddiga i kanterna, och det allmänna intrycket är att formen alltjämt inte är satt, utan att man liksom testar sig fram från år till år.
Nog för att tv-landskapet också hela tiden förändrar sig, vilket priset måste försöka anpassa sig till. Men det är något annat som skaver också. En känsla av att allt är lite B.
Men – i år gjordes i alla fall en viktig ändring som lyfte trovärdigheten avsevärt, och det var uppryckningen av kategorin Årets program.
Det är ett namn som förpliktigar, det låter och presenteras som det tyngsta priset av dem alla, men fram till i år har kategorin avgjorts av tittarnas telefonröster.
I år däremot, utsåg juryn Årets program, medan tittarna fick rösta fram Tittarnas favoritprogram. Vilket resulterade i att gänget från Cilla Jackerts mycket välgjorda dramaserie "Tunna blå linjen” (som för övrigt också vann pris för bästa tv-drama) fick stå i konfettiregnet på slutet som årets absolut bästa program alla kategorier. Medan förra årets vinnare i samma kategori, ”Spökjakt” på Discovery+, röstades fram till Tittarnas favoritprogram tidigare under kvällen.
Helt rimligt.
Att ha ett par kategorier där tittarna får avgöra är inte fel i sig. Men det pris som ska vara det absolut mest prestigefulla kan inte vara en popularitetstävling, där vinsten dessutom inte bara är en fråga om vilket program som har flest tittare, utan om vilket program som har mest röstningsbenägna tittare.
På det stora hela var det en förhållandevis värdig gala vi fick se i år. Programledarna Sissela Kyle och Parisa Amiri klarade sig bra, publiken var liten men glad (att jämföra med de krävande, spiknyktra och svartklädda dysterkvistar som brukar hänga på Guldbaggegalan), och både sångnummer och färdiginspelade inslag lirade. Till exempel var det kul att de lyfte att det i år är 30 år sedan ZTV startades.
Kul också, att Malou von Sivers fick hederspriset, att Tareq Taylor vann dubbla priser, att Amy Deasismont och Alexander Abdallah vann skådespelarprisen för sina insatser i ”Thunder in my heart” respektive ”Snabba cash”. Och inte minst kul att David Sundin röstades fram till Årets manliga programledare.
David Hellenius är ett programledargeni, men att han vinner nästan varje år börjar ändå bli aningen tjatigt.