När jättarna darrar finns äntligen chans att tänka nytt

Sandra Wejbro: ”Så mycket bättre” och ”Doobidoo” krisar – nu kan SVT och TV4 ta chansen

Kommersiell gäspning. Låtarna från årets ”Så mycket bättre” har inte lyft på listorna.

Luften har gått ur ”Så mycket bättre” och leendet stelnat i ”Doobidoo”.

Höstens helgunderhållning genomgår en välbehövlig kris.

Tittarsiffror och musiklistor talar sitt tydliga språk – årets ”Så mycket bättre” (TV4) är iskallt. På Spotifys topplista, som så här års brukar krylla av seriens covers, simmar bara några få av årets låtar runt på ­beskedliga platser. Med topp 15 är Sabina Ddumbas cover av Uno Svenningssons ”Vågorna” den hittills största hiten.

Trots visst lasagnetrams var hennes program också säsongens bästa med flera inspirerade tolkningar. Men då hade ”Så mycket bättre” redan hunnit tappa runt 400 000 tittare från premiärens 1,7 miljoner (enligt mätföretaget MMS).


Det kan givetvis inte räknas som en dunderflopp att ”bara” ha 1,3 miljoner tittare, då är låtarnas kommersiella gäspning ett större problem. Om inte ”Så mycket bättre” är samma chans till karriärboost längre, med hits, Stim-pengar och krogshower i dess kölvatten – vilka artister kommer tycka att det är värt att ställa upp?

Den bleka musiken är långt ifrån den forna succémaskinens enda problem. I ärlighetens namn har det ju klagats på låtarna varje år, vilket vi tenderar att glömma. Det är mer undantag än regel att som Septembers ”Mikrofonkåt” dra in tre miljoner visningar på Youtube. Viktigast är att något skaver i gruppens sammansättning. I år finns helt enkelt ingen frispråkig Little Jinder eller svärande Miriam Bryant som med sin oförutsägbarhet blåser liv i umgänget mellan sju-åtta image-hämmade artister.

Anders ”Moneybrother” Wendin försöker vara den skämtande ”sköna brallan”-personen i gänget, men det är en väntad roll inom formatets hårt upptrampade dramaturgi. Vi har sett allt förr – från spexiga lekar till tårar vid matbordet. ”Så mycket bättre” har krasst uttryckt blivit för tråkigt och förutsägbart. Att Wendin 2011 blev dömd för sexuellt ofredande ger också en bitter bismak till lördagsgodiset, även om han juridiskt sonat sitt brott.

Samma #metoo-skugga vilar över ”Doobidoo” (SVT1) efter anklagelserna som riktats mot Lasse Kronér. Oavsett skuldfrågan är blotta misstanken förödande för ett program så glatt, ljust och ofarligt som SVT:s stora fredagsunderhållning. Även ”Doobidoo” har tappat tittare, men om det beror på Kronér eller att konkurrensen från ”Idol” hårdnat ska vara osagt.

Och om Kronér tvingas bort till nästa säsong – finns det verkligen en framtid för hans hjärtebarn ”Doobidoo”? Få program är så starkt förknippade med sin lekledare. ”Så mycket bättre” lär sannolikt harva vidare, åtminstone en gotländsk sommar till. TV4 ger knappast upp sin kassako utan kamp.

Tyvärr. För nu när jättarna darrar finns äntligen chans att tänka nytt. Trots att tv-­tittandet i övrigt förändrats har helgerna i många år sett likadana ut – från ”Melodi­festivalen” till ”Fångarna på fortet”. Måste fredag verkligen betyda hurtigt lekprogram på tv-språk?

Dags att göra lite kaos med de trötta helgtablåerna, SVT och TV4.


Anders ”Moneybrother” Wendin försöker vara den skämtande ”sköna brallan”-personen i gänget, men det är en väntad roll inom formatets hårt upptrampade dramaturgi. Vi har sett allt förr – från spexiga lekar till tårar vid matbordet. ”Så mycket bättre” har krasst uttryckt blivit för tråkigt och förutsägbart. Att Wendin 2011 blev dömd för sexuellt ofredande ger också en bitter bismak till lördagsgodiset, även om han juridiskt sonat sitt brott.


Samma #metoo-skugga vilar över ”Doobidoo” (SVT1) efter anklagelserna som riktats mot Lasse Kronér. Oavsett skuldfrågan är blotta misstanken förödande för ett program så glatt, ljust och ofarligt som SVT:s stora fredagsunderhållning. Även ”Doobidoo” har tappat tittare, men om det beror på Kronér eller att konkurrensen från ”Idol” hårdnat ska vara osagt.

Och om Kronér tvingas bort till nästa säsong – finns det verkligen en framtid för hans hjärtebarn ”Doobidoo”? Få program är så starkt förknippade med sin lekledare. ”Så mycket bättre” lär sannolikt harva vidare, åtminstone en gotländsk sommar till. TV4 ger knappast upp sin kassako utan kamp.


Tyvärr. För nu när jättarna darrar finns äntligen chans att tänka nytt. Trots att tv-­tittandet i övrigt förändrats har helgerna i många år sett likadana ut – från ”Melodi­festivalen” till ”Fångarna på fortet”. Måste fredag verkligen betyda hurtigt lekprogram på tv-språk?

Dags att göra lite kaos med de trötta helgtablåerna, SVT och TV4.


Veckans...

… bästa. Alltid ”Falsk identitet” (SVT), den plågsamt spännande franska agentserien, lika delar psykologiskt som politiskt drama. På lördag visas näst sista delen av säsong tre.

… badass. Dragomir Mrsics korrupta snut ”Alex” (Viaplay) är så hård att han röker inomhus, i soffan bredvid sin tonårsson. En av flera skruvade detaljer i höstens hårdaste svenska kriminalserie, som balanserar på den suddiga gränsen mellan klyschfest och skicklig spänning.

… kaniner. Dö sötdöden på Orionteatern i Stockholm när ett gäng teddy­dvärgvädurar dyker upp i absurda, glesbygdspolitiska humor­sagan ”Hålet”, skriven av Klungans Mattias Fransson. Rekommenderas varmt, inte bara tack vare kaninerna.

… klassiker. Pamela Adlons komediserie ”Better things” (HBO Nordic) är alltid knivskarp, men avsnittet ”Eulogy” lär bli en tv-historisk milstolpe. Begreppet ”levande begravd” får en helt ny, vacker innebörd.

… bot mot ”The handmaid’s tale”-abstinens. Kanadensisk tv har gjort serie av Margaret Atwoods bok ”Alias Grace” om 1800-talsmördaren Grace Marks som nu går att se på svenska Netflix. Drömsk, rasande klassmedveten och stillsamt, psykologiskt spännande.

… Grotesco. ”Föräldramötet – ett kammarspel” är lysande samtids­kritik och en värdig uppföljare till geniala ”Flyktingkrisen – en musikal”. Fredagskvällens absoluta måste.

… film. Missa inte franska ”Ava” av långfilmsdebutanten Léa Mysius på Stockholms filmfestival. En av hennes idoler är Andrea Arnold, vilket märks i den här mörka och drömlika skildringen av en tonårsflickas sista sommar innan hon förlorar synen.