”Babylon Berlin” är en tv-serie att bli glad av trots mörkret
Tv-serier är inte något att jäkta igenom, beta av eller stressa över – och ”långsam” är inte ett skällsord
Det är dags att avliva föreställningen att ”långsamma” tv-serier per definition skulle vara något dåligt. Jag har hört det sägas om ”Babylon Berlin” – som om det vore negativt.
Det brukar heta om ”The wire” (HBO Nordic), tv-serien som ofta benämns som världens bästa, att det dröjer ungefär fyra avsnitt ”innan något händer” – men ”sen är man fast”.
En bekant gav nyligen upp tyska, extremt hyllade ”Babylon Berlin” (SVT Play) en bit in i första avsnittet med förklaringen att den var ”för långsam”. Som om tv-serier är något att jäkta igenom, beta av eller stressa över att man ”ligger tre säsonger efter”.
Det ”Babylon Berlin” (och ”The wire”) ägnar tid åt är nämligen att måla upp miljöer, ställa ut spelpjäser och plantera berättelsens dramatiska bågar. I seriens första avsnitt exploderar inte USA:s kongress (”Designated survivor”, Netflix), hela stadens vuxna går inte heller upp i rök (”The society”, Netflix) och två procent av världens befolkning försvinner absolut inte mystiskt (”The leftovers”, HBO Nordic).
Den enorma konkurrensen har gjort tv-serielandskapet varierat, kreativt och lite sjukt. Tv-skapare måste kämpa hårt för att tittare med ont om tid och kort koncentrationsförmåga inte ska plocka upp sina telefoner. Gärna med hjälp av spektakulära upplägg och ständiga adrenalinpåslag.
”Babylon Berlin” bjuder visserligen på spänning och överraskningar, men det är något som byggs upp. Sakta lär vi känna seriens underbart komplexa hjältar Gereon Rath (Volker Bruch), polisen som medicinerar sin posttraumatiska stress med morfin, och Charlotte Ritter (Liv Lisa Fries), sekreteraren som drömmer om att bli mordutredare. Att Gereon missbrukar och Charlotte extraknäcker som prostituerad gör dem inte med automatik dömda till tragik, i den tidens Berlin kallas det att överleva.
Vi möter poliser och kommunister, prostitution och maffia, exil-ryssar med terrorplaner mot varandra, växande nationalism, nazism och bottenlös fattigdom. Mellankrigstidens mytomspunna Berlin målas med breda penslar doppade i starka färger.
Deckarklyschor, drömsekvenser och bildlösningar som snarast andas serietidning samsas med socialrealism, politiskt och romantiskt drama. Seriens skapare, bland andra ”Spring Lola”-regissören Tom Tykwer, tycks uppfyllda av smittande berättarglädje. ”Babylon Berlin” är en tv-serie att bli lycklig av, trots sitt mörker.
”Zu Asche, zu Staub” (”till aska, till damm”) sjunger den dubbelspelande grevinnan Sorokina (Severija Janušauskait) utklädd till den manliga artisten Nikoros på klubben Moka Efti, en dramatiserad fantasi byggd på den verkliga, legendariska fiskrestaurangen med samma namn som blev vilt danshak på nätterna.
Det är fullt möjligt, även om jag tycker det är smått orimligt, att inte bli fascinerad av henne eller den historia som berättas i ”Babylon Berlin”. Att tycka den är tråkig. Att inte bry sig ett smack om kaoset under den tyska Weimarrepubliken eller seriens mordmysterier och intriger.
Kom bara ihåg att ”långsam” inte är ett skällsord.
Veckans...
… sport. Eurosport/D Play har fått sin egen Jens Lind i tv-reportern Joel Segerdahl som hittat sin nisch i de lite udda sporthistorierna, som ”Börjes VM” och nu ”Gärdsgårdsserien”, runt tio minuter långa avsnitt med berättelser ur Sveriges lägre divisioner. Missa exempelvis inte historien om den småskalige fotbollskommentatorn Morgan eller den om domaren ”FIFA-Kenneth”.
… dokumentärserie. ”Kennedys: En maktsaga” (SVT Play) går
i sex avsnitt igenom den legendariska, amerikanska familjens släktsaga – från triumfer till monumentala tragedier. Ur katolsk, fattig och irländsk släkt växer de i sin enorma makttörst till att bli en av USA:s mäktigaste familjer. Även om flera nutida Kennedys medverkar känns bilden inte riktigt lika skönmålad som många tidigare porträtt.
… repriser. Nu kommer en ny chans att se tv-serier som man tidigare missat. TV4 visar spännande spiondramat ”The little drummer girl” och dramaserien ”Gåsmamman” från början. På SVT kan man få nordisk känsla med norska romantiska relationsdramat ”En natt” eller danska ”Herrens vägar”.
… sommartradition. Jodå, Ernst är tillbaka. I ”Sommar med Ernst” (TV4 på torsdagar) är allt precis som vanligt. Kirchsteiger har i år lämnat kontroverserna runt den påstått olagliga renoveringen Kånsta kvarn bakom sig, för en snäll upprustning av en bondgård på Österlen, med extra fokus på återbruk.
… dragqueens. Dokumentären ”Wig” (HBO Nordic) handlar om New Yorks dragkultur i allmänhet och festivalen Wigstock i synnerhet. Med draghjälp av bland andra Neil Patrick Harris och populariteten hos ”RuPaul’s drag race” försöker några entusiaster återuppliva festivalen, samtidigt som känslorna inför hur folklig deras subkultur blivit är blandade.