Vem som helst kan dö i ”The walking dead” – men tricket har förlorat sin effekt

”The walking dead” (Kanal 9) fortsätter döda fel personer.

Säsong åtta känns lika trött som seriens luggslitna zombies.

Obs! Innehåller spoilers från säsong åtta, avsnitt nio.

Till tonerna av Bright Eyes ”At the bottom of everything” leker Carl Grimes (Chandler Riggs) med sin lillasyster Judith, skriver brev och planterar träd. Snart ska deras bräckliga idyll Alexandria invaderas, brännas och Carl vet att han kommer dö. ”While my mother waters plants, my father loads his gun”, sjunger Conor Oberst. Medan pappa Rick Grimes (Andrew Lincoln) blivit alltmer oförsonlig har Carl utvecklats från gnällig unge, via skjutglad tonåring till en ung kille som förespråkar försoning och vänskap.

Han, Rick och Morgan (Lennie James som också ska dra vid säsongens slut) är de enda kvar från seriens start i Atlanta, till skillnad från de yngre barnen har han minnen kvar från tiden före katastrofen och har levt igenom varje stadium.  Från chocken, flykten och hoppet om ett botemedel mot zombieviruset till bobyggande, överlevnad och krig.


Men nu har alltså Carl blivit biten av en ”walker” (zombie) och kommer dö. En futtig död kan tyckas, efter allt de gått igenom. Redan i säsongens mittfinal i december (”The walking dead” har för vana att sprida ut sina avsnitt över både höst och vår) avslöjades bettet, men fans har hoppats att han på något mirakulöst sätt skulle kunna räddas. Carl lever ju fortfarande i serietidningarna som tv-serien baseras på, liksom flera andra favoritkaraktärer som tv-skaparna valt att göra sig av med.

Men tji fick fansen. Premiären efter vinteruppehållet blev ett långt, lite väl utdraget ibland, avsked till Carl. Trots att han fick ett värdigt, Bright Eyes-vackert slut kan jag inte låta bli att irriteras. För vad var egentligen poängen med Carls död?

Som en av få överlevande från de allra första avsnitten kändes ”The walking dead” som hans historia. Visst, den sista vädjan till Rick om att det måste finnas ett liv värt att kämpa för bortom krigen, kan kanske ha effekt på hur historien kommer utvecklas. Men det är ändå en rätt krystad förklaring. Det man känt länge, sedan Glenns utstuderat blodiga död, är att ”The walking dead” numera cyniskt slänger in favoriters död i ett försök att väcka fansens känslor för en i övrigt trött serie.


Tjusningen med ”The walking dead” har varit att vem som helst kan dö, när som helst. Det går helt i linje med seriens nihilism; att döden är slumpmässig och meningslös. Skaparnas val att ha ihjäl Carl på ett så onödigt sätt, nu när de sedan länge lärt sig hantera hotet från de döda, är med den bakgrunden fullkomligt rimligt.

Samtidigt förlorar ett trick effekt när det överanvänds. Sedan Glenns död i säsong sju har publiken stadigt minskat. I USA har tittarsiffrorna halverats, även om sju-åtta miljoner linjärt fortfarande är mycket med tanke på hur många som laddar ned eller streamar på internet. Men trenden är klart negativ. Och värre blir det ju färre personer i serien som fansen verkligen bryr sig om. 

De dödar och dödar, utan att lyckas skapa nya tittarfavoriter.


Veckans...

… rika grannar bråkar värst. Säsongspremiären av ”Domstolen” (SVT) handlar om den infekterade tvisten i bostadsrättsföreningen Villervallan på flådiga Djurgården, där några män kämpar för att få rätt till varje pris. En fascinerande studie i oförsonlighet och bitterhet.

… musikdokumentär. Efter helgens Melodifestival behövde jag läka själen med inte helt nya, men väldigt fina Pitchfork classic-filmen om tillkomsten av skotska Belle and Sebastians ”If you’re feeling sinister” (Youtube). En liten pärla.

… superstjärna. Filmfestivalen Cinemafrica pågår just nu i Stockholm och jag är kanske allra mest nyfiken på dokumentären ”Grace Jones: Bloodlight and bami” som visas på Moderna museet i kväll. Regissören Sophie Fiennes är på plats. Filmen visas även på Tempos dokumentärfilmsfestival nästa vecka.

… tv-premiär. På söndag är det dags för ”Mästarnas mästare – jubileumssäsongen” (SVT). Deltagarna har alla tidigare varit med, tävlingarna känner vi igen, men sammansättningen är fin och valet att låta idrottarna välja sina egna favoritögonblick ut karriären är klockrent.

… gala. Natten mellan söndag och måndag är det dags för Oscarsgalan som Aftonbladet sänder för alla med plus premium. Kommer Ruben Östlund at vinna en Oscar för ”The square”? Jag håller mina tummar för att ”Call me by your name” går hem med några priser.