”Mrs Fletcher” ger rövhålet ett mänskligt ansikte

”Mrs Fletcher” (HBO Nordic) är inte en av årets bästa tv-serier. Men den kan ha varit bland de viktigaste.

Om du har missat ”Mrs Fletcher” är du knappast ensam. Dramakomedin som bygger på en roman av Tom Perrotta (mannen bakom mystiska ”The leftovers”) hade premiär i slutet av oktober men var en av alla tv-serier som försvann i mängden.

Kathryn Hahn har med rätta hyllats i rollen som Eve Fletcher, en medelålders ensamstående mamma som hamnar i en livskris när hennes son Brendan (Jackson White) flyttar hemifrån för att börja på college. Dagtid jobbar hon på ett äldreboende och resten av tiden ägnar hon åt nätporr.

Sonen Brendan är för övrigt en riktig skitstövel; en snygg och atletisk glidare som använt sin popularitet till att mobba skolkamrater och vara ett rövhål mot tjejer. Det är inte uttalat, men hans hårdhänta syn på sex känns igen från samtida porrstereotyper. På ytan är porren seriens röda tråd. Men egentligen handlar ”Mrs Fletcher” främst om sökande.

 

På en kufig skrivarkurs, där den gränslösa läraren Margo (Jen Richards) bjuder ut gruppen på en barrunda, börjar Eve flirta med 19-årige Julian (Owen Teague), som hennes son mobbat i skolan. Samtidigt blir Brendan överrumplad av insikten att det är andra kriterier som gör en populär på college. I den nya miljön är det inte ett dugg coolt att skämta om funktionsvarierade eller kalla sin tjej för ”hora” under sex.

– I high school gillade alla mig. Men nu är jag den ”dåliga killen” och jag vet inte vad som hände, säger han.

Brendan (Jackson White) försöker passa in på college.

Brendan, som varit så svår att tycka om, blir plötsligt ynklig. I den intellektuella värld han hamnat i rasar han i status.

 

Plötsligt vänder Brendans historia från att kännas menlös till att bli den mest angelägna. Skildringen av maktskiftet och omgivningens förakt och medlidande är oerhört stark.

Både han och hans mamma har levt som två klichéer, de har tagit de roller de trott att de förväntas ha. För Eve handlar det om att börja våga leva ut, inte minst sexuellt. När hon träffar en jämnårig man utan minsta lyhördhet i sängen kan vi som tittare se en röd tråd till hennes egen sons självupptagenhet.

 

”Mrs Fletcher” lider knappast brist på intressanta idéer eller briljanta scener. Regissörerna, som alla är kvinnor (bland andra Nicole Holofcener och Carrie Brownstein från bandet Sleater-Kinney), lyckas skapa en känslig atmosfär. Ändå känns det ibland lite ojämnt och ofokuserat.

Sidohistorierna, om en man som börjar köpa sex av en massör och om svårigheterna att dejta som transkvinna, känns mest överflödiga. De bra ingredienserna kokas ihop till en lite rumphuggen gryta. 

Om det skulle bli en andra säsong, vilket knappast är självklart trots det öppna slutet, är det särskilt Brendans fortsatta resa jag är nyfiken på. Hans famlande mansroll ger ett perspektiv som sällan skildrats så mångfacetterat, eftersom dramats protagonist oftast brukar vara den mobbade eller den utstötta.

Genom Brendan får bilden av en sexuell förövare ett lite mer mänskligt ansikte. Utan att han för en enda sekund ursäktas.

 

Veckans…

...dokumentär. ”Tassarna bort från katterna – nätjakten på en mördare” (Netflix) är en klumpig titel på en spännande dokumentärserie i tre delar om en grupp djurälskare som startar en Facebookgrupp för att hjälpas åt att avslöja identiteten på en person som lägger upp filmer på internet där han dödar kattungar. Förövaren tycks i sin tur njuta av uppmärksamheten och frågan blir efter ett tag om jakten i själva verket triggar honom att utföra allt värre dåd.

 

”The capture”.

...mysterium. Gillar man brittisk spänning i samma anda som ”Line of duty” eller ”Bodyguard” (Netflix) är ”The capture” (Cmore/TV4) värd att kolla in. En övervakningskamera fångar när en före detta elitsoldat övermannar och för bort en advokat, och i jakten på honom upptäcker kriminalpolis Rachel Carey (Holliday Grainger) en större konspiration.

 

Mikael Persbrandt och Anna Odell.

...filmer. Jessica Chastain spelar Molly Bloom, som byggde ett underjordiskt pokerimperium och blev jagad av FBI, i Aaron Sorkins ”Molly’s game” (SVT1 lördag 21.45). Samtidigt i SVT2 visas Anna Odells absurda ”X&Y”, där hon anlitar skådespelare för att gestalta olika versioner av Mikael Persbrandt och henne själv. Om man inte fått nog av konstiga filmer kan jag rekommendera den mörka skräcksatiren ”Tusk” (TV6 lördag 23.50) om två poddprofiler och en mördare besatt av sjökor.

 

Olika typer av byggfilosofier möts i Landala i Göteborg.

...bygg-tv. I dokumentären ”Bo i staden” (SVT Play) tittar filmaren Anders Wahlgren på bostadsbristen, hur byggandet i städerna utvecklats och om det går att hitta en bättre väg framåt. På måndag är det seriestart för ”Husdrömmar” (SVT1), som börjar med ett par som ska bygga ett 600 kvm stort hus i Göteborgs skärgård. Tema boende, men ur minst sagt olika synvinklar.