”Chernobyl” är en brandfackla till försvar för vetenskap

Johan Rencks tv-serie är extra viktig i en tid när fakta återigen ifrågasätts

Offrades. Kärnkraftsarbetarna i Tjernobyl går en plågsam död till mötes.

”Chernobyl” är förkrossande – utan att vara smetig. Långsamt skildrar den hur nära världen var en monumental katastrof 1986.

Magnituden av det som faktiskt hände i sovjetiska Tjernobyl, numera Ukraina, den 26 april 1986 bör inte förringas på något sätt – men utan några självuppoffrande människors insatser efter olyckan kunde massdöd och förintelse ha drabbat stora delar av Europa.

 

Jessie Buckley som Ljudmila.

Miniserien ”Chernobyl” (HBO Nordic) kastar oss rakt in i kärnkraftverkets kontrollrum där en hänsynslös klåpare till chef vägrar inse allvaret, och fortsätter skicka sina medarbetare till den förstörda reaktorn på dödliga uppdrag.

Från staden Pripjat i närheten ser vi explosionen från Ljudmilas (Jessie Buckley) lägenhetsfönster, innan hennes man, brandmannen Vasilij, kallas ut för att släcka det flammande kärnkraftverket.

I Svetlana Aleksijevitjs bok ”Bön för Tjernobyl” från 1997 är Ljudmilas öde ett av dem som stannar kvar hos en längst och det är minst lika drabbande i manusförfattaren Craig Mazins och regissören Johan Rencks dramatisering.

 

Hur skrämmande lite ett enskilt liv betyder i en totalitär stat skildras med vardaglig ödesmättnad. Obekymrat offrades Vasilij och hans kollegor, kärnkraftsarbetarna och människorna som beskådade branden tillsammans med sina barn från det som numera kallas ”Dödens bro”, eftersom alla som stod där utsattes för dödliga strålningsdoser.

Först 36 timmar senare beordrades evakuering av området, när den grå horden av sovjetiska bossar äntligen tvingats inse allvaret.

Hur ska man som vanlig Sovjetmedborgare, van att lyda auktoriteter, förstå att luften man andas är livsfarlig? Detta ”osynliga” hot skildrar Renck lysande i moln av vackra, glittrande partiklar och ett otäckt knastrande ljud som skruvas upp i eftertexterna.

Smaken av metall i munnen, såren som plötsligt uppstår, blodet som flödar och huden som smälter. En fullkomligt skoningslös död väntar brandmännen och arbetarna, isolerade och ensamma på sjukhus, oberörbara eftersom de själva är ett radioaktivt hot mot omgivningen.

 

I långsamt, obönhörligt tempo växlar ”Chernobyl” från dessa skräckscener till ledningen i Moskva (med en stark biroll av David Dencik som Michail Gorbatjov) som först vill lägga locket på och vidare till de vetenskapsmän som kämpade för att få fram sanningen.

 

Boris Scherbina (Stellan Skarsgård) och kemisten Valerij Legasov (Jared Harris). Emily Watson spelar kärnfysikern Ulana Khomyuk, som inte fanns i verkligheten utan är en mix av flera vetenskapsmän.

Politruken Boris Scherbina (Stellan Skarsgård) och kemisten Valerij Legasov (Jared Harris) skickas till Tjernobyl för att hantera den alltjämt pågående katastrofen, och förvandlas med tiden till en bister, desillusionerad hjälte­duo.

Miljöer, kläder och detaljer är noggrant återskapade, och hur nära källmaterialet skaparen Mazin försöker ligga blir ännu mer slående när man jämför med dokumentära skildringar som Aleksijevitjs.

 

Brottstycken av personliga tragedier skymtar förbi – de tvångsevakuerade, gruvarbetarna som röjer nakna i hettan, soldatkommandot som får till uppgift att skjuta ihjäl alla tama hundar. Serien har en bländande samling biroller vid sidan av storspelande Harris och Skarsgård.

Men inte minst är ”Chernobyl” en brandfackla till försvar för vetenskapen – i en tid när fakta återigen ifrågasätts av politiska eller ekonomiska skäl.

 

Klaus Dinger i dokumentären ”The heart is  a drum”.

Veckans...

… dokumentär. ”The heart is a drum” (SVT Play) handlar om Klaus Dinger i tyska bandet NEU! och trumbeatet ”motorik” som han skapade på 70-talet. Regissören Jacob Frössén träffar personer som Dinger inspirerade, från Iggy Pop och Bobby Gillespie till Gudrun Gut och Stephen Morris (Joy Division/New Order). Till slut upptäcker han en rätt sorglig sanning bakom den svenska kvinna som krossade Dingers hjärta och inspirerade musiken.

 

Marika Carlsson och experten Ronny Larsson.

… musik. Höjdpunkten med hela Mello-våren är Eurovision song contest med sin underbara mix av genialitet och galenskap. Tyvärr verkar de flesta tvärtom föredra idisslandet av svenska Melodifestivalen och det bidrag vi redan hört. I ”Studio Euro­vision” (SVT) med Marika Carlsson tar det trist nog över en halvtimme innan vi får höra små smakprov på några av årets låtar.

 

… finaste. ”Saturday night live” ­visas inte längre på svensk tv, men leta upp Youtube-klippen på Adam Sandler som Opera Man eller hans fina hyllning till för tidigt bortgångne Chris Farley från förra helgens nostalgiska avsnitt. Melankoliskt och väldigt roligt.

”Dating araound” på Netflix.

… New York. ”Dating around” (Netflix) är beroendeframkallande skämskudde-tv. Upplägget för varje avsnitt är att en New York-bo, av varierad ålder, kön och sexualitet, får dejta fem personer och sedan välja en att gå på en andra dejt med. Det blir omväxlande obekvämt, raggigt och rörande.

 

… sport. På lördag startar treveckorsloppet Giro d’Italia (Eurosport) och i år kommer två Jönköpingsbor stå på startlinjen. Dels Tobias Ludvigsson, dels eritreansk-svenske Awet Gebremedhin, som pantade flaskor för att kunna köpa en cykel när han kom hit som flykting för några år sen