Bianca Ingrosso håller hov i sitt naturliga habitat
”Bianca by night” är inte talkshowen vi behöver – men den vi förtjänar
TV-KRÖNIKA Bianca Ingrossos nya talkshow är varken speciellt bra eller dålig tv.
Det är först och främst business-to-business mellan ett personligt varumärke och en streamingtjänst.
Efter tre säsonger av talkshowen ”Bianca” har Bianca Ingrosso gått vidare med nya ”Bianca by night”, som är ungefär samma visa som sist, fast inspelad i nattklubbsmiljö på Berns i Stockholm.
Det är inte en speciellt långsökt idé, och den omedelbara känslan man får när man ser premiären är att det är hennes naturliga habitat, där hon trivs ännu bättre med att hålla hov.
Visst spontanhimlar man med ögonen när kvällens första gäst Felix Herngren nämner Sven Melander och programledaren utan att skämta frågar ”Vem är det?”. Och sedan inte ger några större tecken på igenkänning ens när Herngren försöker upplysa om ”Sällskapsresan”.
Hon är trots allt 30, inte 13, och dessutom uppvuxen och verkande i nöjesbranschen. Hur är det ens möjligt?
Men eftersom det inte verkar spela någon roll för henne själv och antagligen inte heller spelar någon roll för majoriteten av hennes anhängare blir det liksom ingen större grej.
Hade förmodligen blivit lite märkligt om Fredrik Skavlan, vars produktionsbolag för övrigt ligger bakom ”Bianca by night”, hade frågat en gäst om hur många hen hade legat med
Hennes roll är trots allt inte att vara påläst och allmänbildad eller speciellt rapp i replik och tanke utan att vara det personliga varumärket Bianca Ingrosso, och på de premisserna funkar hon faktiskt ganska bra i talkshowsammanhang.
Det hade förmodligen blivit lite märkligt om Fredrik Skavlan, vars produktionsbolag för övrigt ligger bakom ”Bianca by night”, hade frågat en gäst om hur många hen hade legat med, eller om hur mycket cash hen skulle kunna få fram på ett dygn om det verkligen knep, och sedan uppmanat den personen att ta en shot för varje vägrat svar. Men när hon gör det är det inga konstigheter.
Men visst handlar mycket, som alltid i den här typen av tv, om just gästerna.
Herngren är en tacksam och rutinerad sådan, som bland annat bjuder på en väldigt rolig historia om hur han som ung tonåring vaknade med nattlinne och stånd i en engelsk hotellkorridor, gör några Papi Raul-inspirerade dansmoves för att komikerplikten kräver det, och sedan sitter kvar genom hela programmet som en stöttande sidekick.
Andra, mindre tv-mässiga och mer svårjobbade gäster, får Ingrosso betydligt mindre ur.
Ännu ett steg i två olika affärsplaner
Och när den exekutiva producenten Susanne Söderberg i ett pressmeddelande lovar ”djupa samtal” undrar man om hon kanske… tar i en aning. Eller om hon bara jobbar slentrianmässigt med den typ av floskler som man som journalist är så dödligt trött på att man vill sticka ut sina egna ögon när man läser dem.
Allt som allt är ”Bianca by night” varken speciellt bra eller dålig tv, utan mest bara ännu ett steg i två olika affärsplaner.
I Ingrossos egen, men också i Warner Bros Discoverys lokala strategi för Sverige, där deras streamingtjänst Max nu, med bland annat ”Wahlgrens värld”, ”Bianca by night” och dokumentärerna om Benjamin Ingrossos inre demoner och jakt på ett internationellt erkännande, har ett stadigt grepp om familjen som har blivit en sorts mänsklig motsvarighet till den klassiska skvallertidningen.
Ni vet, den som ”ingen” läste men som av någon underlig anledning ändå alltid var vältummad till gränsen på sönderläst.
Så hur mycket Bianca Ingrosso än tar betalt för det här är hon förmodligen värd det.
Och så länge folk tittar, kommer det att komma mera.
”Bianca by night” har premiär på Max den 10 januari.