En kriminellt usel hämndfantasi för kompletta idioter
Kim Kardashian är långt ifrån det enda problemet med ”All’s fair”
Publicerad 2025-11-05
TV-RECENSION Det här är inte så dåligt att det blir bra, utan en ren styggelse.
Se Kim Kardashian som stentuff skilsmässoadvokat och ärtig girlboss på egen risk.
All’s fair
Disney Plus
Del 1–3
Av Ryan Murphy, Jon Robin Baitz och Joe Baken, med Kim Kardashian, Naomi Watts, Glenn Close, Niecy Nash, Sarah Paulson, Teyana Taylor, Matthew Noszka.
JURIDISKT DRAMA. Ryan Murphy är en av den amerikanska tv-branschens mäktigaste och i särklass mest produktiva serieskapare. Och i hans senaste serie finns fenomenet Kim Kardashian längst upp på rollistan.
Hon är flankerad av de (vanligtvis) verkligt kompetenta skådespelerskorna Glenn Close, Naomi Watts, Niecy Nash-Betts och Sarah Paulson, medan en kavalkad av andra kända namn dyker upp i bi- och gästroller.
Ordet stjärnspäckat räcker inte till, och inför premiären undrade jag varför Disney Plus inte, som annars är brukligt, skickade ut några förhandstittar till oss recensenter.
Men det gör jag inte längre.
För hjälp vilken katastrof den kvinnliga hämndfantasin ”All’s fair” är. Det bara snurrar i huvudet.
För tio år sedan gjorde skilsmässoadvokaterna Allura Grant (Kardashian) och Liberty Ronson (Watts) ett otacksamt jobb på en byrå där sexistiska vita män i sina bästa år dominerade.
De fick nog och drog, för att starta sin egen helkvinnliga byrå för enbart kvinnliga klienter, och med sig tog de den fräsiga utredaren Emerald Greene (Nash-Betts). Och i dag lever de tre kvinnorna girlboss-drömmen. De är stenrika, stenhårda, och varje snart frånskild mans värsta mardröm. Beväpnade med dödsföraktande urringningar, handväskor till ett värde motsvarande ett mindre lands BNP – och oneliners som ”Vi är de giriga slynorna” och ”Nu knullar vi den här kuksugaren”.
Med i bilden finns också powerkvinnornas äldre mentor Dina Standish (Close). Och den häxliknande Carrington Lane (Paulson), som inte blev utvald att följa med när gänget lämnade den gamla byrån, och nu har blivit en framgångsrik men extremt bitter konkurrent.
Diverse fall med kränkta kvinnor som har behandlats dåligt av sina makar och nu ska få sin hämnd i form av länsade bankkonton blandas med privat relationsdrama, men ytligheten är total och i grund och botten är ”All’s fair” bara en samling bitchiga citat, plastiga dagens outfit-scener och gif-vänliga ögonblick staplade på varandra.
Det är den sämsta sortens moderna feminism för kompletta idioter, och att Kardashian har ett alldeles för begränsat register för att klara av en huvudroll (hon har cirka två olika ansiktsuttryck) är bara ett av den här seriens myriader av problem.
Det finns ju något som heter så dåligt att det blir bra. Men det här är bortanför det. Det här går faktiskt inte att titta på.
”All’s fair” hade premiär på Disney Plus den 4 november.