Tomma tv-kalorier i TV4:s hårresande smöriga ”Secret song”

TV-KRÖNIKA TV4 är sedan länge ett väloljat och högst medvetet känslomaskineri. Men nu har de överträffat sig själva.

”Secret song” är så hårresande smörigt att det går att bre på mackan. 

Att TV4 är tårarnas och de starka känslornas kanal är sedan gammalt.

Till exempel må låttolkningarna vara den officiella poängen med ”Så mycket bättre”, men tänk er producenternas frustration om snyfthistorierna och glädjetårarna plötsligt skulle sluta levereras som förväntat. Man ser matadoren som sliter sitt hår i ”Tjuren Ferdinand” framför sig.

Och säg den akt i ”Talang” som inte känns ännu lite mer talangfull efter en tragisk introduktion, som får både jurymedlemmar och publik att bryta ihop. 

Men nu har TV4 verkligen överträffat sig själva, med sin nya söndagsunderhållning ”Secret song”. 

Ett program lett av Maria Forsblom, där kända gäster ”hyllas och överraskas” av familjemedlemmar, vänner och artister som tillsammans framför låtar som betyder mycket för kändisarna i fråga.

Det rör sig om en typ av löpande band-sentimentalitet vi sällan har sett maken till, som jag gissar kommer att dela tittarna i två läger

Tänk linslöss som Tareq Taylor, Per Andersson, Kristin Kaspersen, Anis Don Demina, Glenn Hysén, Agneta Sjödin och andra flitigt cirkulerande personer som enbart de med väldigt dålig syn och lika dålig hörsel kan undgå en vanlig vecka.

I premiären fick vi se Taylor, Tina Thörner, Casper Janebrink och Jessica Andersson vara föremål för ett antal… Jag nöjer mig med att säga ”intressant” iscensatta nummer. Som avhandlades förvånansvärt mekaniskt.

En kändis sätter sig på en stol. Blir oerhört rörd av sången, berömmet och ömhetsbetygelserna. Är lyrisk. Går ut. Repetera.

Det rör sig om en typ av löpande band-sentimentalitet vi sällan har sett maken till, som jag gissar kommer att dela tittarna i två läger: 

De som ser det som TV4 har lovat – ”en varm avslutning på veckan med sång, överraskningar och stora känslor”.

Och vi som ser en målmedveten men fullkomligt finesslös, olycklig kombination av tysk effektivitet och kinesisk kvalitet i snyftfabriken.

Känslorna är säkert äkta, men de har paketerats i ett forcerat format så utstuderat smörigt att det i princip går att bre på mackan. 

Och det är hopplöst tomma tv-kalorier.